Citat:
Ursprungligen postat av
Snurrespratt24
Bättre att Simona hade blundat för opinionssiffrorna och trampat full gas mot stupet?
Ja, faktiskt. Personligen så föredrar jag politiker som håller fast vid grundläggande principer, no matter what. Man kan liksom lita på dem. Har de "rätt" åsikter (enligt vad jag själv tycker) så är såna politiker en gudagåva, har de "fel" åsikter kan man ändå respektera dem för att de står för vad de säger.
Omvänt föraktar jag politiker som säger vad som helst som "går hem" i stunden, dvs. omformar sina åsikter och uttalanden enligt vad diverse experter har koll på att väljarna vill ha. Man kan ju per definition aldrig lita på en sån politiker (och ett typexempel på det är vår nuvarande statsminister).
Jag är inte L, så för mig får de göra som de vill och jag har inget principiellt emot att de väljer att samarbeta med SD. Däremot anser jag att hur Mohamsson gått tillväga är extremt sunkigt, hon har i princip och i praktiken kuppat in omvänd politik för hela sitt parti. Det är inte vidare rakryggat, och henne kan man därför definitivt inte lita på. Eftersom partiet gemensamt på ett landsmöte uttryckligen beslutat sig för en sak så borde hon ha tagit frågan till ett nytt landsmöte och argumenterat för sin sak för att få den igenom. Istället har hon fört hemliga förhandlingar, säkrar i tysthet ett majoritetsstöd för saken bakom lyckta dörrar utan att ens informera alla i styrelsen, kör över alla andra i en omröstning och planerar tydligen att inte låta landsmötet ta ställning överhuvudtaget. Istället hotar hon och partiets ministrar att hoppa av om de inte får som de vill. De är liksom så anti-liberalt och anti-demokratiskt det kan bli.
Personligen ser jag gärna att partiet går under. Jag har i och för sig rätt "liberala åsikter", men jag är ännu chockad över när Sabuni efter Januari-överenskommelsens fall gick ut med att Liberalerna hade gått med i regeringen under falsk flagg och att avsikten bara var att tvinga sossarna till eftergifter som skulle skada dem politiskt. I och med det blev partiet "det sämsta i Sverige" för mig, sånt jävla lögnaktigt skit sysslar man bara inte med. Och i Tidö-regeringen har L:s ministrar sugit mest (med ett undantag: den sämsta ministern är Peter Kullgren, alla kategorier), t.o.m. korkskallen Forssell har ju trots allt försökt sitt bästa (också om det inte räckte nånstans).
Så jag kommer att fira om Liberalerna går under, men det har absolut inget med nån röd linje mot SD att göra. Det kanske finns riktiga liberaler i partiet, men partiet som sådant är inte ett liberalt politiskt parti. Och alla "ledande L-politiker" verkar vara helt genomruttna.
