Boomerbeteendet att aldrig låta någon ha det för bra.

Jag har börjat reflektera över ett beteende som jag observerat hos boomers under min uppväxt och som fortfarande verkar leva kvar hos dem, även om de inte längre har makt över mig så som de hade när jag var barn. Detta beteende är att på ett konstgjort sätt undanhålla resurser så att man aldrig ska ha det för bra och att shamea de som ändå lyckas komma åt resurserna. Jag kan lika gärna gå direkt på exempel:

*Sätta godtyckliga gränser för hur mycket man får ta av något, där gränsen alltid är för lågt satt. Exempelvis max 3 teskedar Oboypulver i mjölken trots att det smakar bättre med 4, eller att de späder saft för svagt med vilje. Man får också ta max ett glas saft och max en kaka till fikat.

*Köpa råvaror av låg kvalitet istället för av hög kvalitet, som GB Big Pack till barnkalas istället för lyxglass för några tior extra. (I och för sig var min barndom så infesterad av boomernas matkultur att det knappt fanns någon lyxglass att köpa i affärerna. Lyxglass fick man bara från glasskiosken ett fåtal gånger om året och då bara X-1 kula där X var det antal kulor man egentligen ville ha, trots att prisskillnaden för att få en extra kula var försumbar). Jag har fortfarande svårt för vaniljglass trots att jag gillar vanilj i andra sammanhang, på grund av fakevaniljextraktet i 80-talets Big Pack som gör att jag nu inte kan njuta av riktig vanilj i glass heller.

*Begränsa tillgången till resurser så att det ska bli bråk. Exempelvis att ställa fram en 33 cl läsk mindre än vad det finns antal barn närvarande på kusinträffarna så att det blir huggsexa, istället för att bara ge varje barn en egen läsk att dricka i sin egen takt. Sedan när alla barnen försöker ta läsk så fort de kan för att inte bli utan blir de shameade som giriga.

*Att även till vuxna ge gliringar till den som tar för mycket smör på mackan, för mycket socker i kaffet eller för mycket efterrätt vid buffen samtidigt som de tycker att restaurangbesök och släktmiddagar som man har några få gånger om åren är precis det rätta tillfället där man ska hålla igen och börja banta, vilket de gärna högljutt deklarerar så alla andra boomers hör.

*Se ungdomars egentid som bortkastad tid, där man gärna ska göra någon meningslös extrauppgift om man är sysslolös. Att ligga i solstolen hela dagen är däremot okej, då det anses vara produktivt av boomers då de fått höra att sol är nyttigt (vilket är anledningen till att de nu får hudcancer allihopa och ser ut som torkade russin).

*Med vilje köpa fel julklapp eller fel födelsedagspresent hur noga beskrivning de än fått till vad de ska köpa. Man vill ha ett visst tv-spel, men får ett tråkigt sportspel istället trots att man är ointresserad av sport eftersom det spel man egentligen ville ha var för våldsamt enligt dem och sport är någonting positivt och bra. Lyckas de ändå pricka rätt är det ändå någon detalj som blivit fel, som fel färg trots att rätt färg hade kostat exakt detsamma och varit lika lätt att införskaffa. Klagar man är man otacksam.
Vi har det här extrema exemplet, där det gäller en bil med fel färg och dottern som blev arg framstår i dålig dager trots att hon säkert pratat om en blå bil i månader man pappan ändå köper en röd för att dottern inte ska få ha det för bra och bli bortskämd.
https://www.youtube.com/watch?v=-JvtlB_NzI8

Beteendet verkar vara omvänt proportionerligt till hur bra man faktiskt hade det ekomomiskt i verkligheten. Fattiga WT-barn fick allt och lite till kändes det som, men det omtalades som att "föräldrarna försöker köpa deras kärlek" och "de får allt vad de pekar på *snork* ".

Observera alla alla exemplen gäller att begränsa resurser som egentligen inte kostade något i sammanhanget. Att hålla igen genom att inte bränna tusenlappar på skit är sunt förnuft och inte boomerbeteende.


Dela gärna med er av era anekdoter kring hur boomers i er närhet ser en ära i att undanhålla sin omgivning resurser samt hur det påverkat er i vuxen ålder. Tog ni intryck av boomernas lärdomar och håller igen på allt även nu, eller har ni vänt 180 grader och trycker i er en hel Mövenpick själva eller en hel rulle Ballerinakex när andan faller på och köpt alla de våldsamma tv-spelen ni drömde om som barn men aldrig fick spela? Håller ni igen på bufeérna trots att ni betalat fullpris eller passar ni på och äter tills det tar stopp. Köper ni alltid fel julklapp till era barn eller klarar ni att hålla er uppdaterade kring vilket Pokemonkort som är vilket och vilken Labubu serie som gäller just nu?

Jag har nu en fru från utlandet och för henne är det svenska boomerbeteendet med återhållsamhet otänkbart. Det är alltid ett överflöd av precis allting. Flera sorters kakor och bullar vid fikat så att alla ska få precis vad de vill ha och tar det slut kommer hon med mer.

Om det inte vore för boomers skulle väl knappast din fru ens vara här? Vem betalar när bullarna tar slut? Inte du och inte din fru, det är boomers som betalat för det ni har i dag.

Hade du skapat dig något eget skulle du inte gnälla över att andra gnäller över parasiterna. Vad har du skapat?

Vad bidrar du med själv, köpa den glass du vill ha?

Alltså.. Som tonåring så öste jag givetvis på med pulver när jag gjorde O'Boy. Men när jag blev äldre insåg jag att det var mer värt att få ut fler glas per påse, än att varje glas är marginellt godare. Plus att det här '3 skedar på två deciliter' är någon slags sweetspot för att det ska lösa upp sig på ett optimalt sätt. Dom där klumparna är visserligen goda men produkten är ju inte framtagen för att ska en dryck med klumpar.

Det är lite samma med saft - fast där tycker jag helt enkelt att den rekommenderade mängden I förhållande till vatten helt enkelt är godast.

Och med det sagt så har jag inte riktigt upplevt det som TS pratar om. Kanske för att mina GenX-föräldrar hade faktiska boomers till föräldrar som betedde sig som TS beskriver och dom tyckte inte om det heller.

Det var några saker, typ att jag inte fick ha hur många pålägg på en smörgås som helst och om jag redan hade två ostmackor så fick jag snällt ta något annat på en eventuellt tredje.

Men det var ju inte för att sätta mig på plats eller skamma mig, utan för att jag inte var den enda i familjen som gillade ostmackor eller vad det nu kan ha varit.

Det verkar som vi har två boomers i tråden som känner igen sig. Jag betalar för mina egna bullar, min glass och min frus uppehälle med min lön. När jag ger mina resurser till någon annan gör jag det med yttersta perfektion och köper bästa glassen och kaffet för att alla ska bli nöjda, där jag malet kaffet själv och väger pulvret på våg för att det inte ska bli för starkt och inte för svagt. Jag ber om en tydlig kravspecifikation när jag köper julklappar för att det ska bli helt rätt och gör avsteg endast om jag hittat något bättre som överskrider specifikationen och där det är värt att spendera mer än mottagaren hade förväntat sig.

Jag betalar även er pension och kommer betala ert äldreboende inom en snar framtid. Hamnar ni på fel äldreboende och inte där ni egentligen ville bo förväntar jag mig ändå tacksamhet, för ni är väl inte bortskämda?

Grejen är att boomerserna i min omgivning medvetet gör avsteg från alla specifikationerna som ska göra Oboyen och saften godare. Står det att saften ska spädas 1+4 späder de 1+5 så den blir blaskig. Sedan handlar det väl om hur stort mjölkglas man har till Oboyen också. Våra glas var för stora för bara 3 teskedar Oboy.

Om du och din fru föraktar det svenska samhället och boomers, varför bor ni inte i din frus hemland i stället? Finns ju liksom ingen anledning att vara här i det hårda kalla Sverige alls? Flytta, gärna i går, för jag kan slå vad om att ni är tärande mänsiskor som inte bidrar. Ingen behöver bo i det otäcka Sverige om de inte måste. Hej då!

Oh well. Jag har ändå aldrig upplevt att boomers i min omgivning medvetet har gett mig för svag saft eller whatever av förhållandevis godtyckligla eller tillrättavisande anledningar.

Jag vet inte vad det står på Oboy idag men när jag växte upp så stod det klart och tydligt att två-tre skedar var för två deciliter mjölk, inte per glas.

Hur får du en diskussion om beteende hos personer födda 1945-1963 till en fråga om invandring och ekonomi. Jag skrev tydligt i första posten att det inte finns något ekonomiskt incitament bakom boomrarnas undanhållande av resurser, utan det handlar om att medvetet begränsa andras njutning och att medvetet introducera små fel hos saker som med en minimal ansträngning hade kunnat göras bättre. Detta är inte heller bara ett svenskt fenomen, utan som i videon jag länkade med flickan som fick fel färg på bilen förekommer det även i USA och säkert i andra västländer.

Att vi bor i Sverige beror på att jag jobbar här och för att lönerna är högre i Sverige än i min frus hemland som just nu har en svag valuta. Jag har inga ekonomiska problem om du trodde det. Jag är helsvensk och har uppfostrats i sverige av boomers i form av släktingar, lärare, kompisars föräldrar och myndighetspersoner som alla sett till att man aldrig ska ha det för bra.

Min pension har jag betalt in med råge kan jag säga! Pension är en lön man ofrivilligt avstått i 50 år. hade jag själv fått förvalta pengarna hade de varit 30 gånger mer, ungefär som mitt sparkapital. Alla klarar ju inte av att hantera pengar och därför får vi lida.

Varför är ni här i hårda kalla Sverige när ni kan vara i din frus förmodligen varma land och bjuda på bullar? Lite kul tråd. Som att snacka med en blatte fast du kan ju skriva i alla fall.

Du är väl helt enkelt för ung och har aldrig träffat några från den generationen. Om dina föräldrar är Gen X är de unga och du själv är bara barnet.

Du kan säkert komma på något exempel på hur detta beteendet ändå färgat av sig på din omgivning. Ett exempel jag kan komma på är hur det ett tag alltid var en paus mitt i långfilmerna på tv för att visa nyheterna, istället för att man bara skulle få se filmen i ett sträck.

De som har pension har själva betalt in det mesta av den under år de jobbat. Det kostar 1,9 miljoner att föda upp en gnällspik som du till du blir 18 år, och så gnäller du om bullar och glass.