Barn med autism som gör intrång

Detta. ⬆️

Var i samma sits som TS för ganska många år sedan. Mamman gjorde allt hon kunde, pappan hade abdikerat och försvunnit, socialen var inblandad (på mammans begäran) men erbjöd inte mycket hjälp.

Killen rymde konstant trots alla åtgärder man kunde tänka sig (du måste till exempel kunna utrymma hemmet snabbt vid fara så det går inte att göra det till ett kassaskåp).

När killen dök upp hemma hos oss ringde vi givetvis mamman som då kom direkt.

TS:
Ta rådet du fick att ta reda på föräldrarnas telefonnummer. Då kan du komma i kontakt med dem snabbt och jag garanterar att de kommer att hämta killen omgående. Försök att inte döma utan sätt dig in i familjens situation.

Vet inte hur gammal du är men du låter relativt ung. Hur skulle du vilja att omgivningen reagerar om du i framtiden får ett eget barn med motsvarande problematik?

Ha självklart alla dörrar låsta dygnet runt (varför har man dörrar olåsta i Sverige 2026?) och koppla ur ringklockan, besökare får helt enkelt knacka. Så kan mongoloiden stå utanför och ringa på bäst han vill.

Om det hela fortsätter och eskalerar så behöver du kanske kontakta socialtjänsten. Lagom charmigt med en liten aggromupp som tar sig in i ens hem och lever rövare, antagligen lite mindre charmigt när han kommer upp i tonåren och har tillräckligt med violent retard strength för att skada dig eller din fru när han kukar ur.



Hjon-Walter, en svensk klassiker

Häll en hink kallvatten över honom. Vattnet ska blandas med lite bromsolja så lär ni se att han aldrig kommer tillbaka. Skämt åsido
Skaffa er en dörrkarmen så ni intevriskerar att barnet springer in hos er. Ring hans föräldrar och om de inte dyker upp gör ni en orosanmälan.

Vi bor i en liten stad i ett tryggt område och låser inte dörrarna när vi håller på i trägården och går in och ut hela tiden. Vi tycker också om att öppna terrassdörren för att få färsk luft, låta katterna gå in och ut fritt osv.
Barnet går inte in till vem som helst utan är fixerad just vid vårt hus. Om vi inte öppnar står han bara och plingar på, går ingenstans.

Jag förstår att det är svårt för föräldrarna och vill inte gå direkt till orosanmälan, men man känner sig inte trygg i sitt eget hem när man vet att närsomhelst kan en unge springa in och börja gå igenom ens underkläder, skrika, slå sig själv i huvudet och eventuellt hoppa ner från ens balkong: skada sig eller dö. Jag slipper helst detta…

Ja, exakt.

Våran grabb smet ut från dagiset genom en öppen grind när han var mindre och vandrade iväg helt obevakad. Tack och lov gick han under bilvägen (genom gångtunneln), men vem vet han hade lika gärna kunnat traska rätt över vägen också.
En annan gång blev han skrämd av en motorcykel och sprang rakt ut på en bilväg, tack och lov (igen) så hann bilarna stanna.

Mamman i detta fallet borde definitivt installera extralås/hakar högt upp på alla fönster och dörrar som pojken inte själv kan låsa upp.

Det är föräldrarnas ansvar att låsa in ungen om han inte kan uppföra sig. Hårt men enda alternativet.

Det här med att du försöker att uppskatta min ålder — släpp det, du utgår helt ifrån dina egna fantasier. Du vet inte heller om jag har barn, du antar att jag inte har dem. Man behöver väl inte berätta exakt allt (även orelaterade grejer) om sig själv i ett inlägg på nätet?

Jag har full förståelse att det är jobbigt för föräldrarna och att det inte går att övervaka pojken 24/7, men. Men jag och min familj vill vara ifred och inte tänka flera gånger per dag ”har vi låst alla dörrar?”. Just för att jag vill undvika soc och inte orsaka problem för föräldrar har jag ställt frågan här. Har jag svarat på din fråga om ”hur skulle du vilja blabla”?

Har ni staket med grind? Går den att låsa? Tillräckligt högt/svåröverklätttat för en 8-10-åring?

Om inte: Överväg att skaffa.

Om ni bara lyckas bryta trenden, så att säga, så att han fysiskt inte kan ta sig fram till ert hus, så är det nog god chans att ni slipper fler påhälsningar i framtiden.

Möjligen kommer han stå och hänga utanför grinden i otid ett tag, men så småningom ger det nog med sig.

Och ring mamman direkt när han dyker upp.

Försök inte att skrämma honom, det kan göra stor skada för honom och hans anhöriga för många år, kanske resten av livet. Ha tålamod.

Jag vet: det är inte ni som ska behöva anpassa er, men tyvärr funkar inte världen alltid så. Glädj er åt att det inte är ni som har ett barn med NPF-problem istället.

Det kommer att vara jobbigt att skaffa en hög staket som ska förhindra honom. Då vi ska behöva bygga en ringmur runt hela tomten…

Vi kommer förstås inte skrämma honom eller följa andra dumma idéer här i kommentarer. Men vi ska nog prata med föräldrarna, skriva ner deras telefonnummer och fråga om det finns något som han är rädd för: typ spindlar eller vad det jag, och försöka dekorera vår trädgård med det :-D

Det här.

Reagera så lite som möjligt så kommer han att tröttna. Om du inte kan koppla ur klockan, gå ut i trädgården, säg ”hej”, sätt ev på dig hörlurar eller ta en kort promenad - och låtsas som om det regnar.

Annars kan avleda fungera bra - börja tvätta bilen och fråga om han vill hjälpa till, om du orkar?

Förmodligen är han trött och behöver en kick/stimulans.

Och ta för vana att låsa dörrarna.

Är han hundrädd? Isåfall kan ni ju ha ett hundljud när ringklockan används.

Han talar inte och reagerar inte alls när man pratar med honom. Det går inte att resonera, skifta hans fokus eller få någon respons… Han verkar agera helt utifrån sina impulser.
Jag vill inte heller agera barnvakt åt ett sådant barn. Det är inte mitt problem, trots att jag har full förståelse för hur svårt hans föräldrar har.

Folk säger att han inte är farlig etc. Men inget förhindrar honom från att gå i mitt kök, ta kniv och skada sig själv eller min familj. Jag blev också ganska rädd när jag såg honom på balkongen, för att det är ingen höjd man kan leka med. Vi låser dörrar när vi är hemma eller går ut, men att göra det varje gång man rör sig och går in och ut — det är ohållbart…