Helsingborg: personal på boende utsatt för mordförsök med strypning (2026-01-25)

P7a gjord. Får se om de blir en stor undersökning

Tack för uppföljning.
P7 är det som populistiskt brukar kallas liten sinnesundersökning.
Den består i ca 1 timmes läkarsamtal med den misstänkte samt genomgång av lämpliga delar av journaler.

https://www.rmv.se/verksamheter/rattspsykiatri/paragraf-7-undersokning/

Har jobbat snart 30 år inom människovårdande yrken. Allt från ungdomsfängelse, psykiatri till missbruksvård. Det jag x antal gånger, vid våldsamma episoder, fått höra är att "ja, antingen jobbar du kvar, eller så slutar du för klientelet kommer alltid vara detsamma...". Inte mycket sympati att få från arbetsledningen inte. Det som är än värre är att antalet incidenter och svåra händelser, är grovt underrapporterade (internt) och de flesta hamnar såklart inte i MSM. Det handlar mången gånger om att man blivit avtrubbad, blasé och man reflekterar inte över vad som skett. Grova hot är vardagsmat och dessa rapporteras bara en liten del av. "Ja, men det var ju x - han är harmlös...". "Han/hon yttrade detta i affekt och menade inget med det...".

Så att detta fall och mången liknande sker nästan dagligen är ingen överraskning. Mycket tystas dock ned eller underrapporteras pga. andra, diverse orsaker. Kommer bara bli värre och att denna kvinna överlevde är enkom pga. slumpens skördar. Vi har så många "frigående" galningar på våra gator-och torg så folk skulle aldrig gå ut om de visste om vilket omfång det rör sig om. Många som slarvar med sina psykosmediciner och som inte ens då omhändertas pga. för lite sängplatser på psyket... Det får gå så länge det går.

Det borde vara förbjudet att jobba ensam med individer som har en dokumenterad våldsproblematik och psykospatienter. Undrar hur väl denna kvinna visste om brukarens möjliga (tidigare) farlighet? Mången gånger är det även dåliga rapporter som följer brukaren när denne omplaceras - allt för att en enhet vill bli av med galningen och beskriver man då alla dennes egenheter (och farlighet) så kanske den andra ev. nya enheten tackar vänligt, men bestämt, nej... Sker hela tiden.

Undrar vad som triggade denne galning?

(Mitt kursiva)

Tack för ett intressant inlägg! I min enfald trodde jag att man inte fick arbeta ensam med dokumenterat våldsamma personer.

Detta om att slarva med sina psykmediciner har jag tänkt en hel del på. I flera våldsfall har det ju framkommit att GM vårdats för psykiska besvär (eller svåra sådana) och sedan ansetts färdigvårdad och skrivits ut, med uppmaningen att fortsätta ta sin medicin. Personen ifråga har förstås inte alltid samma motivation till att ta sin medicin, då hen förklarats så pass frisk att hen kan klara sig själv.
Skrämmande att det finns många galningar ute i det fria.

Jag jobbar inom LSS och våld är mycket vanligt förekommande. Speciellt när dom inte tar sina mediciner, vilket är rätt ofta med vissa boende.
Oftast så brukar det bara resultera i att man får frågan om man vill vara kvar, för ”brukaren” flyttas inte. Många gånger med motiveringen att det hade varit en för stor omställning för personen, noll respekt inför oss i personalen. Vi har där jag jobbar hot och våld näst intill dagligen.

Oerhört svårt. Ni som orkar måste vara hjältar. Men varför lades mentalsjukhusen, typ Beckomberga, ner? Var det enbart för pengarnas skull eller kan det ha varit oerhört liberala människor som tyckte att alla skulle leva fria?

Jag bodde inte i det här landet när dessa sjukhus lades ner. Känner däremot en vårdare på Säter som berättar om hoten och vilken enorm omställning det är att komma tillbaka till jobbet efter en sjuk- eller semesterledighet. Att man mer eller mindre måste gå in i en ny roll och att ledighet egentligen innebär mer stress.