En annan sak jag tänkte på efter jag lyssnat på Kalibers program.
En advokat som intervjuas säger att den som har lättast för att prata och kan ge en bra och sammanhängande bild av vad som hänt kommer att få domstolen på sin sida i målet.
Sen tänkte jag då så här på hur det går till vid ett sådant fall. En kvinna
känner att det inte var riktigt bra det där sexet hon hade för en tid sedan. Överallt blir hon uppmanad att genast anmäla killen för våldtäkt. I alla instanser är det genast våldtäktsanmälan som hon uppmuntras till att göra. Allt från vänner till sjukvård, skola och media är det lösningen på att hon
känner att det inte var bra.
Citat:
Brå slår fast att fällande domar som bygger på muntlig bevisning baseras på sammanhängande berättelser, stödbevisning och gärningsmannens egna motsägelsefulla utsagor.
Samtidigt så reproduceras i media och kulturen berättelser hur en kvinna ska beskriva våldtäkten, eller sexet hon inte samtyckte till. Denna föreställning är så allmängiltig att den har absorberats i vårt kollektiva kulturella medvetande. Så när en kvinna berättar i förhör enligt en inlärd mall för hur det "icke samtyckta" sexet upplevdes förefaller den vara trovärdig hos polis, åklagare och domare eftersom de också har kodats efter samma kulturella influenser.
Jämför det med hur en kille behandlas: får dörren uppbruten av brutala poliser, handfängslas och förs till station och får sitta häktad och utsättas för förhör där han direkt behandlas som om han var skyldig. Helt oförberedd kommer han självklart inte kunna göra en som helst sammanhängande återgivning av en händelse som kan ha hänt för flera månader sedan.