Folke 10 år får panikångest av att åka skolbussen.

När jag växte upp så fick alla åka buss. Om man inte gillade det så var man väl tvungen att sitta hemma.

Om Folke är tillräckligt normal för att kunna gå i en vanlig skola låter det som om träning kunde vara en framkomlig väg. Kanske kombinerat med hjälpmedel som medicin, hörlurar, speciell plats i bussen etc.

Föräldrarna kan väl skjutsa ungen själv?

Det blir ohållbart, tycker mamman. Vi andra ska betala. Samhället ska steppa in, tycker hon.
Problemet är att samhällets pengar tar slut om alla ungar med specialbehov ska ha individuell service inom alla offentliga områden.

De bor i Tranås, så det kan inte vara särskilt långt att åka från hemmet till skolan. 15% av alla pojkar har dessa diagnoser, så om de får igenom taxiresor så kommer väl alla att begära det.

De håller på med det som alla kommuner håller på med just nu. Spara pengar

Barnen överlevde väl oftast, och sen hamnade de i missbruk, på anstalt, inom psykiatrin när de blev äldre. Om man nu förstår dem bättre finns det kanske bättre förutsättningar att hjälpa dem i att inte hamna där, är väl den övergripande tanken. Så visst fanns de, men man valde att inte se dem mer än nödvändigt.

Nej det funkar inte så. Finns redan många barn med diagnos som har fått taxi. Men nu råkar du läsa om en kommun eller pojke där de vill vara snåla och spara in på honom. Troligtvis för att han bor lite avsides

Tror inte problemet primärt är avsaknad av medel utan att färdtjänst inte är lika sexigt som att anställa massor med kommunikatörer och bygga nya kommunhus.

15% av alla pojkar har inte dessa problem.

Vart tycker du samhällets pengar ska gå då om dom inte ska gå till sjuka barn?
Till arbetsskygga incells som sitter hemma och spelar datorspel?

Problemet är att vi har så extremt många barn och ungdomar nu med särskilda behov. Och det bara fortsätter att öka. Personal inom skola och barnomsorg går på knäna och de blir därför utbrända/sjukskrivna eller lämnar yrket. Situationen har blivit mer eller mindre ohållbar.

Kanske måste samhället börja titta på nya lösningar inför framtiden?