Citat:
Ursprungligen postat av
VoiceOfSatan.
Det du postar om Peter Rätz visar egentligen en viktig poäng i den här diskussionen. Hemliga nätverk, infiltration och informatörer är inte någon fantasi – det är en dokumenterad del av hur polis, underrättelsetjänster och även kriminella organisationer arbetar. Rätz lever bokstavligen under dödshot och kan inte bo i Sverige igen efterm han infiltrerade Hells Angels, Bandidos och ryska maffian. Uppdrag granskning uppger dessutom att flera informatörer har mördats efter att de blivit avslöjade. Det säger ganska mycket om hur långt sådana system kan gå när människor uppfattas som ett hot, och hur långt sekretess och informella strukturer kan sträcka sig.
Samtidigt låtsas många här som att organiserad psykologisk påverkan mot individer skulle vara helt omöjligt. Men historiskt finns det flera dokumenterade exempel på exakt den typen av metoder. FBI:s COINTELPRO använde ryktesspridning, infiltration, provocerande operationer och sabotage mot politiska grupper. Stasis Zersetzung i Östtyskland handlade specifikt om att psykologiskt bryta ner människor genom social manipulation, isolering och förstörda relationer istället för öppna arresteringar. CIA:s MK-Ultra var hemliga experiment kring psykologisk kontroll och beteendepåverkan. Scientologikyrkans Fair Game är ett annat exempel där kritiker systematiskt utsattes för trakasserier, smutskastning och juridiska attacker.
Just Zersetzung-programmet är särskilt intressant i det här sammanhanget. Kärnan i metoden var inte bara övervakning utan att skapa ett nätverk av civila informatörer och indirekta påverkanspersoner runt en måltavla. Stasi använde arbetsplatser, grannar, bekanta och olika samhällsfunktioner för att påverka personens vardag. Målet var att långsamt bryta ner individen psykologiskt genom att sabotera relationer, karriär och socialt rykte. Istället fö att staten öppet slog till användes det civila samhällets egna strukturer för att skapa tryck mot personen.
Poängen är inte att varje person som säger sig vara utsatt automatiskt har rätt i allt. Men det går inte heller att låtsas som att metoderna inte existerar. Historien visar att organiserade psykologiska operationer mot individer har använts av både statliga organisationer, religiösa rörelser och företag. Psykologisk och social nedbrytning är ofta effektivare än öppet våld just eftersom den är svår att bevisa, lätt att förneka och kan framställas som vanliga sociala konflikter.
Informatörer är dessutom en central del i många sådana system. De rekryteras ofta genom pengar, förmåner eller löften om mildare straff. Det bygger i grunden på en blandning av samarbete, manipulation och ibland rena lögner om vad syftet egentligen är. Personer som deltar ser ofta bara en liten del av helheten och kan tro att de gör något legitimt.
Så argumentet att något som liknar organiserad psykologisk trakassering inte kan existera håller egentligen inte. Vi har redan flera historiska exempel där liknande metoder har använts systematiskt. Den verkliga frågan är därför inte om sådana metoder finns, utan hur mycket av dem som fortfarande används idag – men i mer subtila och svårbevisade former.