Då säsongen är mer eller mindre över tänkte jag ge mig på att betygssätta diverse åkare, prestationer och snackisar. Lyft gärna era egna tankar och fyll på med fler saker. Börjar med bottennappen och jobbar mig uppåt.
-
Landslagsledningen har efter en ganska lugn inledning på vintern fått enorm kritik i samband med OS och efterspelet har trots den enorma succén mest handlat om alla felsteg ledningen återigen lyckats göra. Med bisarra uttagningar har man kastat bort klara medaljchanser när man väljer att peta Jonna Sundling från intervallstarten och Linn Svahn i den avslutande femmilen. Även uppladdningen inför mästerskapet har varit under all kritik med dålig kommunikation kring uttagningar (Ribom/Hagström), och mer eller mindre samtliga herrar som deltog i förlägret i Seefeld kom alla med en bedrövlig form in i mästerskapet. Vi har dessutom flertalet herråkare i A-laget som istället för att ta kliv framåt snarare har halkat bak och tränat för hårt (Poromaa, Anger, Burman, Grate). En utredning och utvärdering har påbörjats, och det återstår att se vad resultatet blir. Förändringar behövs på många plan.
William Poromaa har haft en bedrövlig säsong med fall på testrace och sjukdomar efter att ha spänt bågen för hårt med överträning som resultat. Såg länge ut att ha kunnat rädda upp säsongen med två bättre prestationer under OS (12 i skiathlon och 20 i intervallstarten efter ett fall) där trenden pekade uppåt men så blev han ännu en gång sjuk innan hans stora chans i femmilen. Frälsarn kan bättre och inte en enda top-10 placering är för dåligt för en åkare som ska utmana om pallplatser. Behöver utvärdera sin satsning och hitta ett lugn och en trygghet och lita till sina förmågor.
+
Vi var några stycken som hoppades att Märta Rosenberg skulle ta ytterligare steg efter fjolårets succésäsong där hon tog 2 guld på u23-VM och gjorde flera fina lopp i världscupen. Bortsett en mycket fin 14 plats i Ruka på 10 klassiskt så har säsongen mest varit en besvikelse med många svaga helger i skandinavisk cup och på nationell nivå vilket gjort att chanserna till starter varit försvinnande få.
++
Edvin Anger har efter fjolårets fina säsong tyvärr följt i dom andra svenska herrarnas spår och varit extremt ojämn. Toppresultat har följts upp av rejäla bottennapp, och OS blev ett fiasko. Hans 3 pallplatser i världscupen gör dock att han får knappt godkänt.
+++
Att Moa Lundgren skulle återuppstå från dom döda var det nog få som trodde. Efter flera svagare säsonger har hon radat upp fina resultat i världscupen hela säsongen och varit jämnheten själv. Behöver nog ta ytterligare ett kliv till nästa säsong för att fortsätta ges chanser då det är flera damer bakom som flåsar i nacken.
Inför säsongen viskades det mycket om att Anton Grahn hade tagit stora kliv in i säsongen, och det visade sig stämma väl. Resultatet? 2st tredjeplatser i världscupen och ett överraskande distansbrons på u23-vm är riktigt bra. Hårt att då bara ge 3 plus? Ja kanske, men han har också åkt ut i kvalen emellanåt och jag premierar en hög lägstanivå. Det finns gott om andra svenska herrar som smäller till med enstaka toppresultat men som sen inte ens klarar kvalen i skandinavisk cup.
++++
Det så ofta bespottade vallateamet har fortsatt att leverera fina skidor till dom svenska åkarna. Bottennappen blir färre, och man är framförallt återigen bäst när det gäller och ger våra damer förutsättningar att ta medaljer på mästerskap. Dock måste dom där bottennappen putsas bort om man vill få högsta betyg.
Maja Dahlqvist må ha tappat sin största styrka i hennes enorma spurt, men fortsätter att utvecklas som skidåkare och har förbättrat sin uthållighet vilket inte minst visade sig med bronset i OS och flera fina distanslopp i vinter. Är jämnheten själv när det kommer till sprint, och även om det inte räckte till någon seger har hon radat upp pallplatser och tar också hem sprintcupen. Gjorde också en fin insats i sprintstafetten tillsammans med Jonna där dom bärgade hem guldet.
Ebba Andersson har haft en lite märklig säsong. En stabil premiärhelg i Ruka följdes upp med en pallplats och seger i Trondheim. Touren blev dock en liten besvikelse, och tävlandet pausades därefter för att ladda inför OS. Väl där får man ändå säga att det blev succé med medalj i alla lopp hon ställde upp i med guldet på femmilen som höjdpunkt. Hennes fiaskoinsats med plural i vurpor i stafetten drar dock ner betyget, och som om inte det vore nog ramlade hon även i holmenkollen och gjorde sig illa. Känslan är att knäproblemen hon dragits med hela karriären, tillsammans med den lättare knäskadan hon fick i somras hämmar henne mer än vad som kommuniceras utåt, för hennes åkning utför har varit under all kritik den här säsongen.
Norska damlaget har i många år varit lika usla som dom svenska herrarna, men den här säsongen har dom etablerade stjärnorna Heidi Weng, Skistad och Astrid Öyre Slind fått sällskap och hjälp att skörda framgångar av ett gäng åkare. Nora Sanness och Kristin Fosnäs har fortsatt varit jämna och gjort fina resultat, och har dessutom fått sällskap av Drivenes, Grötting och Karoline Simpson-Larsen. Det åldrande svenska damlaget får passa sig, för risken är att man om några år kommer vara ikappkörda och distanserade av norskorna. Stafettguldet må ha varit en rejäl skräll men faktum är att man hade 3 åkare i laget som alla vunnit i världscupen den här säsongen.
+++++
Jonna Sundling fortsätter att leverera år efter år. Pallplatser och segrar i både distans och sprint i båda stilarter är numer vardag, 3 medaljer i OS knappt slagen i sprinten av en Linn som är bättre än någonsin (Jonnas sprintlopp i os har växt allt eftersom Linn har visat sin storform efter mästerskapet) och hon spände bågen för guldet i skiathlon. Fick sen aldrig chansen i intervallstarten, och blev tyvärr sjuk och missade femmilen. Avslutade världscupsäsongen på topp med en seger.
Frida Karlsson är pånyttfödd och har hittat glädjen i skidåkningen igen. En stark öppning på säsongen med seger i Ruka följdes sen upp med en något svagare period där touren blev en missräkning. Vi var nog många som inte visste var vi hade Frida innan OS, men väl där krossade hon allt och alla i dom individuella loppen. Gjorde sen en godkänd insats i stafetten där hon fick det otacksamma läget att efter att ha sett Ebbas akrobatiska konster med en trasig skida som flög iväg försöka jaga ikapp ett omöjligt läge. Gick tyvärr ut för hårt men höll ändå ihop det vilket bäddade för att Jonna kunde åka ikapp och rädda ett silver. Missade favoritdistansen fem mil pga sjukdom, men avslutade sen världscupen med 2 vinster och 2 pallplatser på dom 5 sista loppen. Uppvisningen i Holmenkollen var nåt över det vanliga.
Julstjärnan Moa Ilar är årets överraskning alla kategorier. Hon har visat tidigare att höjden finns där, men jämnheten vi sett av henne den här säsongen där hon länge utmanade om totalen i världscupen var det nog ändå ingen som trodde. 6 pallplatser varav en seger är ett makalöst bra facit. Utmanade tyvärr aldrig om medaljerna i os och var både trött och sliten dom sista helgerna men trots det ger jag henne högsta betyg.
++++++
Linn Svahn. Vad ska man säga? I sitt fjärde internationella mästerskap fick hon äntligen visa upp sig i fullt slag. Men det var långt ifrån självklart efter ännu en trasslig säsong. Hjärnskakningen i Trondheim ställde till det med träningen, sen blev hon ”sjuk” i början av säsongen och missade tävlingar (något som i efterhand visar sig ha varit ett fall och en skada på sin andra axel), kom tillbaka och visade på gammal fin form för att sen åka på en märklig fotskada och tvingas stå över ytterligare tävlingar. Som tur var inga större problem och hon kom tillbaka och gjorde en fin tävling i Falun, enbart slagen av Jonna. Fortsatte sen med att vinna sprinten i Goms och plötsligt kändes det tryggare in mot OS.
Väl där var hon omutlig och vann finalen i storartad stil, följde sen upp med en 5-plus insats i stafetten innan sjukdom och petning satte stopp för fortsatt tävlande. Efter OS har hon varit överlägset bäst av alla i världscupen och vunnit i Falun, vunnit i Lake Placid flera gånger om och dessutom radat upp pallplatser. Linn och Jonna har duellerat mot varandra flera gånger om i vinter, och vi kan bara hoppas att dom fortsätter på samma spår flera gånger om i många år framåt.
Ni är många som bidragit till diskussionerna i forumet i vinter, men Hjv9 och Alkibiades förtjänar ett hedersomnämnande. Fenomenala trådstarter där allt man kan tänkas vilja veta enkelt finns att tillgå. Även bcdefg, rainbowia, ahmed945 och ski-entusiasten trots hans svåra handikapp (norsk
) mfl som bidrar med mycket kunskap, tyckande och diskussioner. Stort tack.
Puh, nu måste jag nog faktiskt jobba en stund också och inte bara låtsas göra nån nytta. Tyck gärna till, såväl som fyll på med fler betyg och då även utanför svenska laget.
-
Landslagsledningen har efter en ganska lugn inledning på vintern fått enorm kritik i samband med OS och efterspelet har trots den enorma succén mest handlat om alla felsteg ledningen återigen lyckats göra. Med bisarra uttagningar har man kastat bort klara medaljchanser när man väljer att peta Jonna Sundling från intervallstarten och Linn Svahn i den avslutande femmilen. Även uppladdningen inför mästerskapet har varit under all kritik med dålig kommunikation kring uttagningar (Ribom/Hagström), och mer eller mindre samtliga herrar som deltog i förlägret i Seefeld kom alla med en bedrövlig form in i mästerskapet. Vi har dessutom flertalet herråkare i A-laget som istället för att ta kliv framåt snarare har halkat bak och tränat för hårt (Poromaa, Anger, Burman, Grate). En utredning och utvärdering har påbörjats, och det återstår att se vad resultatet blir. Förändringar behövs på många plan.
William Poromaa har haft en bedrövlig säsong med fall på testrace och sjukdomar efter att ha spänt bågen för hårt med överträning som resultat. Såg länge ut att ha kunnat rädda upp säsongen med två bättre prestationer under OS (12 i skiathlon och 20 i intervallstarten efter ett fall) där trenden pekade uppåt men så blev han ännu en gång sjuk innan hans stora chans i femmilen. Frälsarn kan bättre och inte en enda top-10 placering är för dåligt för en åkare som ska utmana om pallplatser. Behöver utvärdera sin satsning och hitta ett lugn och en trygghet och lita till sina förmågor.
+
Vi var några stycken som hoppades att Märta Rosenberg skulle ta ytterligare steg efter fjolårets succésäsong där hon tog 2 guld på u23-VM och gjorde flera fina lopp i världscupen. Bortsett en mycket fin 14 plats i Ruka på 10 klassiskt så har säsongen mest varit en besvikelse med många svaga helger i skandinavisk cup och på nationell nivå vilket gjort att chanserna till starter varit försvinnande få.
++
Edvin Anger har efter fjolårets fina säsong tyvärr följt i dom andra svenska herrarnas spår och varit extremt ojämn. Toppresultat har följts upp av rejäla bottennapp, och OS blev ett fiasko. Hans 3 pallplatser i världscupen gör dock att han får knappt godkänt.
+++
Att Moa Lundgren skulle återuppstå från dom döda var det nog få som trodde. Efter flera svagare säsonger har hon radat upp fina resultat i världscupen hela säsongen och varit jämnheten själv. Behöver nog ta ytterligare ett kliv till nästa säsong för att fortsätta ges chanser då det är flera damer bakom som flåsar i nacken.
Inför säsongen viskades det mycket om att Anton Grahn hade tagit stora kliv in i säsongen, och det visade sig stämma väl. Resultatet? 2st tredjeplatser i världscupen och ett överraskande distansbrons på u23-vm är riktigt bra. Hårt att då bara ge 3 plus? Ja kanske, men han har också åkt ut i kvalen emellanåt och jag premierar en hög lägstanivå. Det finns gott om andra svenska herrar som smäller till med enstaka toppresultat men som sen inte ens klarar kvalen i skandinavisk cup.
++++
Det så ofta bespottade vallateamet har fortsatt att leverera fina skidor till dom svenska åkarna. Bottennappen blir färre, och man är framförallt återigen bäst när det gäller och ger våra damer förutsättningar att ta medaljer på mästerskap. Dock måste dom där bottennappen putsas bort om man vill få högsta betyg.
Maja Dahlqvist må ha tappat sin största styrka i hennes enorma spurt, men fortsätter att utvecklas som skidåkare och har förbättrat sin uthållighet vilket inte minst visade sig med bronset i OS och flera fina distanslopp i vinter. Är jämnheten själv när det kommer till sprint, och även om det inte räckte till någon seger har hon radat upp pallplatser och tar också hem sprintcupen. Gjorde också en fin insats i sprintstafetten tillsammans med Jonna där dom bärgade hem guldet.
Ebba Andersson har haft en lite märklig säsong. En stabil premiärhelg i Ruka följdes upp med en pallplats och seger i Trondheim. Touren blev dock en liten besvikelse, och tävlandet pausades därefter för att ladda inför OS. Väl där får man ändå säga att det blev succé med medalj i alla lopp hon ställde upp i med guldet på femmilen som höjdpunkt. Hennes fiaskoinsats med plural i vurpor i stafetten drar dock ner betyget, och som om inte det vore nog ramlade hon även i holmenkollen och gjorde sig illa. Känslan är att knäproblemen hon dragits med hela karriären, tillsammans med den lättare knäskadan hon fick i somras hämmar henne mer än vad som kommuniceras utåt, för hennes åkning utför har varit under all kritik den här säsongen.
Norska damlaget har i många år varit lika usla som dom svenska herrarna, men den här säsongen har dom etablerade stjärnorna Heidi Weng, Skistad och Astrid Öyre Slind fått sällskap och hjälp att skörda framgångar av ett gäng åkare. Nora Sanness och Kristin Fosnäs har fortsatt varit jämna och gjort fina resultat, och har dessutom fått sällskap av Drivenes, Grötting och Karoline Simpson-Larsen. Det åldrande svenska damlaget får passa sig, för risken är att man om några år kommer vara ikappkörda och distanserade av norskorna. Stafettguldet må ha varit en rejäl skräll men faktum är att man hade 3 åkare i laget som alla vunnit i världscupen den här säsongen.
+++++
Jonna Sundling fortsätter att leverera år efter år. Pallplatser och segrar i både distans och sprint i båda stilarter är numer vardag, 3 medaljer i OS knappt slagen i sprinten av en Linn som är bättre än någonsin (Jonnas sprintlopp i os har växt allt eftersom Linn har visat sin storform efter mästerskapet) och hon spände bågen för guldet i skiathlon. Fick sen aldrig chansen i intervallstarten, och blev tyvärr sjuk och missade femmilen. Avslutade världscupsäsongen på topp med en seger.
Frida Karlsson är pånyttfödd och har hittat glädjen i skidåkningen igen. En stark öppning på säsongen med seger i Ruka följdes sen upp med en något svagare period där touren blev en missräkning. Vi var nog många som inte visste var vi hade Frida innan OS, men väl där krossade hon allt och alla i dom individuella loppen. Gjorde sen en godkänd insats i stafetten där hon fick det otacksamma läget att efter att ha sett Ebbas akrobatiska konster med en trasig skida som flög iväg försöka jaga ikapp ett omöjligt läge. Gick tyvärr ut för hårt men höll ändå ihop det vilket bäddade för att Jonna kunde åka ikapp och rädda ett silver. Missade favoritdistansen fem mil pga sjukdom, men avslutade sen världscupen med 2 vinster och 2 pallplatser på dom 5 sista loppen. Uppvisningen i Holmenkollen var nåt över det vanliga.
Julstjärnan Moa Ilar är årets överraskning alla kategorier. Hon har visat tidigare att höjden finns där, men jämnheten vi sett av henne den här säsongen där hon länge utmanade om totalen i världscupen var det nog ändå ingen som trodde. 6 pallplatser varav en seger är ett makalöst bra facit. Utmanade tyvärr aldrig om medaljerna i os och var både trött och sliten dom sista helgerna men trots det ger jag henne högsta betyg.
++++++
Linn Svahn. Vad ska man säga? I sitt fjärde internationella mästerskap fick hon äntligen visa upp sig i fullt slag. Men det var långt ifrån självklart efter ännu en trasslig säsong. Hjärnskakningen i Trondheim ställde till det med träningen, sen blev hon ”sjuk” i början av säsongen och missade tävlingar (något som i efterhand visar sig ha varit ett fall och en skada på sin andra axel), kom tillbaka och visade på gammal fin form för att sen åka på en märklig fotskada och tvingas stå över ytterligare tävlingar. Som tur var inga större problem och hon kom tillbaka och gjorde en fin tävling i Falun, enbart slagen av Jonna. Fortsatte sen med att vinna sprinten i Goms och plötsligt kändes det tryggare in mot OS.
Väl där var hon omutlig och vann finalen i storartad stil, följde sen upp med en 5-plus insats i stafetten innan sjukdom och petning satte stopp för fortsatt tävlande. Efter OS har hon varit överlägset bäst av alla i världscupen och vunnit i Falun, vunnit i Lake Placid flera gånger om och dessutom radat upp pallplatser. Linn och Jonna har duellerat mot varandra flera gånger om i vinter, och vi kan bara hoppas att dom fortsätter på samma spår flera gånger om i många år framåt.
Ni är många som bidragit till diskussionerna i forumet i vinter, men Hjv9 och Alkibiades förtjänar ett hedersomnämnande. Fenomenala trådstarter där allt man kan tänkas vilja veta enkelt finns att tillgå. Även bcdefg, rainbowia, ahmed945 och ski-entusiasten trots hans svåra handikapp (norsk
) mfl som bidrar med mycket kunskap, tyckande och diskussioner. Stort tack.Puh, nu måste jag nog faktiskt jobba en stund också och inte bara låtsas göra nån nytta. Tyck gärna till, såväl som fyll på med fler betyg och då även utanför svenska laget.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera