Citat:
Ursprungligen postat av
Dobledotte
Fortsätter det som det gör så kanske det eventuellt slutar upp på särskilt boende för henne eller att hon kommer springa runt på stan som ett riktigt original och gapa om saker. Jag tänker på framtiden. Hur ska hon klara sig den dagen hennes mamma inte finns mer?
Eller är allt detta att hon vill få en diagnos som ger rätt till sjukpension så att hon aldrig kommer behöva jobba?
Tycker även synd om hennes mamma samtidigt som man är arg frustrerad på henne som gör sjukdomen värre.
Ja jag kan tyvärr se henne bli sjukare och sjukare. Slänga sig ner på marken mitt på stan och gapa att hon minsann får epilepsianfall, springa runt med rullator till 10 klackskor och illrött läppstift... Hela Alingsås som vet om att "det där är bara Alice, vi får le snällt, hon mår ju inte bra psykiskt..." Känns sorgligt att tänka såhär om en ung kvinna som hade kunnat skapa sig ett bättre liv om hon bara tog till sig den psykiatriska vården.
Nu i stories surar hon över att ingen kommer och hjälper henne när hon är ute själv på stan. Hon får väl ansöka om ledsagning då? Är också tröttsamt att hon så ofta tar upp att hennes muskler förtvinar för att vården tvingat henne att vara mer stilla - nej men Alice, det är din självsvält som gjort att kroppen ätit på dina muskler!
Hon hade aldrig gått upp så mycket i vikt senaste tiden om hon fortsatt konstant gå och stå i tunna kläder hela tiden.