Folke 10 år får panikångest av att åka skolbussen.

Ingen förklaring på själva bussproblemet.

Inte ovanligt att ungdomar och barn tar stadsbussar hem.

Men ja, du har rätt i att det står skolbuss i artikeln.

Bussen är ju inte problemet. Buss eller taxi , typ samma typ av transport.
Det är antagligen miljön runt och inne i bussen men många barn, skrik och bråk som är problemet.

Fick han egen buss så skulle det antagligen funka lika bra.

Nej, man behövde inte alls ha IF, däremot kan det vara svårt att förstå ett barns IQ om barnet inte lyder eller kommunicerar. Många sådana barn fick även diagnos utvecklingsstörning, trots att de inte hade detta.

Det finns internationella diagnoskriterier man utgår ifrån inom psykiatrin å vården. Låt säga att någon har DRAG av både ADHD och autism - det betyder EJ per automatik att man faktiskt har dessa två diagnoser. Uppfyller man ej kriterierna för något så ställs inte heller en sådan diagnos (eller bör ej ställas kanske jag skulle tillägga). Det som kan ha blivit vanligare de sista 20+ åren är att många slänger sig med dessa uttryck väldigt löst - "ja, min unge har ju uppenbarligen ADHD" - behöver inte alls vara så - kan finnas andra förklaringar till beteendet och att en utredning oxå finner att personen inte uppfyller grundkriterierna. Det finns dock tydligen ibland en typ av trend inom vårdapparaten att hellre sätta en NPF-diagnos även om resultatet utav undersökningen är oklart (något som kritiserats skarpt av experter inom området bara de sista åren).

EDIT: ska oxå tillägga följande. Ibland händer det att en NPF-utredning föreslås nästan på automatik i vissa situationer (t ex ang utredning om arbetsförmåga). detta är så knasigt som det överhuvudtaget kan bli för det kan vara i situationer där det inte finns någon större anledning att föreslå något sådant (t ex att någon är djupt deprimerad pga en situation - personen har liksom med depression att göra - inte en ev NPF-diagnos - men "enligt rutin/standard" så föreslår man ändå detta!). Ang slöseri med skattepengar så finns det här verkligen anledning att se över ett system som i vissa situationer föreslår utredningar nästan per automatik - för dessa kostar. Det är knappast alla som vill (eller vågar) liksom "tacka nej" till en sådan heller.

Man hade andra begrepp. Asperger exempelvis. Sedan finns det ingen medicin för asperger eller autism



Däremot så har vissa kvavksalvare fått för sig att ge antipsykotiska till autister, vilket är på sin höjd symtomlindrande eller placebo. Det funkar inte.




Om det är rätt eller fel att ändra begreppen vet jag inte men bara av denna tråden kan jag konstatera att det inte ligger i ett barns bästa instresse att som lite aspig och lite dampig placeras i samma fack som gravt handikappad särskolebarn som inte ens klarar av att cykla.

Sorgligt att läsa denna tråd. Många utan koll. Avundas er som inte har eller har sett folk med såna här problem. Hade ni tyckt samma sak om han satt i rullstol pga. en fysisk sjukdom?

Diagnoskriterier är flummigare än man tror. För många diagnoser är ett kriterie att det måste orsaka problem för en i vardagen. Alltså kan du "ha en diagnos" i praktiken men eftersom att du lärt dig hantera din problematik så har du ingen diagnos på papper. Sen är det som jag säger, kriterierna kan vara extremt godtyckliga. Som i mina tidigare exempel, är normbrytande samma sak för Adelcrantz som för lilla Abdi i Rinkeby?

Det finns dem med grav autism med eller utan IF. Jag har inte sagt att de aldrig har IF, men jag sa att det finns dem utan IF.

Diagnoskriterierna ska vara samma åtminstone (sen finns det utrymme för tolkning - det stämmer - det är inte alltid som en diagnos verkligen blir rätt för en person osv). Sen lär det som sagt skilja en hel del på hur man ser på "normbrytande beteende" från ort till ort å vad som sedan föreslås i dessa - utredning/diagnos eller kanske nått annat stöd.