Citat:
Absolut moral finns, och den absoluta moralen baseras på guds moral vilket kan indirekt uppfattas som känslor och samvete i människor, även om vissa ser på saken annorlunda så har nästan alla en uppfattning om vad absolut moral är, fast den uppfattningen är filtrerad genom ens personliga tolkning, vilket leder till olika åsikter om moral. Den sanna ofiltrerade absoluta moralen hittar man i jesus ord, där kan man skippa sin bristfälliga tolkning av känslor och gå direkt till källan.
Samtidigt kan vi inte bortse från den individuella moralen, den konceptuella såväl som den känslomässiga dimensionen av samvetet - som varje människa utvecklar under sitt liv. Varje uttryck blir därmed, i någon mening, ett uttryck för moral och samvete präglat av relativitet.
Alternativet är i stället upprätthålla påståendet att människan föds med en inneboende, absolut moral och ett fullt utvecklat samvete redan från födseln?
Det är ett påstående som är svårt att försvara, inte minst eftersom handlingar som vi betraktar som omoraliska eller samvetslösa faktiskt förekommer. Utifrån kollektiva föreställningar om vad som anses moraliskt och samvetsenligt framstår detta som en motsägelse... om en absolut moral vore medfödd och verksam, borde sådana handlingar rimligen inte äga rum.
Jag kan dock sträcka mig, möjligtvis, till att en sådan möjlighet kan äga rum, det vill säga kan bli verksam, kan realiseras.
Men det är ett oerhört idealmoraliskt argumentationskliv av mig, det rör sig definitivt inom en naiv domän.
Alternativet är i stället upprätthålla påståendet att människan föds med en inneboende, absolut moral och ett fullt utvecklat samvete redan från födseln?
Det är ett påstående som är svårt att försvara, inte minst eftersom handlingar som vi betraktar som omoraliska eller samvetslösa faktiskt förekommer. Utifrån kollektiva föreställningar om vad som anses moraliskt och samvetsenligt framstår detta som en motsägelse... om en absolut moral vore medfödd och verksam, borde sådana handlingar rimligen inte äga rum.
Jag kan dock sträcka mig, möjligtvis, till att en sådan möjlighet kan äga rum, det vill säga kan bli verksam, kan realiseras.
Men det är ett oerhört idealmoraliskt argumentationskliv av mig, det rör sig definitivt inom en naiv domän.
Hur rimligt är det att en människa kritiserar skaparen av existensen? Det är som om en fluga kritiserar einstein.
