Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Visst kunde man åka.

Efter 19.00 fick man gå till ingångarna vid Kungsgatan, som familjen Schaeffer gjorde (när de gick under Kungsgatan och upp på andra sidan).

Det är intressant med tanke på walkie-talkie-mannen på Tunnelgatans södra sida, sedd av 2 + 2 + 1 vittnen runt halv nio-tiden (EAA1884, EAC4526 och EBA7183). Det är långsökt att han skulle vänta på att paret Palme skulle dyka upp. Det var ju stängt vid Tunnelgatan (om de steg av på Hötorgets station). Inte lika långsökt att mannen förenas med tre andra personer och syns på Holländargatan en stund senare (EBB1701 och EH20988). Vad de höll på med är svårt att veta. De har ingen uppenbar funktion i en attentatsgrupp.

De som har en tänkbar funktion i en attentatsgrupp är Z9077 på Kåkbrinken 19.30 (om Leif C verkligen såg en walkie-talkie) och EAC6951 vid Kammakargatan söder om Grand 21.20.

Okej. Jag ger mig. Det är klart att Tunnelgatan kan beskrivas som en nedförsbacke. Det är uppenbart för alla som ser det. Märkligt att bara ett vittne tar upp denna viktiga information.

Nieminen kommer gåendes på David Bagares Gata, ovetandes om MOP. Ser ingen där.

Går vidare och möter Jeppsson vid trappan. Ljuger om att hon just såg en person springa förbi, oklart varför. Kanske i syfte att jävlas med den uppenbart provocerande Lars Jeppsson (obs: ironi). Alternativt ren klärvoajans, då hon korrekt förnimmer GM:s flykt i området.

Går vidare ner mot Tunnelgatan.

Ser ensam Stig Engström komma springandes mellan byggbarackerna. Noterar i beckmörkret en nedbuktning i trottoaren på någon centimeter och beskriver den senare som en "nedförsbacke" i förhör. Ingen ser Stig som försvinner spårlöst. Stig själv minns sen fel och placerar sig själv norr om barackerna, vilket i sin tur också ifrågasätts.

Återger detta men blir på något sätt förvirrad och inbillar sig att hela händelsen skedde 200 meter bort på andra sidan åsen, i en faktisk nedförsbacke (som egentligen var tom). Hon inbillar sig också exempelvis bilar som aldrig fanns. Hon råkade på ren slump felaktigt beskriva något hon inte hade sett för Jeppsson, men som hon skulle komma att se ett tiotal sekunder senare.

Ingen märker något på 40 år och hon tar med sig hemligheten till graven.

Det är ju glasklart detta En svensk variant på JFK:s Magic Bullet.

Så avståndet till mannen var inledningsvis mer än fem gånger längre (mer än 50 meter) än Yvonne uppgav för Ström 52 dagar tidigare (ca 10 meter) och mannen sprang snabbare än Usain Bolt i Berlin 2009? Det var "inte speciellt fort" 52 dagar tidigare?

Och framme vid trappan mötte de inte Lars, utan mellan andra och tredje avsatsen?

Det var så Yvonne "uppfattade det hela"?

Den tredje slutsatsen kan förklaras av Yvonnes dåliga minne av mordkvällen och Ahmeds behov av tolk, knappast de två första.

Du missar det roliga i att varken YN eller AZ undrar varför polisen är så intresserad av den uppenbart oskyldiga mannen de såg lämna brottsplatsen(med svårigheter dessutom, SE hade svårt att springa redan efter att ha tagit sig ett fåtal meter i den här versionen) bara sekunder innan de kommer fram och ser att OP ligger där med syrgasmask och då uppenbart legat där ett tag och fått vård.

Edit: efter att de mött poliserna dessutom.

Ingen av dom ifrågasätter någonsin något, de bara flyter med vad som än händer och skapar sedan inte bara helt nya minnesbilder utan hela minnesvärldar så fort man säger åt dom. De måste vara världens lättaste våldtäktsoffer.

Hon kallar också den springande mannen för ”mördaren” i Kvällsposten. Svårt att se hur hon skulle kunna tro att någon som sprang efter polisen var mördaren.

Eller var det någon slags Pippi Långstrump-situation där boven jagade iväg Kling och Klang? De blev rädda för farbrorn med handledsväskan?

Man kan också undra varför SE skulle ha uppknäppt rock väster om barackerna. I alla medieframträdanden har han ju knäppt rock. Vilket är extra förväntat vid sju minusgrader.

Ouch, snappy.

"Dessutom har inkommit ett tips att fyra personer var inblandade i Palme-mordet, och de kommunicerade med walkie talkies. När mordet lyckades meddelades bilar vid Birger Jarlsgatan och Norra Bantorget, att hålla sig beredda för flykt."

Just den biten är svår att förstå tror jag. Scenen har upprepats många gånger i tidningar och böcker. Beskrivningen har sällan stämt med förhören. Värt att notera:

1. Mötet vid trappkrönet var några sekunder. De stannade inte ens.

2. Lars hann nätt och jämnt fråga om de såg någon springa förbi.

3. Enligt Ahmed pekade Yvonne österut. Den väg de kom (från den marockanska klubben på Johannesgatan 8 som fick påhälsning av polisen en stund senare). Att döma av Ahmed sa hon inget.

4. Enligt Lars pekade Yvonne "liksom jakande". Svårt att förena med att hon sa något. Ändå menade Lars (i sitt första riktiga förhör den 4 mars) att Yvonne sa "han sprang rakt fram". Dagen före (den 3 mars) intervjuades Lars av Aftonbladets reporter (innan han ens hade träffat en kriminalpolis). Reporterns frågor präglades av den information som redan var känd om Yvonne och Ahmed. Krimjourens referat av mordnattens korta telefonförhör med Lars vilseledde Ström när han förhörde Yvonne den 2 mars och Ahmed den 3 mars. I referatet skrev krimjouren att Yvonne till och med sa att mannen passerade Johannesgatan och fortsatte mot Regeringsgatan.

5. Enligt Yvonne (i förhöret den 2 mars) pekade hon och sa "han sprang rakt fram".

6. I Aftonbladet den 4 mars fick alla vittnen (och resten av svenska folket) lära sig att "Lars satte full fart efter". Kung Lars den unge hjälte sprang som en oljad blixt uppför trappan och fångade nästan mördaren på David Bagares gata. Det fega kräket gömde sig bakom en bil och Lars tappade bort honom. Aftonbladet behövs om sanningen ska fram. "Han mötte ett par som sa att de sett mannen springa rakt fram." Rakt fram. Känns orden igen? Bäst att säga det till polisen också.

Min bedömning är att Yvonne minns fel (liksom i flera andra fall), pekade österut (den väg de kom) och inte hann säga något alls. Mötet gjorde inget intryck på Lars. Han nämnde inte mötet för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem. Inte heller för pa Lena Löhr (som inte antecknade något möte).

Polisiärt är fallet ett skräckexempel utan like. Yvonne, Ahmed och Lars borde självklart ha genomgått långa, noggranna, parallella och minutiöst dokumenterade förhör redan på eftermiddagen den 1 mars. I Ahmeds fall med tolk. Inga som helst uppgifter borde ha släppts till media. Misstänkta läckor borde ha avskedats med omedelbar verkan. Amatören Holmér efterlyste Yvonne och Ahmed i radio(!) den 2 mars. Aktuellts Mats Hådell frågade om Yvonne och Ahmed i TV(!) samma kväll. Holmér svarade i direktsänd intervju att Yvonne bekräftade flyktvägen. Några timmar efter förhöret.

Tack vare Holmér lyckades Aftonbladet spåra Lars den 3 mars. Katastrofen var ett faktum. Ingen fattade att kvinnan som pinsp Kjell Östling antecknade på mordplatsen var kvinnan i paret som Lars mötte. Istället efterlystes paret i radio(!) Istället för att plocka in alla återstående vittnen den 1 mars (av de nio vittnen som antecknades på mordplatsen) väntade man i flera dagar med Jan-Åke Svensson och struntade blankt i Yvonne (vars namn man redan hade) och Hans Johansson (som själv kontaktade polisen den 4 mars och inte fick träffa en kriminalpolis förrän två veckor efter mordet). Trots att de var med i mordnattens anmälan (spaningsuppslag A1).

Hasses passagerare Stefan Glantz hängdes ut med namn och bild i Aftonbladet den 4 mars. Innan Hasse ens hade talat med polisen. Expressen fick tag i korvhandlaren Ljubisa Najics vittnesuppgifter. Löpsedel den 4 mars. Istället för att träffa en kriminalpolis intervjuades Hasse i Dagens Nyheter den 5 mars.

På Flashback 40 år senare sitter folk och undrar varför Yvonne fastnade i mediabilden.

Svårt att se. Onekligen. Inte lika svårt att se när Yvonne och Ahmed var alkoholpåverkade (Yvonne berättade för journalister att de drack sprit i Ahmeds lägenhet innan de gav sig ut på stan) och Yvonne hade svårare att minnas vad som hände än Ahmed (som behövde tolk). Inte lika svårt att se när Yvonne beordrades (av poliserna vid Luntmakargatan) att lämna namn och telefon till en polis vid mordplatsen och förväntades berätta vad hon hade sett. Inte lika svårt att se när Lars och Stig var de enda hon hade sett.

Du läser ur sammanfattningen som vilseledde JB Lindqvist.

Inte det fullständiga mötesprotokollet.

Nieminen i konfrontationsförhör en månad efter mordet:

KFL Lars-Erik Andersson: Såg du vad det var för färg på den här väskan?

Yvonne Nieminen: Jag uppfatta den som svart.

KFL Lars-Erik Andersson: Som svart.

Yvonne Nieminen: Ja i och för sig det var väldigt mörkt där uppe.

”Där uppe”. Vad kan hon mena med det?

Uppe på åsen, naturligtvis.

Hon placerar därmed klart och tydligt mötet med väskmannen uppe på Brunkebergsåsen där David Bagares gata ligger.