8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Hej bästa Kurt-Sune!

Ja socialsystemets vurmare och riddare vill uppenbarligen:
- ha kvar sitt livselexir.
- inte såga av pinnen dom sitter på.
- inte tappa ansiktet.
...helt okänsliga för att dom skadar barn och deras anhöriga för livet. Med skattebetalarnas pengar rakt ner i sjön!

!! Detta är galopperande galenskap i samhället !!

Då är vi tillbaka i din version av verkligen VS svensk lag. Du kan klart och tydligt läs 10 § om partsinsyn. Jag beskrev en familj där en av vårdnadshavarna begärde ut det som framkommit i utredningen (trots att den ej var avklarad utan ungefär 3 månader in av 4) och parten som begärde detta fick hem en tjock bunte papper på posten efter 4-5 arbetsdagar. I den kunde vårdnadshavaren som exempel se varje telefonsamtal till den andre parten, underlag med skolan, utdrag från BUP, underlag från habilitering, "förhör" med äldre syskon etc. Det som inte kom med var de intervjuer som ännu inte renskrivits men dessa fick parten senare frågan om att få hem som komplettering.

Men lika lite som att jag kan veta att partsinsynen alltid fungerar enligt lagen så kan du inte komma och hävda att den inte gör det.

Ditt snack om rådata och meta är fullkomligt löjlig. Hela möjligheten till en någorlunda meningsfull diskussion i tråden om Elsa, LVU och efterlevnad av socialtjänstlagen blir verkningslös om din utgångspunkt hela tiden är att lagstiftningen inte följs i verkligheten. Din verklighet. Det går inte att diskutera rättssäkerhet, tillämpning eller förbättringar när du konsekvent hävdar att lagarna aldrig efterlevs ändå.

Du beskriver ett fall där partsinsynen fungerade. Bra, det ska den göra.

Men det är precis det jag säger: instruktionsboken och verkligheten är två olika saker. Ibland följs lagen. Ibland inte. Och när den inte följs, vad händer då?

Kännbara repressalier saknas. Det är fakta, inte min version av verkligheten.

Att ett enskilt fall fungerade korrekt motbevisar inte att systemet saknar verkliga sanktioner vid överträdelser. Det bekräftar bara att lagen kan följas när någon väljer att göra det.

Frågan är vad som händer när de inte väljer det.

Men det verkar aldrig systemriddare som du reflektera över.

Fråga vilken förälder som helst som gått igenom en LVU-process om de känner igen sig i den här beskrivningen.

Att det var enkelt. Att det gick smidigt. Att dokumentationen bara damp ner i brevlådan efter några dagar.

Det låter som rena fantasier i mina öron och direkt vilseledande mot de föräldrar som vet hur det faktiskt går till.

Dokumentation som kan kosta tusentals kronor att få ut. Som nästan alltid kommer på papper. Som kräver att man ens vet om att man har rätt att begära den.

Ett enskilt fall där det fungerade är inte bevis på att systemet fungerar. Det är bevis på att det kan fungera, när någon väljer att följa lagen.

Vi får se om du har samma åsikt när det är ditt barn socialtjänsten är ute efter och du desperat försöker komma åt rådata som hela utredningen bygger på, för att ha åtminstone en liten chans att försvara dig i domstol.

Det enda ni systemriddare gör är att vilseleda med körsbärsplockade exempel som ingen kan verifiera, medan jag pratar om det uppenbara systemfelet och den verklighet som faktiska föräldrar i LVU-processer känner igen.

Fråga dem. I princip ingen kommer hålla med dig om det exempel du just tog upp. Det är rent vilseledande systemförsvar. Inget annat.

Ja, varför försvarar systemriddarna ett system med så uppenbara brister, gång efter gång, debatt efter debatt?

En möjlig förklaring är den enklaste: de tjänar pengar på det. Direkt eller indirekt. Som handläggare, konsult, familjehem, utredare eller vårdgivare. Hela den här industrin omsätter miljarder (flera tusen kronor per skattebetalare) och varje reform som ökar insynen och minskar felplaceringarna hotar någons inkomst.

Det förklarar också varför de manipulerar och vilseleder istället för att bemöta sakargumenten. Det är svårt att argumentera mot fakta och då är det lättare att angripa budbäraren.

Det är en spekulation från min sida. Men det är den mest rimliga förklaringen jag kan komma på.

För det här börjar bli väldigt genomskinligt.

Det här måste vara något slags rekord i halmgubbebyggande.
Jag pratar inte om de fall där tjänstemän följer lagen och lämnar ut handlingar korrekt. Jag pratar om de fall där socialtjänsten helt enkelt struntar i föräldrarnas begäran överhuvudtaget.
Vad finns det för repressalier när det händer?
Ingenting.

Men för föräldrarna kan det vara skillnaden mellan att ha ett försvar i domstol, eller att stå helt utan argument mot påståenden de inte ens fått ta del av.

Det var precis detta systemfel som ledde till att Adam kom hem först efter sju års tid.
Socialtjänsten hade gömt undan bevisen för pappan bakom sekretess. Det var inga fyra dagar på posten där inte.

Snarare sju år, en socialsekreterare på insidan som visste för mycket och att Uppdrag granskning började intressera sig för fallet.

Hur förklarar du det?

Och framförallt: hur kan du försvara ett sådant system? Vems intressen företräder du egentligen?
Inte barnens, i vart fall.

Varför inte följa rutinerna och begära SIP och vårdplan istället? Om socialtjänsten vägrar finns juridiskt hållbara skäl för domstolen att underkänna beslutet.

När man tittar på förvaltningsrättens dom gällande omhändertagandet av Elsa ser man hur juridiskt svaga föräldrarnas argument är. Ansvaret för det ligger givetvis hos deras offentliga biträden. Det är snarare känslomässiga åsikter istället för juridiska och medicinska sakargument.

För att tvinga en förvaltningsdomstol att underkänna ett omhändertagande räcker det inte med att hävda att myndigheten har ”fel”. Man måste bevisa att utredningen är juridiskt ogiltig på grund av processuella brister.

Föräldrarnas juridiska ombud borde ha pressat domstolen på åtminstone följande punkter:

Bristande proportionalitetsprövning
Enligt proportionalitetsprincipen får staten bara använda tvång om alla mildare medel är uttömda.

Argument: Socialtjänsten har inte upprättat en vårdplan som dokumenterar att man prövat samordnade insatser på frivillig väg (t.ex. sjukhusvistelse med oberoende observation).

Slutsats: Eftersom myndigheten har hoppat över det obligatoriska steget att utreda och dokumentera mildare alternativ finns det inget lagligt underlag för domstolen att bedöma om tvångsvården är nödvändig. Beslutet är därför oproportionerligt och ska upphävas.

Brott mot objektivitetsprincipen
Myndigheter är skyldiga att vara sakliga och opartiska.

Argument: Utredningen vilar uteslutande på en ensidig medicinsk tolkning från en part i målet (vården) utan att den lagstadgade kontrollstationen SIP har aktiverats. Genom att medvetet undvika samordning har socialtjänsten blockerat möjligheten för andra medicinska experter och föräldrarna att korrigera eventuella felaktigheter i realtid.

Slutsats: Underlaget är så ensidigt att det inte uppfyller lagens krav på en allsidig utredning. Det är ett ”korrupt underlag” som inte kan ligga till grund för ett beslut.

Avsaknad av bevisad kausalitet (orsakssamband)
För ett LVU krävs en ”konkret och påtaglig risk” för barnet.

Argument: Att barnet mår dåligt bevisar inte att det beror på föräldern. När myndigheten struntar i att samordna vården genom en SIP så skapar de ett informationsgap. De kan inte bevisa att barnets tillstånd inte beror på vårdens egna systembrister (t.ex. bristande diagnosstöd eller felbehandling).

Slutsats: Så länge myndigheten inte kan utesluta att barnets ohälsa är en följd av deras eget bristande handhavande (avsaknad av samordnad vård) är risken inte ”påtaglig” i förhållande till föräldern. Bevisbördan är inte uppfylld.

Sammanfattningsvis
Genom att angripa dessa punkter flyttar man fokus från mammans personlighet till myndighetens lagtrots. Det tvingar domstolen att välja: Antingen godkänner de ett olagligt förfarande eller så skickar de tillbaka ärendet för en korrekt utredning.

Totius!
Du håller på med teoretiskt ordbajseri.
Ditt syfte med detta kan inte vara annat än att vilseleda.

Under tiden trasas barn och deras anhöriga sönder av socaltjänstens lagbrott och maktmissbruk.

!! Inför tjänstemannaansvar !!

Partinsynen täcker vissa handlingar, om du nu är part i mål. Den täcker inte arbetsanteckningar, gallrade handlingar som socialhandläggaren anser inte är nödvändig för fallet. Den täcker heller inte handlingar som socialhandläggaren har dömt som sekretess mot den enskilde vårdnadshavaren- för skydd mot barn. Så Kurt-Sune har rätt i sak, alla handlingar delges inte parterna genom Förvaltningslagen.

Sedan följs inte lagstiftningen i dessa ärenden, det vi genom att barn far illa under socialtjänstens vård.

Vad du har hakat upp dig på SIP...
Du sitter sällan i SIP vid akuta omhändertaganden. Du sitter - i praktiken - alldeles för sällan i SIP i normalfallen också.

Vet du, här håller jag med dig. Reagerade på samma sak. Att tex lyfta ”Elsa vill hem till sin mamma” känns otroligt effektlöst av deras biträden? Det är väl aningen naivt att tänka att domslutet skulle påverkas av det.

I övrigt vet du att vi står olika i ansvarsfrågan men jag tycker i alla fall att tråden blir mer intressant om man kan fokusera diskussionen på detta fallet.