Citat:
En förklaring skulle kunna vara att "alla andra" låtit sig duperas av den allmänt rådande uppfattning, och därmed inte såg någon anledning att gräva. Så länge som fallet inte var preskriberat var det ju dessutom svårt att få ut något material överhuvudtaget. Det var ett pågående spaningsmord där samtliga handlingar omfattades av förundersökningssekretess. Per Lindeberg beskriver ju till och med hur svårt det var att ens få ut allt material i förundersökningsprotokollet, trots att det var en allmän handling.
Lindebergs bok blev heller inte någon storsäljare. Det var nog få som förstod hur illa det egentligen stod till med utredningen och den så kallade "bevisningen". Att ett justitiemord skett blev en allmänt spridd uppfattning först efter Josefssons dokumentär.
Efter att fallet preskriberades 2009 så dog nog det eventuella lilla intresset som fanns för sanningen ut, eftersom det ändå aldrig skulle gå att åtala någon för mordet. Det var exempelvis vad som skedde med mig. Annat i livet tog min tid och mitt intresse.
Lindebergs bok blev heller inte någon storsäljare. Det var nog få som förstod hur illa det egentligen stod till med utredningen och den så kallade "bevisningen". Att ett justitiemord skett blev en allmänt spridd uppfattning först efter Josefssons dokumentär.
Efter att fallet preskriberades 2009 så dog nog det eventuella lilla intresset som fanns för sanningen ut, eftersom det ändå aldrig skulle gå att åtala någon för mordet. Det var exempelvis vad som skedde med mig. Annat i livet tog min tid och mitt intresse.
Du har säkert rätt. En allmän uppgivenhet kombinerad med en massiv (och rörig) förundersökning, skrämde väl bort de flesta. Jag vidhåller dock att Eugeniavägen var ett öppet mål.
Det var hur enkelt som helst att "runda" berget av polispapper och gå direkt på namngivna personer, som fanns i företagsregister osv.
Om inte annat, bör massor av människor ha varit nyfikna på dessa personer. Jag tror att det var så enkelt att de flesta glömde bort att Eugeniavägen hade funnits.