Citat:
Ursprungligen postat av
Ken Dryden
Nu är det - till skillnad från Ukraina - inte ett "fullskaligt" krig vi ser israelerna föra eftersom det från deras håll saknas både marina komponenter och landstridskrafter.
Som den mycket intelligente statssekreteraren på USA:s "krigsdepartement", Elbridge Colby (som har den sällsynta egenskapen i Trumps regering i det att han, likt Rubio och Bessent, faktiskt har en hjärna), sade i går på radio, så handlar pågående operation endast om en enda sak, nämligen att krossa Irans förmåga till "power projection" utanför landets gränser, representerat av kärnvapenprogrammet, medeldistansrobotarna och stödet till terrorgrupper i regionen.
Om denna förmåga försvinner, så kan Iran få vara i fred och få vara vilket jävla land det vill. Hur landet styrs är oväsentligt (för USA). USA är med Israel på banan tills förmågan till "power projecton" är borta. Sedan åker man hem. När Iran är tillräckligt vingklippt behövs inte USA längre, utan Israel kan sköta vakthållningen så att Iran inte bygger upp sin förmåga igen. Börjar Iran mopsa upp sig så får Israel "mowing the lawn", dvs slå till mot alla försök att bygga upp fr a robotkapaciteten, som är nyckeln till allt annat, om regimen sitter kvar.
Man har, enligt Colby, på så sätt säkrat regionen för framtiden, även om det - Gud förbjude - skulle tillträda en rabiat socialist, typ Ocasio Cortez, som president efter 2028.
I nuläget behövs dock USA. Israel skulle i o f s kunna klara av det mesta, men genom USA:s deltagande kan operativt tempo och intensitet ökas mångdubbelt. Man kan ta exemplet med lufttankning: IAF har sju tankerplan, samt ett antal "buddie tankers". Inför Roaring Lion/Epic Fury har USAF sett till att det finns inte mindre än 50 tankerplan till israelernas förfogande. Fatta vad detta betyder för tempohållningen när det nu finns en enda jättekedja av tankstationer mellan Jordanfloden och Eufrat. I stället för 50 plan som gör en insats per dygn kan israelerna nu använda 300 plan som kan göra upp till tre insatser per dygn. Det är grejer det.
JCPOA begränsade exakt det som påstås vara målet -- urananrikning och kärnvapenkapacitet -- med fungerande IAEA-inspektioner. Iran höll sig till avtalet medan det existerade.
Om målet verkligen är begränsat till kärnvapenkapacitet är det obegripligt att riva upp JCPOA. Och maktprojektion är per definition inget begränsat mål, det kräver permanent försvagning eller statskollaps för att elimineras.
Israelobbyn och Netanyahu hade ett genuint strategiskt intresse av permanent försvagning som överskred kärnvapenfrågan, vilket förklarar det aktiva motarbetandet av JCPOA. Det var inte irrationellt från deras perspektiv.
Trump rev upp avtalet av kortsiktiga inhemska politiska skäl utan strategisk helhetssyn. Resultatet är ett krig som drivs av en kombination av israeliska strategiska intressen av permanent försvagning och amerikanska beslut utan långsiktig strategi, vilket förklarar både varför det startade och varför det saknar ett definierat slutmål.
Colby-narrativet om en rationell begränsad operation är en efterhandskonstruktion som försöker sätta ett strategiskt ramverk på något som i grunden är resultatet av dessa samverkande men inte fullt koordinerade intressen.