Citat:
Ursprungligen postat av
Artmovie
A har sin familj i GB och visst, man kan ha åsikter om att han snabbt blev tillsammans med en ny tjej och flyttade in i hennes lägenhet kort därefter osv.....men vid det tillfället så behövde A även stöd från sin egen familj då han utsattes för diverse hot/hat. Där man har sina rötter kan också tryggheten vara som störst.
Man kan ju heller inte helt sopa bort att A i början gjorde försök att återförenas med N men hon sa då NEJ.
Hur ska man som blivande far förhålla sig till det faktum att tillsammans behöva reda ut oförrätten om "mamman" till barnet säger nej till en försoning där och då och inte vill veta av "pappan"??
A sökte lägenhet i Bromma för att kunna finnas i närheten av sin arbetsplats och sin då kommande dotter men får i det skedet ett meddelande från N:
"Helvete vad du är patetisk som sätter ut att du söker lägenhet 1h efter mig och ska söka i samma område när jag inte ens vill ha kontakt med dig eller runt om mig"............osv.
Säger absolut inte att A på något sätt är fläckfri och att han inte kan stå som skyldig till det N anmält honom för. Men återigen så handlar det ju här om ett barns rätt till sin biologiska pappa oavsett vad som än har skett mellan föräldrarna.
Både N & A har/har haft sina advokater och i de flesta fall som klient så utgår man ifrån och eller förhåller man sig till de tips och råd advokaten ger.
Vet inte.... men här kan A kanske (med facit i hand) förlitat sig mycket på sitt ombud ex. vad gäller att ligga lågt och tågordningen för DNA-test istället för att själv kräva en snabbare handläggning??
Möjligen hade ingen på A:s sida i början heller räknat med att N skulle sätta sig emot ett DNA-test på det sättet hon gjort?
Till slut så fattades beslutet om att skriva på utan DNA-test, bland annat för att inte behöva förlora mer tid.
Enl. en juridisk källa så ger de flesta familjerättsadvokater rådet till sin klient att inte prata offentligt om tvisten och att klienten skall undvika poddar och intervjuer under pågående ärende.
*prata inte offentligt om konflikten
*undvik poddar, intervjuer och sociala medier
*skriv inte inlägg om den andra föräldern
*Låt advokaten sköta kommunikationen i tvisten
Att A nu gått ut och önskat lite tips om att ev. prata i en podd eller annan typ av plattform kan det finnas olika anledningar till.
Det är ingen som vet varför han funderar på det eller vad han tänkt att ev. prata om.
Alla människor har rätt att få dela sin sida av en historia oavsett vad det handlar om och så länge ingen/inget kommer till skada och det sker under städade respektfulla former så behöver det inte vara något fel.
J:s inledande uttalande i senaste podden känns inte nödvändigt.
" En påhittad kamp gör inte personen till en kämpe det gör personen till en jävligt bra skådespelare och låtsas att jag gjort det och det men det är reeen buuullshit".
Här nämns inga namn men man kan direkt härleda till vem hon syftar på.
Att familjemedlemmar finns som stöd för varandra när något händer är inget konstigt men jag ställer mig ofta frågan.
Hur mycket ska egentligen nära och kära lägga sig i och beblanda sig med en konflikt som står mellan två vuxna människor?
Enl. föräldrabalken så kan yttranden i praktiken på SM absolut uppmärksammas från socialtjänst – och det är ofta inte särskilt klokt att prata öppet om den andra föräldern (indirekt som direkt) i en podd under en pågående vårdnadstvist.
Herregud, vilken soppa av ord och vilka konstiga omskrivningar av saker du vid det här laget verkligen borde ha koll på.
N*cc* har aldrig varit skyldig att ”svara positivt” på Andr**s försök till återförening. Uppenbarligen var hon inte sugen på det och det finns ingen anledning att framhäva hans försök som något som enbart var positivt. Uppenbarligen ville hon absolut inte ha kontakt med honom, varför dyker han då upp i hennes hem? Det är bara obehagligt.
Att N*cc* blev upprörd över att Andr**s valde att börja leta efter bostad i samma område som hon bara en timma tidigare hade sagt att hon letar bostad i är ju inte samma sak som att hon säger att han inte får bo i Stockholm. Han valde själv att bosätta sig i Göteborg, det beslutet ligger inte på någon annan än honom själv.
Konstigt också att skylla Andr**s extrema passivitet på att han ”förlitat sig för mycket på sitt ombud”.
Det står ingenstans i föräldrabalken (!) att ”yttranden i praktiken i sociala medier absolut uppmärksammas från socialtjänst” och du behöver, ännu en gång, sluta uttala dig om sådant du inte har koll på. Däremot tittar socialtjänsten absolut på hur föräldrarna beter sig mot varandra i sociala medier om detta är aktuellt. Av den anledningen var det inte särskilt klokt av Andr**s att ge sitt stöd åt hatkommentarer om N*cc* på hans Instagram där hon beskrevs som någon man inte vill ha som morsa eftersom att hon ”särar på benen för vem som helst som vill försörja henne”.