Kriget i Ukraina har pågått egentligen sedan 2014, men med en fullskalig invasion sedan 2022 dvs. drygt fyra år. Löftena om Rysslands kollaps och nederlag har avlöst varandra. Redan 2017 var det någon som trodde att Ryssland skulle kollapsa ekonomiskt, senast var det (väl ?) 2025. Alla löften om rysk kollaps har kommit på skam. När man frågar om det inte har utlovats en rysk kollaps lite för många gånger och efterfrågar en tidpunkt får man höra att det kommer någon gång förr eller senare. Rent konkret betyder det alltså att kriget kan pågå i minst tio år till, eftersom en rysk kollaps 2036 också är någon gång.
Idag kostar det svenska staten stora summor pengar att finansiera kriget i Ukraina. Detta är ett ansvar som vi har tagit på oss trots att Sverige redan har en stor importerad underklass från tredje världen som dessutom lever på bidrag. Är det inte SIDA-projekt i Afrika så är det massinvandring från Syrien eller vapenpaket till Ukraina. Det är nästan som det aldrig går att tänka sig att Sveriges folk först och främst ansvarar för sig självt och att andra får lösa sina egna problem bäst de kan. Jag tycker att det får vara nog med att vara världssamvete. Det är nog nu, vi har fullt upp med vår egen huvudvärk. Till skillnad från Sverige så har inte Ukraina varit ett globalt dagcenter för arbetsskygga och islamister. De har sina problem och vi har våra.
De som vill stödja Ukrainia kan fortfarande göra det. Man kan samla in pengar eller till och med åka dit som frivillig om man nu känner för det. Däremot tycker jag att den påtvingade ukrainahjälpen (via skatt) ska upphöra nu. Det finns flera partier i andra länder som går till val på att låta Ukrainas problem vara just Ukrainas problem. Tyska AFD är väl mest kända. Jag ser därför att den statliga hjälpen till Ukraina trappas av med 25% om året.
Man ska också ha i åtanke att Sverige har så mycket problem med andra flyktinggrupper att ukrainska kvinnor ratar att fly till Sverige eftersom det har förekommit bråk mellan dessa och arabiska män (som ansåg att ukrainska kvinnor hade för korta kjolar eller vad det nu var). Om nu inte Sverige ens är intressant att komma till som flykting längre för kvinnor och barn - säger inte det en hel del om vilka enorma problem som vi måste ta tag i, innan vi åtar oss ännu mer av omvärldens lidande?
USA har fått löfte om utvinningsrätt för jordartsmetaller från Ukraina efter kriget. Sverige har inte fått några sådana löften och (vad jag vet) heller aldrig ens ställt några sådana krav. Vår hjälp ges helt altruistiskt till ett extremt korrupt land som bara med viss vilja kan sägas vara mindre av ett skitland än många länder i Mellanöstern.
Är det värt alla pengarna som staten skickar till Ukraina?
Hade dessa pengar kunnat användas bättre i Sverige?
Borde Sverige fokusera på egna problem i stället för Ukraina?
Bör Sverige annars åtminstone förhandla till sig mineralrätter i utbyte mot mer hjälp?
Idag kostar det svenska staten stora summor pengar att finansiera kriget i Ukraina. Detta är ett ansvar som vi har tagit på oss trots att Sverige redan har en stor importerad underklass från tredje världen som dessutom lever på bidrag. Är det inte SIDA-projekt i Afrika så är det massinvandring från Syrien eller vapenpaket till Ukraina. Det är nästan som det aldrig går att tänka sig att Sveriges folk först och främst ansvarar för sig självt och att andra får lösa sina egna problem bäst de kan. Jag tycker att det får vara nog med att vara världssamvete. Det är nog nu, vi har fullt upp med vår egen huvudvärk. Till skillnad från Sverige så har inte Ukraina varit ett globalt dagcenter för arbetsskygga och islamister. De har sina problem och vi har våra.
De som vill stödja Ukrainia kan fortfarande göra det. Man kan samla in pengar eller till och med åka dit som frivillig om man nu känner för det. Däremot tycker jag att den påtvingade ukrainahjälpen (via skatt) ska upphöra nu. Det finns flera partier i andra länder som går till val på att låta Ukrainas problem vara just Ukrainas problem. Tyska AFD är väl mest kända. Jag ser därför att den statliga hjälpen till Ukraina trappas av med 25% om året.
Man ska också ha i åtanke att Sverige har så mycket problem med andra flyktinggrupper att ukrainska kvinnor ratar att fly till Sverige eftersom det har förekommit bråk mellan dessa och arabiska män (som ansåg att ukrainska kvinnor hade för korta kjolar eller vad det nu var). Om nu inte Sverige ens är intressant att komma till som flykting längre för kvinnor och barn - säger inte det en hel del om vilka enorma problem som vi måste ta tag i, innan vi åtar oss ännu mer av omvärldens lidande?
USA har fått löfte om utvinningsrätt för jordartsmetaller från Ukraina efter kriget. Sverige har inte fått några sådana löften och (vad jag vet) heller aldrig ens ställt några sådana krav. Vår hjälp ges helt altruistiskt till ett extremt korrupt land som bara med viss vilja kan sägas vara mindre av ett skitland än många länder i Mellanöstern.
Är det värt alla pengarna som staten skickar till Ukraina?
Hade dessa pengar kunnat användas bättre i Sverige?
Borde Sverige fokusera på egna problem i stället för Ukraina?
Bör Sverige annars åtminstone förhandla till sig mineralrätter i utbyte mot mer hjälp?
