Evig singel och incel

Varför slutade du skriva där då? Ingen höll någonsin med dig, och samma verkar det bli här eftersom du aldrig kommer vidare utan bara ältar allt om och om igen.

Om jag kommer ihåg rätt så var de vanligaste tipsen: lär känna killar först, flytta för att upptäcka nya sidor hos dig själv, utbilda dig så att du kan få ett annat jobb, terapi.

Du vägrade allt utan fortsatte gnälla och vara martyr trots att du höll på i många år och fick många, många fina och förstående svar tills folk förstod att det bara gick i cirklar. Precis som här.

Du vet allt om mig så du kan ju tala om varför jag slutade skriva där.

Då måste jag ha drömt att folk höll med mig.

Är din uppfattning att du får medhåll här på FB?

Den moral jag har är att inte ge mig på - eller exploatera - personers svagheter och att inte ge sig på de individer och grupper som står längst ner i hackordningen. En person kan ha en solklar uppenbar brist, men det ger mig ingen rätt att ge mig på den bristen eller att sparka på någon som redan ligger. Sen är en annan fråga att jag inte heller tycker att jag är smakdomare om vi pratar om utseende och personlighet hos motsatt kön och tror att jag har någon slags rätt att tala för vad alla kvinnor tycker är attraktivt.

Jag tycker det är konstigt att många vuxna människor (de flesta?) vet att alla har nåt att kämpa med. Varför då leta fel och klanka ner och förlöjliga andra? Vad ska den personen göra med den informationen? Bli bättre?
Tänk om man redan är tillräcklig.
Känns det bättre för t ex en man som redan har saker att kämpa med, att kvinnor säger att han ser fel ut, är fel, gör fel?
Och hur kan kvinnor veta vad andra kvinnor vill ha?
Känner dom alla kvinnor?
Kanske att alla hennes väninnor har samma smak

Så är det ju till 100 %, jag tror det är otroligt många som har haft det jobbigt - i olika grader - under sin uppväxt. För att komma vidare krävs det ju dock en vilja att faktiskt bli bättre. Tyvärr kan en del människor fastna så i identiteten som offer att man trivs att vältra i sig det tidigare eländet.

***********


Det låter verkligen hemskt tråkigt, och på samma väldigt synd att inte kunna tänka sig terapi. Jag är helt säker på att det skulle lösa hela problemet, då det ju i nutid med all sannolikhet är inbillat.


Ja, det är ju liksom inte så det går till på dejter. Folk är otroligt sällan så oartiga och elaka. Dessutom med nätdejtning så har ju alla ändå sett en bild på den andra redan innan, så det ska ju inte bli en total överraskning vem man möter.

**************


Det är klart det finns saker du kan ändra. Möjligheterna är snarast oändliga. Vad det handlar är om att identifiera vad som skulle vara bäst att börja arbeta på och sedan ha en vilja att göra det.

Inbillat? Nej du. När jag var yngre och I min prime så var jag aldrig tillräcklig enligt kvinnor.
Då var jag mer aktiv och försökte. Jag tog första steget, jag tog chanser, riskerade lite.
Jag dejtade.

Nu när jag är äldre så är jag långt ifrån min prime. Den tiden är över, jag kommer aldrig bli så igen. Jag får mycket riktigt inte samma uppmärksamhet från kvinnor längre. Så jag är ännu mer otillräcklig nu.
Senaste åren har jag bara varit på dejt med två kvinnor. 2015 och 2019.

Kan du beskriva lite mer i detalj hur du upplever att kvinnor i vardagen ger dig negativa kommentarer om din kropp? Hur går det till rent praktiskt och vad säger de?


När man är i sin "prime" kan man bestämma själv. Jag är själv starkare än jag någonsin varit.

Det säger du? Inte dåligt. Jag märker i alla fall stor skillnad hos mig själv.
Det verkar vara vanligt att män inte längre är i sin prime efter en viss ålder.
Men du säger alltså att man kan välja själv?
Bygga muskler efter 50: den stora guiden - Styrkelabbet https://share.google/xqccWvzBIyQF6kXZ5

Jag märker även skillnad när det gäller virilitet. Men man kan kanske välja själv även där?

Ja, till en jättestor del kan man välja det själv, då det också sitter absolut mest i det mentala.

För att fånga fisk så måste man fiska, och detta i ett vatten där det finns fisk.

Allt för många av oss fiskar inte alls. Vi är inte i närheten av något vatten ens. Spöet ligger bortglömt i en dammig garderob.

Det är alltid lättare om man är yngre, för ju yngre man är desto mer vistas man mer eller mindre automatiskt i miljöer där man träffar många kvinnor (för oss män) och dessutom måste umgås med dem. Jag tänker givetvis då på skolmiljön och högskolan.

Du påminner mig jättemycket om Evie Russell i "What we do in the shadows". Du är inte en energivampyr du är en emotionellvampyr. Du livnär dig på medlidande och självömkan. Hon överträffar till och med energivampyren Colin Robinson:

https://youtu.be/PHy5YROllws?is=6m5Fit4QBjldJ9ek