Bra att finnarna redovisat självurladdningen. Om än bara för en cell. Vi väntar fortfarande med spänning på längd x bredd x höjd samt vikten. Om så bara mätt med vanlig linjal och en enkel köksvåg.
Som sagt: De får nöta på med en cell i taget.
Typiskt finskt i och för sig att vara sluten och inte köra med öppna kort. Men de får finna sig i att bli misstrodda med den taktiken. Det är deras eget beslut.
Om det blir något med motorcykelförsäljningen under året kommer flertalet hojar att demonteras per omgående och cellerna dissekeras i minsta detalj lik förbannat.
Ska bli intressant att se vad de kommer med nästa vecka.
För svensk del är detta inte så mycket att bry sig i. Det är en uppsjö batteritekniker med lika bra eller bättre prestanda på ingång. Tekniken är så långt gången att priset kommer att spela en avgörande roll. Man kan bygga bra elbilar med celler gjorda av billiga massmarknadsmaterial. Den riktiga prisfesten på elbilar har vi inte sett än.
Ska jag peka ut någon möjlig ny teknik inom batteritillverkning som lämplig att satsa på för svensk del är det the dual carbon battery.
Kanske ska man hitta på en svensk benämning? Dubbelkolbatteriet?
Någotsånär etablerad kemi som är av lite färskare datum än li-jon. Den använder inga sällsynta material och är extremt robust när det kommer till cykelprestanda och effekttäthet.
En nackdel har varit dålig energitäthet, bara lite drygt 200 Wh/kg. Men nu anger japanska Pjp att de lyckats skrämma upp dem i 398 Wh/kg.
En tydlig fördel för svensk del är att vi har en livaktig inhemsk företagsamhet kring nanomaterial gjorda av kol. Grafen och kolnanorör. Prestanda hos dubbelkolsbatteriet är beroende av molekylslöjden i kolelektroderna och japanerna har haft stora problem att skala produktionen av materialen. Här kanske det finns något att hämta för svensk expertis? Kanske kan man köpa en licens av Pjp på bra villkor om man talar snällt med dem?
En dokumenterad nackdel är dåliga köldprestanda. Men det uppfattar jag som en detalj det går att konstruera sig runt.
Som sagt: De får nöta på med en cell i taget.
Typiskt finskt i och för sig att vara sluten och inte köra med öppna kort. Men de får finna sig i att bli misstrodda med den taktiken. Det är deras eget beslut.
Om det blir något med motorcykelförsäljningen under året kommer flertalet hojar att demonteras per omgående och cellerna dissekeras i minsta detalj lik förbannat.
Ska bli intressant att se vad de kommer med nästa vecka.
För svensk del är detta inte så mycket att bry sig i. Det är en uppsjö batteritekniker med lika bra eller bättre prestanda på ingång. Tekniken är så långt gången att priset kommer att spela en avgörande roll. Man kan bygga bra elbilar med celler gjorda av billiga massmarknadsmaterial. Den riktiga prisfesten på elbilar har vi inte sett än.
Ska jag peka ut någon möjlig ny teknik inom batteritillverkning som lämplig att satsa på för svensk del är det the dual carbon battery.
Kanske ska man hitta på en svensk benämning? Dubbelkolbatteriet?
Någotsånär etablerad kemi som är av lite färskare datum än li-jon. Den använder inga sällsynta material och är extremt robust när det kommer till cykelprestanda och effekttäthet.
En nackdel har varit dålig energitäthet, bara lite drygt 200 Wh/kg. Men nu anger japanska Pjp att de lyckats skrämma upp dem i 398 Wh/kg.
En tydlig fördel för svensk del är att vi har en livaktig inhemsk företagsamhet kring nanomaterial gjorda av kol. Grafen och kolnanorör. Prestanda hos dubbelkolsbatteriet är beroende av molekylslöjden i kolelektroderna och japanerna har haft stora problem att skala produktionen av materialen. Här kanske det finns något att hämta för svensk expertis? Kanske kan man köpa en licens av Pjp på bra villkor om man talar snällt med dem?
En dokumenterad nackdel är dåliga köldprestanda. Men det uppfattar jag som en detalj det går att konstruera sig runt.
