Citat:
Ursprungligen postat av
Bryling
Om det var ett "insiderjobb" så är några få personer intressanta, nämligen de som har/får informationen om Palmes förehavanden relativt löpande. Bör ju vara livakterna, deras chef, och möjligen någon/några ytterligare. Hursom, en snäv grupp, av säkerhetsskäl. För ett planerat mord behövs ju kontinuerlig tillgång till denna information. Någon av dessa är på något sätt instigerare av mordet. Aktivt eller passivt. Med ordet passivt menas avlyssning.
Jag förutsätter att man visste vilka dessa någon/några var och att man kontrollerade dessa, samt detta. Med ordet detta menas potentiellt avlyssnande.
Gjordes någon sådan kontroll?
I en av säkerhetspolisen den 25 mars 1986 upprättad promemoria med bilagor beskrivs de tekniska säkerhetsskyddsundersökningar som företagits i samband med mordet på Olof Palme. Handlingarna registrerades i PU i mars 1988 då Hans Ölvebro tillträtt som spaningschef.
Den 2 mars 1986 gjorde säkerhetspolisen tillsammans med representanter från televerket en undersökning av telefonlinjerna från Olof Palmes bostad på Västerlånggatan till telefonstation "Jeriko". Inget anmärkningsvärt iakttogs.
Den 4 mars 1986 begärdes en säkerhetsskyddsundersökning i Olof Palmes bostad. Kriminalinspektör Leif N har i en promemoria daterad den 6 mars 1986 redogjort för hur han och kollegan Leif M den 4 mars 1986 kl. 16.10-20.00 påbörjat säkerhetsskyddsundersökning av statsministervåningen på Västerlånggatan 31. De kontrollerade därvid telefonerna, snabbtelefonanläggningen och porttelefonen.
Vidare gjordes en visuell undersökning av väggar och socklar i statsministerns arbetsrum, vissa elektriska apparater kontrollerades liksom viss ledningsdragning. Slutligen gjordes svepsökning med radio. Ingenting framkom som kunde tyda på obehörig avlyssning.
Samma dag, den 4 mars 1986, utfördes en teknisk säkerhetsskyddsundersökning i Olof Palmes tjänsterum. Inte heller här fanns det något som tydde på obehörig avlyssning.
Den 5 mars 1986 fortsattes säkerhetsskyddsundersökningen i Olof Palmes bostad. En del ytterligare kontroller gjordes och svepsökning företogs med hjälp av en svepsökningsbuss parkerad vid Storkyrkan. Inget anmärkningsvärt noterades.
Den 7 mars 1986 kontrollerades också Lisbeth Palmes tjänsterum i Södra Nämndhuset i anledning av misstanke om olovlig telefonavlyssning. Dessutom genomfördes en svepsökning. Inte heller här fanns något som tydde på att telefonen eller de aktuella rummen skulle vara föremål för avlyssning.
I anledning av mordet på Olof Palme kontrollerades även vissa andra personers bostadstelefoner. Detta gällde bl.a. utrikesministern Sten Andersson liksom kabinettssekreteraren i Utrikesdepartementet Pierre Schori. Kontrollen skedde i anledning av uppgifter de själva hade lämnat.
Den 10 mars 1986 företogs en undersökning av Olof Palmes säkerhetsskåp, placerat i hans tjänsterum. Eftersom ingen hade koden till skåpet öppnades detta med hjälp av låstekniker från säkerhetspolisen. Förutom personal från säkerhetspolisen närvarade departementsrådet Hans Dahlgren och Olof Palmes sekreterare.
Så långt granskningskommissionens rapport 1999.
Till detta kommer den undersökning som teleteknikern Rudi Sandström gjorde av kopplingsskåpet på Storkyrkobrinken den 5 mars 1986 på begäran av Televerkets nätchef Tore Clevne.
En medhjälpare med tillträde till Televerkets lokaler (som hade omvittnat dålig säkerhet 1986) kan ha ordnat en tillfällig avlyssning av telefonen i paret Palmes bostad. Vad som talar mot detta är att Palme knappast skulle avslöja ett lämpligt tillfälle att skjuta honom i sina telefonsamtal, även om Ribbings och Horns moderna motsvarigheter satt och lyssnade dygnet runt.