Är det lätt att få gå till psykolog inom den offentliga vården?

Jag börjar misstänkta att högt blodtryck kan han en viss del med psykologi bakom. Jag har förlorat båda mina föräldrar inom loppet av två år och mamma var den enda jag pratade med regelbundet en gång i veckan. Det var ett år sen hon gick bort. Jag har inte haft någon att prata med på samma sätt som jag pratat med henne.

Kanske skulle det hjälpa att prata med en psykolog en gång i veckan?

Men jag vill absolut inte börja med psykofarmaka.

Behöver du "snabb" hjälp så använd Mindler eller någon annan vårdapp. (Det är också billigare men mindre personligt)
Alla vårdcentraler har inte terapi längre, klarar du av att vänta 2-4 månader på en tid så kör via VC.

Tror inte 2-4 månader räcker, och inte blir det någon psykolog utan snarare en psyk ssk.

Gå till vårdcentralen!
Men nyckeln för att få prata med någon är att låta _dom_ komma fram till att det är det du behöver. Du ska INTE säga att du vill få prata med någon, för då är det som om dom stänger plånboken och vill att DU ska betala.

Du ska låtsas som att du inte alls fattar vad det är som får dig att må dåligt.

Du ska säga att du känner dig deppig och stressad. Att inget känns meningsfullt. Inget är roligt osv.
Säg gärna att du känner dig orolig för din ekonomi då du inte tjänar så bra och allt blivit så dyrt (även om det är bull)
Då kommer du få erbjudande om att träffa kuratorn eller likn.
Väl hos kuratorn/psykologen är det bra om du brer på så mycket som möjligt första gången.
Efter det brukar dom kunna anse att du behöver komma tillbaka och säger något i stil med att regionen erbjuder t ex max 15 möten inom på högkostnadsskyddet. Det kan gälla hos en mängd olika aktörer utanför vårdcentralen, t.ex någon KBT-terapeut eller likn. Men beställningen måste komma från vården, för att det inte ska bli svindyrt för dig.

När du sen har börjat din samtalsterapi kommer du få frågan efter varje möte:
- känner du att du behöver komma tillbaks fler gånger?
Då svarar du:
- ja, jag vill inte att du frågar det igen, för det får mig att känna att du vill bli av med mig. Jag kommer säga till när jag känner att vi är klara.
Du kommer också bli uppmanad att hämta ut psykofarmaka, men det är bara att säga att du ser det som en absolut sista utväg. Du behöver ju inte säga att du kategoriskt vägrar (jag är helt med dig på den punkten för övrigt).
Det viktiga är att få dom att tro att du är öppen för deras förslag, men att du vill prova en sak i taget.

Lycka till!

Här förklarade du precis varför det är så svårt att få ordentlig hjälp från vårdcentralen.

Man ska ljuga och överdriva.


Tänk dom som inte gör det? Som blir bortsållade för att dom inte överdriver och ljuger. Då får dom ingen hjälp eller inte hjälpen dom behöver.

Sen tyvärr ska man komma ihåg att det ibland lönar sig att söka vård igen. Dvs om första besöket inte blev tillfredsställande så kan man söka igen och då tvingas dom ta mer ställning. Ibland vill dom ge råd först och sen se om du prövat allt som du kan göra själv alt tiden gör det bättre...

Anledningen bla. till att ovan blivit så, är för resurserna ser ut som dom gör... det förändrar människor innifrån, dom blir som mini-ekonomer som ska värna om ekonomin.. eftersom dom själva får påtryckningar uppifrån.

Sen förenklar jag mycket nu.
Det finns ofta mycket över diagnostik som kan vara riskabelt och slösaktigt, typ att ge alla röntgen utan tydlig indikation. Men de är en annan fråga i det här fallet.

Köerna är höga så man sollar.. oftast för att de alltid finns folk som mår sämre som är prioriterade, dvs folk som inte fungerar i arbetslivet, relationer, där ens egna mående är så dåligt att de är akut osv. Vilket leder till känslan av att man måste överdriva för att få behandling om man inte till hör dom mest akuta.

Har man tur träffar man en läkare som intresserade och lyhörd och förstår att här måste vi göra något - eller lägger upp en plan. Man kan ju själv fråga om planen och be dom tänka ut. Man ska inte vara tyst å tro att alla tänker och förstår allt.

Men många gånger är min upplevelse att vända sig privat för tex psykoterapi beroende på vad problematiken är, då de är bättre även om de är dyrt. Men Alla har tyvärr inte råd. Men jag hade ändå gett rådet att försöka prioritera det ekonomiskt. Kvaliteten på tex psykologer som regionen använder sig av kan variera kraftigt.

Ja men precis.
Det är ju tyvärr så.