8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Ja, att det var en oerhört vinklad och partisk granskning denna "journalist" utkom med. Inte omöjligt alls att en eller samtliga tre delar fälls i Granskningsnämnden när programmen utretts där.

Du blandar ihop olika delar av socialtjänsten. SIP är relevant när socialtjänsten är involverad inom ramen för LSS och bistånd avseende insatser för funktionshindrade individer. Alltså barn eller vuxna med varaktiga, omfattande funktionsnedsättningar, såsom intellektuell funktionsnedsättning, eller autism. Eller personer med allvarlig psykisk sjukdom eller en kombination av psykisk sjukdom och missbruk. Stämmer det in på Elsa? Nej.

SIP kan handla om att göra en plan för individen att delta i daglig verksamhet, beviljas bistånd i form av avlösarservice, plats på korttidsboende etc. Stämmer det in på Elsa? Nej.

SIP förekommer inom en helt annan del av socialtjänsten än barn och familj, förstår du?

Utöver LSS kan SIP förekomma om en ungdom har LVU på grund av socialt nedbrytande beteende. Det är enda gången då SIP kan förekomma vid ett LVU. Stämmer det in på Elsa? Nej.

Igen: LVU pga kriminalitet eller ungdomsmissbruk är något helt annat än LVU på grund av omsorgssvikt eller brister i föräldraförmågan som i detta fall. Ta till dig denna informationen nu snälla, för det är såhär det ligger till, du har alltså helt missförstått när SIP med socialtjänsten förekommer.

Visst du. Det är fritt fram att anmäla.

Det är ju inte så att Uppsala har erkänt fel eller så.

Jag har lyft det här till dig innan också - jag kan inte se i vilket skede SIP skulle ha varit aktuellt? Med utgångsläget om att det är två olika vårdverksamheter som har dialog angående Elsa så är inte SIP något som rimligt att kalla till i ett sånt läge? När det kallas till SIP-möten så är det ett kraftfullt verktyg av anledningen att någon från den tillkallade myndigheten måste komma till mötet. Det är enda sättet (more or less) att få in representanter från ex skola, habilitering, socialtjänst och vården i samma rum och få till en dialog om ett barn. Det är här resonemanget inte går ihop. Där fanns ju ingen kontakt med socialtjänsten innan anmälan - så varför skulle man kallat till SIP?

När vården väl hamnade i läget att de kände en oro - menar du då, att man skulle ha kallat till SIP istället LVU? Det är absolut inte rätt väg. Om man backar bandet till när vården kanske "började känna samarbetssvårigheter" med mamman, så igen, hade inte en SIP varit en naturlig väg där. Jag kan inte heller se att någon i "Fallet Elsa" någonsin efterfrågat SIP eller raljerat på samma sätt som dig kring att det hade varit avgörande för utvecklingen av allt.

Jag vet inte om SIP fungerar väldigt olika från region till region men jag har mycket svårt att se i vilket skede en SIP skulle ha varit 1, En reell väg att ta i det här 2, Gjort någon skillnad för LVU:t.

Du får gärna förklara när en SIP skulle ha gjorts, vilka skulle delta och vad hade dialogen varit?

Det finns alltid skäl att hålla möten i sådana här situationer, och sådana har säkert hållits. Men grundproblemet i det här fallet verkar vara att vården fastnade i prestige och att en kedjereaktion av fel uppstod som följd.

Så här tror jag att det faktiskt gick till.
Det började med en felaktig instruktion och en kommunikationsmiss från vårdens sida. Elsa mår dåligt när hon inte får tillräcklig näring via droppet. Inget konstigt alls självklart, det handlar om näringsbrist. När hon äter mår hon också dåligt, vilket inte är orimligt: när undernäringen gått tillräckligt långt blir det jobbigt att äta riktig mat, oavsett eventuell bakomliggande sjukdom.

Mamman ser sin dotter lida och vill inte pressa henne. Hon tror att Elsa mår dåligt av riktig mat. Hon berättar att hon ställer fram mat och låter Elsa äta så mycket hon vill. Det är här den onda spiralen uppstår och det beror inte på mamman. Det beror på att mamman fått fel information från vården om hur mycket näring droppet faktiskt innehöll. Resultatet blir att Elsa blir allt mer undernärd och mår allt sämre.

Efter ett tag är situationen allvarlig. Ja, livshotande. Något måste hända. Men istället för att ge mamman korrekt information om vad som faktiskt hänt att det handlar om näringsbrist orsakad av felaktig information och leta efter frivilliga lösningar, väljer man den mest brutala metoden: LVU.

Elsa flyttas långt ifrån sin familj. Kontakten med syskonen bryts. Hon är i princip helt avskuren från sitt biologiska ursprung. I jourhemmet får hon budskapet att allt kretsar kring hennes matintag och att hon måste börja äta.

Självklart mår hon jättedåligt av att ryckas upp ur sin familj. Hon börjar äta med kniven mot strupen, för att få komma hem igen.

Och nu har vården plötsligt gett jourhemmet rätt instruktioner: exakt hur mycket näring Elsa ska ha, och hur man kontrollerar att hon faktiskt får i sig det. Jourhemmet kan ha järnkoll på detta på ett sätt som är svårare i en kaotisk hemssituation.

Resultatet? Hon blir "medicinskt frisk". No shit. Det hade hon lika gärna kunnat bli hos sin biologiska pappa, eller på ett utredningshem tillsammans med sin mamma med rätt information från start. Men det domstolen och systemförsvararna i den här debatten missar är att socialtjänsten under den här processen trasat sönder henne fullständigt mentalt.

Det som egentligen hände är att vården gav fel instruktioner från början och sedan räddade sitt eget rykte genom att skylla på mamman. Münchausen by proxy blev berättelsen. Socialtjänsten blev verktyget. Ingen vill erkänna att de haft fel, för om de gjorde det vore det en megaskandal för båda myndigheterna. Istället offrar man barnet och kallar det en räddningsaktion.

Notera att journalen nu är spärrad för mamman. Det går inte att följa händelseförloppet medicinskt i realtid. Grova fel från vårdens och socialtjänstens sida kan gömmas bakom sekretess och det är exakt det som är problemet.

Det finns ingen extern, oberoende kontroll. Socialtjänsten äger berättelsen från början till slut, och de skriver den just nu på ett sätt som friar dem från ansvar.

De "räddade" Elsas liv i jourhemmet via LVU. Vården vinner. Socialtjänsten vinner. Och vissa i den här tråden verkar svälja den rövarhistorien rakt av, bara för att de läst ett par domar utan att förstå LVU-processens strukturella fallgropar, hur processen faktiskt ser ut inifrån, eller vad prestige och institutionell självbevarelsedrift gör med barn.

Men Elsa har aldrig varit undernärd? Utöver faktumet att längd och vikt följt kurvan så hade det synts på blodprov? Albumin, Hb, Ferritin, B12, folat, vitamin D, elektrolyter, kalium/natrium etc. Där är många (många!) värden i kroppen som snabbt visar undernäring i varierande grad.

1, Läkaren sa att utöver längd/vikt så var blodproven bra
2, Självklart hade "Fallet Elsa" skrikit högt om det fanns blodprov som visade undernäring

Kalorimängden var alldeles för låg på näringsdroppet jämfört med Elsas faktiska behov. Det är detta missförstånd mellan mamman och vården som gör att situationen eskalerade. Vad gäller blodprov så är det ögonblicksbilder, det ger inte hela bilden av ett barns hälsa. Elsa mådde som jag förstått det hela mycket dåligt för att hon inte fick i sig tillräckligt med kalorier och det var så den onda spiralen drog igång.

Man kan inte titta enbart på blodprov, vikt och längdkurvor här, utan man måste titta på helheten. Det är obegripligt att det inte finns oberoende medicinska experter utan kopplingar till svenska vården och socialtjänsten som kan få granska sådana här fall externt, så slipper vi problem med den extremt skadliga prestigen.

Problemet är att ingen har insyn i sådana här fall, utom vården och socialtjänsten. Det är där systemfelet ligger som behöver förändras, så att barn offras pga prestige.

LVU behövdes knappast här. Man hade kunnat lösa det med betydligt mildare metoder, även om man misstänkte mamman för att vila skada sitt barn.

Flickan växte som hon skulle , var inte undernärd och hade inga problem att på mycket kort tid i jourhem få i sig hela näringsbehovet genom föda .Person som levt till största delen på näringsdropp och varit i svält klarar inte att på kort tid övergå till att helt och hållet äta enbart fast föda , här behövdes det inte någon lång tid att succesivt öka matintag lite i taget för att sakta börja belasta matsmältningssystemet .

Föräldrarna har möjlighet att kalla in vilka in vilken typ av extern expert dom än önskar. Däremot får dom betala ur egen ficka. I "Fallet Lamine" ex: "Två internationella specialister inom pediatrisk radiologi och metabola bensjukdomar hos barn har oberoende av varandra granskat Lamines röntgenbilder (..) Även barnortoped och barnläkare med barnmisshandel som inriktning menar att det finns medicinska orsaker (..) Man har också tagit hjälp av två specialister på hEDS."

Hade det funnits kliniska bevis på att Elsa varit undernärd hade detta självklart lyfts av föräldrarna. Dels medialt men framförallt också för att påvisa att deras tes om att det är vården som är skurken här. "Fallet Lamine" fick betala hundratusen för sin kompetens medan "Fallet Elsa" bara behövt beställa lite blodprov.

Så en hel församling av läkare går emot sin yrkesheder och väljer att tvångsomhänderta ett barn istället för att bekänna ett fel?

Du måste väl själv höra hur pass absurt påståendet är och hur konspiratorisk man måste vara för att acceptera en sådan förklaring rakt av?

Jag håller helt med dig om att näringsdroppet inte morsvarade hela hennes behov, men jag har svårt att se din förklaring till hur hon växer exakt som hon ska om hon samtidigt inte får i sig energi på annat håll? Vart skulle denna energin för tillväxt komma ifrån?

Varför har de lämnat in felaktiga uppgifter i deras anmälningar för då?

Efter vad jag själv sett av framförallt socialtjänsten så är jag inte förvånad över någonting längre. Vad de gör bakom sekretessen är en skrämmande historia som egentligen borde få komma till allmänhetens kännedom. I anonymiserad form självklart.

Det är ju enskilda läkare som haft åsikter här och läkare kan också drabbas av prestige. Något annat vore konstigt?

Det här handlar inte inte om hela läkarkåren. Det är en halmgubbe från din sida. Det är enskilda läkare som precis som socialtjänsten suttit och spekulerat och haft fel. Sådant händer. Läkare är inte ofelbara och läkare kan drabbas av prestige.

Det är inte konspiratoriskt att prestige styr beslut både inom vården och socialtjänsten. Det förekommer i allra högsta grad. Ett sätt att stopp på "konspirationsteorierna" är att kraftigt förbättra den externa kontrollen i sådana här ärenden. Idag är det i princip fri lekstuga med människors liv utan extern kontroll och insyn. IVO och JO har inte de muskler de skulle behöva.


Jag förklarade ju det. Tänk dig att du är ett barn som avskärmats från hela din familj. Du får inte prata med dem, du får bara skriva brev. Sedan får du veta av de vuxna att allt kretsar runt din mat och att du måste börja äta. Vad gör barnet då tror du?

Elsa fick i sig alldeles för lite energi och därför började hon ju (no shit sherlock) må allt sämre.

På så sätt "räddar" nu socialtjänsten och vården Elsa på pappret och det ser ju fint ut rent medicinskt. Men själsligt har de fullständigt förstört den här stackars flickan.