8-årig flicka tvångsomhändertagen av SOC, mycket pekar på felaktig bedömning av SOC

Man har följt tillväxt och prover som sett bra ut. Det finns ingen annan förklaring. Det är ju med tillväxtkurvor som man följer alla andra barn i samhället, först när de avviker behöver man göra en undersökning eller åtgärd.

Man har följt tillväxt och prover som sett bra ut. Det finns ingen annan förklaring än att flickan ätit mer än vad som rapporterats. Det är ju med tillväxtkurvor som man följer alla andra barn i samhället, först när de avviker behöver man göra en undersökning eller åtgärd.

Jag uttryckte mig nog lite otydligt. Jag tror helt klart att vetskapen om näringsdroppet funnits hos såväl läkaren som hos mamman. Men det som skaver är att läkaren i så fall vetat om det och inte agerat vidare på något sätt. Han måste ju ha förstått att mamman ljugit och därmed borde han egentligen ha gjort orosanmälan långt tidigare? Om han har fortsatt med 40% för han inser att det behövs inte mer, men låtit det stå 100% i journalerna... alltså, det känns ju som sagt som grovt tjänstefel.

Ja. Jag tycker nog också man borde orosanmält tidigare. Han borde definitivt skrivit att de haft diskussionen i journalen, kanske har han inte velat stöta sig med mamman? (Man kan dock följa vissa anteckningar från patient/vårdnadshavare)

Vi har fått se en journalanteckning från hans vittnesmål på instagramkontot falletelsa. Där skriver han TPN och huvudsakligen PN. TPN används ibland slarvigt och att det är huvudsakligen skulle jag inte tolka som 100%.
Utan att ha sett journalerna så håller jag med, de verkar lämna en del att önska.

Det känns onekligen som tjänstefel att experimentera med ett barns näringsintag under längre tid för att "man tror" att näringsintaget via munnen måste vara betydligt högre än det som mamman uppger. Läkaren säger ju att det varit dialoger om detta flertalet gånger med mamman men det står ju inte med i journalerna... så det är ju väldigt svårt att följa historian bakåt för att se varför man gjort som man gjort.

Det handlar givetvis inte om ett experiment utifrån att man kan se objektiva parametrar med tillväxt och prover som talar för att doseringen är rätt.

Men jag spekulerar bara utifrån dess orimlighet att ingen av parterna har fattat att dosen är fel och agerat.

Jag uttryckte mig nog lite otydligt. Jag tror helt klart att vetskapen om näringsdroppet funnits hos såväl läkaren som hos mamman. Men det som skaver är att läkaren i så fall vetat om det och inte agerat vidare på något sätt. Han måste ju ha förstått att mamman ljugit och därmed borde han egentligen ha gjort orosanmälan långt tidigare? Om han har fortsatt med 40% för han inser att det behövs inte mer, men låtit det stå 100% i journalerna... alltså, det känns ju som sagt som grovt tjänstefel.

Det handlar givetvis inte om ett experiment utifrån att man kan se objektiva parametrar med tillväxt och prover som talar för att doseringen är rätt.

Men jag spekulerar bara utifrån dess orimlighet att ingen av parterna har fattat att dosen är fel och agerat.

Kan det ha varit att man inte justerade för att man misstänkte att flickan fick i sig mer än det som rapporterades utifrån normal tillväxt och viktuppgång? Dvs att man inte formellt hade behov för TPN motsvarande 100%?

Läs inlägget jag citerade igen. Det handlade om soc initiella agerande.

Ok, så du menar att en dietist aldrig var inblandad utan en enskild läkare skötte ordinationen avseende droppet under flera års tid? Låter extremt osannolikt. Dessutom så borde man ha dubbelkollat detta om mamman flera gånger förde detta på tal.

Precis, droppet skulle vara ett komplement till riktigt föda, inte utgöra huvuddelen av näringsintaget.

Dietist har varit inkopplad ett par gånger.
Flickan fick diagnosen när hon bara var kring året, och nu är hon nio år, så mer än en gång har en dietist varit del av vården. Mamman har dock inte följt direktiv om att inkomma med matdagbok exempelvis. Så man kom väl till insatsens ände efter ett tag om föräldern inte gör sin del liksom.

Det jag inte riktigt blir klok på i detta fall är att mamman är extremt insatt i barnets vård men accepterar att hon enbart får 40% av totalt näringsbehov via TPN i flera års tid utan att agera. Samtidigt som barnet växer som det ska. Samtidigt som man säger att hon äter bättre på somrar och sämre på vinter.

Hur kan sjukvården och diestister som är inkopplade göra ett så basalt fel att räkna fel på kalorier?

Det låter mer som en efterhanskonstruktion för att förklara varför barnet mådde så mycket bättre efter hon kom till jourfamiljen. Som att problemet hela tiden var att hon fick för lite TPN och att det var därför hon mådde dåligt och inte kunde äta. Och som att man aldrig hade rekommenderat barnet att försöka övergå mer till annan kost utan bara förlita sig på TPN för hela näringsintaget.

Jag vet att det har varit uppe tidigare i tråden men jag får verkligen inte ihop detta rent logiskt.