Citat:
Jag äger inga stålverk eller andra andra koldioxidutsläppskällor.
Följdaktligen betalar jag heller inget direkt för utsläppsrätter.
Däremot är jag en relativt stor skogsägare.
Nu kommer det märkliga i sammanhanget. Jag som, genom mitt skogsbruk, ser till att skogen tar upp koldioxid ska plötsligt tvingas att dela med mig till kreti och pleti av de positiva effekterna och det utan ersättning.
Vore det inte mer logiskt att de som ville ta del av de positiva effekter också i så fall betalade för dessa? Skogen ägs av mig och inte av ex någon miljömupp på Södermalm i Stockholm.
De tvingades således att köpa koldioxidsänkor från mig. Varje år betalar de in en summa för att deras privata koldioxidutsläpp skulle tas om hand.
Jag som person är förmodligen en enda stor koldioxidsänka genom mitt skogsägande och ser det enbart som provocerande att gatans parlament plötsligt anser sig äga min skog just i det avseendet.
Följdaktligen betalar jag heller inget direkt för utsläppsrätter.
Däremot är jag en relativt stor skogsägare.
Nu kommer det märkliga i sammanhanget. Jag som, genom mitt skogsbruk, ser till att skogen tar upp koldioxid ska plötsligt tvingas att dela med mig till kreti och pleti av de positiva effekterna och det utan ersättning.
Vore det inte mer logiskt att de som ville ta del av de positiva effekter också i så fall betalade för dessa? Skogen ägs av mig och inte av ex någon miljömupp på Södermalm i Stockholm.
De tvingades således att köpa koldioxidsänkor från mig. Varje år betalar de in en summa för att deras privata koldioxidutsläpp skulle tas om hand.
Jag som person är förmodligen en enda stor koldioxidsänka genom mitt skogsägande och ser det enbart som provocerande att gatans parlament plötsligt anser sig äga min skog just i det avseendet.
Det är en väldigt relevant fråga du lyfter, men det gäller inte enbart koldioxid. Det gäller också en naturligt fungerande natur (också benämnd "biologisk mångfald", fast det egentligen är nåt annat).
I grunden är det fråga om individens rätt mot samhället och vice versa. Får man göra något med sin egen egendom som privatperson (eller företag) som skadar andra och var går i så fall gränsen för en sådan skada?
Det är själva huvudfrågan, medan följdfrågorna förstås blir om samhället ska betala ersättning för att man inte skadar andra respektive om man förbättrar för alla andra.
När det gäller den andra stora aktiviteten inom marksektorn, "jordbruket", så finns det massor av regler och bestämmelser om vad man får och inte får göra, och enorma mängder stöd som i allmänhet kräver ett rätt specifikt agerande. Men inom "skogsbruket" är det i princip tvärtom, där får man göra nästan vad fan som helst (om uttrycket tillåts), men man får väldigt litet stöd om man gör rätt.
Den grundläggande orsaken är hur den industriella strukturen ser ut. I båda fallen är industridelen helt beroende av en stor mängd privata aktörer för sin egen vinst och överlevnad, men inom jordbruket är det ett "omlopp" på ungefär ett år (från några månader till några år) medan det i skogsbruket är fråga om decennier. Eller om man förenklar så är jordbruk fråga om "köparens marknad" medan skogsbruk är "säljarens marknad", äger man skog löns det i allmänhet att vänta på ett tillräckligt bra pris (om man inte behöver pengarna), också om det skulle ta några år. Att säljarna kontrollerar marknaden på det viset medför är ett besvärligt läge för resten av skogsindustrin, som behöver jämn tillgång på råvaror och uppdrag. Därför har vill skogsindustrin absolut inte att det ska finnas ytterligare incitament för en skogsägare att inte hugga (eller att plockhugga småskaligt), nåt man gör allt för att påverka politiskt. Och i Sverige har skogsbolagen lyckats bättre med den påverkan än i något annat land. Vilket också är varför svenska skogsägare får halva priset jämfört med t.ex. Finland, där "småägarna" organiserat sig. Och också krävt att få stödprogram för att INTE kalhugga sin skog, nåt som redan funnits i över 20 år.
Det här bara för att den egentliga orsaken till att det inte finns sådana stöd du efterlyser är den svenska skogsindustrin, och att den i Sverige har mycket starkare politisk makt än de enskilda skogsägarna. Och skogsindustrin har förstås extra starkt gehör med en sådan regering som Sverige har för tillfället, nåt som också syns i politiken och diverse (hårt styrda) statliga utredningar. Och det är inte svårt att förstå skogsindustrin, om svenska staten (eller EU) börjar betala skogsägare för att de låter sin skog stå kvar istället för att sälja den (för billigt) till industrin så är de i praktiken körda. Vilket en betydande del av skogsindustrin också är, det är bara en fråga om tid.
Det finns några stora problem med "skog". Ett problem är monokulturer (det är ingen idé för samhället att ge stöd till dem), ett annat är trakthyggesbruk, dvs. kalhyggen (de kommer sannolikt att förbjudas/begränsas). Men det största innebyggda problemet är att om man kombinerar nyttan med "klimat" och "biodiversitet" så ökar en skogs värde (för samhället och i princip hela planeten) ju längre den får stå kvar. Det är alltså "meningslösare" att skydda en skog i femtio år och sedan hugga ner den än vad det är att skydda den i tjugo år. Det medför att man behöver göra en grundläggande förändring i hela skogsbruket för att få till en "off-ramp" för klimatmål och biodiversitet biodiversitet som möjliggör skogsbruk och som dessutom synkar med ett nytt stödsystem.
Och då finns det bara ett sätt, med två huvudsakliga komponenter: en övergång till plockhuggning och strikta nationella mål för tillräckligt mycket "naturlig naturskog". Plockhuggning ger över tre gånger mer avkastning till skogsägaren räknat per volym, och skulle öka både arbetstillfällen och den långvariga användningen av virke (möbler, byggnader, träfibrer mm.), men utgör ett dråpslag för nuvarande pappersindustri (som skulle tvingas flytta över till snabbodlade "fibergrödor" eller snabbväxande "buskar"). Men det tar rätt lång tid för en brukad skog att övergå till "naturlig" (50-100 år), så det är svårt att få till utan stöd (vilket alltså skogsindustrin gör precis allt för att stoppa).
En nationell skogsstrategi som ser till att X% av Sveriges skogsområden uppnår och bibehålls i "naturligt tillstånd" (och brukas genom plockhuggning, vilket inte är nåt problem) har det enorma problemet framför sig att största delen av den arealen idag är "våldtagen", dvs. har genomgått åtminstone en omgång kalhygge och återplanterats med monokultur. Det är fullt möjligt att göra "naturskog" av (låt oss säga) hälften, men det kräver både aktiva insatser ("destruktion" av jämnåriga monokulturer och att återinföra en mer naturlig trädblandning) och stöd i många år. Och ny strikt lagstiftning. Den nationella vinsten när man väl kommer till "andra sidan" (om 50-100 år, beroende på vilka experter man frågar) är enorma, Sverige återgår i princip till att vara ett friskt land med levande natur som bättre än nåt annat motstår klimatförändringar och diverse globala kollapser. Men det är också ett jättebeslut att ta, rent politiskt.
Men i Finland (det land som mest påminner om Sverige när det gäller skogsbruk) har man redan börjat. Alla statliga produktionsskogsägare fick för ett par år sedan order av regeringen att gå över till minst 25% plockhuggning av årsvolymen (det som genererar avkastning till finska statskassan), och man håller på att arbeta fram ett nytt långsiktigt stödsystem. Avgörande för den öppningen var ett flertal tunga (politiskt helt oberoende) utredningar som dels visade att allt fler mindre skogsägare "bor i staden" (dvs. det är urbaniserade medelålders människor som ärver skog av föräldrarna) och de är mycket mindre benägna att låta avverka sina skiften, antingen pga egna åsikter eller pga sina barns inställning. Och de vill inte heller sälja sin skog till kommersiella skogsbolag eller motsvarande privata skogsägare. Det ställer en kontinuerligt ökande andel av den finska skogen "utanför" det nuvarande ekonomiska skogsbrukssystemet, och det ända sättet att få "in" den arealen igen är genom ett på riktigt grönt skogsbruk = plockhuggning. Den andra tunga delen var en vetenskaplig utredning om "framtidens skogsskador" (vind, brand & skadeinsekter), som visade att över 40% av den nuvarande odlade skogsarealen i Finland kommer att skadas innan den är avverkningsmogen, parallellt med att visa att blandskog med olika arter i olika ålder får över 80% mindre skador än monokulturer. Rent nationalekonomiskt är det fråga om helt svindlande siffror över tid.
Men i Sverige har skogsbolagen lyckats hålla "locket på", och dessutom få hela "slaget om skogen" att framstå som nåt slags "woke" vs "anti-woke"-grej. De har satt stora summor på att skrämma upp skogsägarna med att "EU kommer och tar deras skog", och de har fått stort gehör av Tidö-regeringen (för vilken hela woke-upplägget passar som hand i handske). Men förändringen är nog på väg också här, om den svenska skogsindustrin lyckas streta emot kan det gå förbi 2030, men sen rasar murarna.
Om man är en sån lyckligt lottad skogsägare som äger "oskött" och "ovårdad" naturskog så är det absolut dummaste man kan kan göra idag att sälja den eller hugga ner den. Om några år kommer den att bli en guldgruva, bara genom att fortsätta att stå där. Och den kommer att bli mogen för plockhuggning långt innan de kommersiella monokulturerna hinner förvandlas, så när man väl börjar plocka ut stora, gamla träd så får man många gånger högre pris än idag. Tillgång och efterfrågan...