8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Och allt det där har vi redan gått igenom.

Läkarna vanvårdade Elsa och när då mamman ville byta vårdgivare så straffade de henne.

Vi har även gått igenom allt som talar för soc och läkarnas agerande.

Hade man bytt vårdgivare så kanske E hade varit kolektomerad vid detta laget. Istället är hon idag en helt normal tjej utifrån det man kan utläsa från domarna.

Kanske var tur att remissen inte gick iväg ändå.

Du, skulle inte du visa att SOCs insatser faktiskt gör livet bättre för dom som tilldelas dem?

Ni två tar några ord ur sitt sammanhang och resonerar sedan helt godtyckligt utifrån dessa ord (vilket faktiskt belyser det rotproblem som hela diskursen handlar om; godtycket och egna tolkningar).

Låt oss sätta in orden i sitt sammanhang. Det är alltså en del av det yttrande som Elsas offentliga biträde, advokat Alisa Jujic, lämnat till förvaltningsrätten i juli 2025. Det korta yttrandet börjar och slutar såhär (barnets namn ändrat av mig):

[Elsa] uttrycker medvetenhet om sin sjukdom och en förståelse för att hon behöver vara i jourhemmet just nu. Hon trivs där men vill träffa sina föräldrar, särskilt sin mamma. När hon berättar om hur hon har det är hon snabb med att förtydliga att situationen är densamma som hemma. Av uppgifter från jourhemmet framkommer dock en bild av att det skett förbättringar avseende [Elsas] mående. […]

[Elsa] är medveten om och förknippar sin identitet med sjukdomen. Utifrån den förbättring som skett under vistelsen i jourhemmet och mot bakgrund av de uppgifter som framgår av orosanmälningarna från vården finns det en risk för att [Elsas] hälsa och utveckling skadas.

Advokat Alisa Jujic har fått följande ersättning enligt domen: 46 151 kr, varav 31 324 kr avser arbete, 4 712 kr tidsspillan, 885 kr utlägg och 9 230 kr mervärdesskatt

Det motsvarar ca 19 timmars arbetstid, där följande ska ingå (uppskattad tid av mig):
- Huvudförhandling (6 timmar)
- Klientkontakt & Möte (4 timmar)
- Inläsning & Analys (4 timmar)
- Rättslig förberedelse & Yttrande (3 timmar)
- Administration & Rådgivning (2 timmar)

Det är oerhört lite tid och utrymmet för att lära känna och förstå barnet är obefintligt. Advokat Alisa Jujic är dessutom inriktad mot allmän praktik och brottmål och inte specialiserad på ärenden som gäller hälso- och sjukvård.

Det är som att sätta en VVS-ingenjör på att felsöka ett komplext datasystem (eller vice versa).

Att göra psykologiska bedömningar faller långt utanför biträdets kompetensområde. Av yttrandet framkommer också att biträdet inhämtat uppgifter från jourhemmet utan att verkligen verifiera sakligheten i dessa uppgifter (det kan omöjligen rymmas inom den tiden).

I praktiken agerar det offentliga biträdet ”budbärare” åt jourhemmet snarare än en självständig granskare.

Genom sina formuleringar intar det offentliga biträdet en position där denne stödjer socialnämndens bedömning om att ett omhändertagande är nödvändigt för barnets hälsa, trots barnets egen vilja att träffa sina föräldrar. Biträdet förmedlar att barnets ”medvetenhet” och ”identitet” är så präglad av sjukdomsbilden att det utgör en riskfaktor i sig.

När det offentliga biträdet, på drygt 19 arbetstimmar, väljer att adoptera vårdens och socialtjänstens färdiga narrativ istället för att kritiskt granska det, lämnas barnet i praktiken helt utan försvar. Biträdet blir då bara ännu en länk i det systemhaveri som inleddes när vårdens verksamhetschef underlät att säkerställa barnets behov av samordning och säkerhet.

Detta är kärnan i rättsrötan: Några vårdanställdas obekräftade ”oro” tillåts rulla igenom hela rättskedjan – från orosanmälan till LVU-dom – utan att någon enda instans faktiskt kontrollerar om den medicinska grunden är korrekt. Att en domstol sedan fattar ett livsavgörande beslut baserat på ett så bräckligt och stressat underlag är inget annat än en rättsskandal i en rättsstat och demokrati.

Att informera om och diskutera vilka olika behandlingsalternativ som finns, konsekvenser, för och nackdelar och så vidare är en självklar del av normalt vårdarbete som dessutom är explicit uttryckt i lagen.

Att E säger att hon mår likadant i jourhemmet motsägs av att hon utan problem orkar med skola och aktiviteter på fritiden och inte som innan hade stor frånvaro och deltog i undervisning och på raster i den mån hon orkade annars var hon enskilt med assistenten , dessutom inget behov av medicin mot smärta .

Elsa säger att hon vill hem.

Det är väl självklart att hon vill hem , ytterst få barn skulle säga något annat än att de vill hem när de omhändertagits förutom de som levt i misär och utsatts för våld och även bland dessa så vill många hem igen eftersom hemma är det som inte är okänt

Ja, inget illa har hänt i hemmet. Det är Uppsala som varit en risk för Elsa.

Du vet ingenting om det. Den information som vi och förvaltningsrätten har är vad brottmålsadvokaten som knappt hunnit träffa Elsa säger att jourhemmet säger. Ingen har utrett hur det egentligen förhåller sig.

Lär ju kommit info från skolan och om det är skillnad i närvaro och delaktighet före och efter omhändertagandet . Skulle situationen vara likadan som innan skulle LVU och restriktioner gentemot mamman upphört eftersom det då visat att måendet osv inte hade med vem som hade hand om omvårdnaden

Nu finns det ju inget dokumenterat om skolan och ingen lagstadgad SIP där skolan deltagit före omhändertagandet. Elsas biträde som lagt 19 timmar på hela arbetet har överhuvudtaget inte berört det. Problemet är att det offentliga biträdet som ska bevaka barnets bästa knappt hinner träffa barnet och snarast agerar taltratt åt socialtjänsten och jourhemmet istället för att granska vad som verkligen har hänt.