Amerikanska born again-väljare har sedan Reagan röstat på republikanerna och de är onekligen konservativa (om än mer inriktad på moral-frågor än det ekonomiska). Och Trump är definitivt en auktoritär ledare. Jag skulle tro att de born again-kristna som röstar på honom gör det av skäl som är mer känslomässiga än ideologiska. Men har dock levererat rent politiskt - för denna grupp väljare är abortfrågan ett bra exempel.
Men amerikansk konservatism innehåller givetvis fler grupper än så. Man kan se Trump som en arvtagare till Pat Buchanan - i invandringspolitik och avstånd från global frihandel. De invandringskritiska har varit svältfödda på en politiska ledare och kan därför överse Trumps brister. Jag föredrar Buchanan sett till moral, ideologisk skärpa och allmän intelligens, men han nådde aldrig Trumps framgångar. Och i kampen mot politisk korrekthet, i invandraningsfrågor och den kristen moral som är politisk relevant står Trump på den paleokonservativa sida Buchanan stod för. Man lägga till att de båda valt en protektionisk handelspolitiik (extra relevant för att den tilltalar den vita arbetarklass som blivit republikaner, ich för att det äe en viktig fråga i delstater som innan Trump inre röstat republikanskt sedan valet 1988.
Man kan även tänka oå Tredje Riket-filosofen Carl Smchmitts tes om att politik handlar om skillnaden mellan vän och fiende. Trump har utifrån det förr en strid mot såväl media som latinamerikansk invandring. Ham har också försökt se till att statstjänstemän ska vara trogna honom (rent praktiskt inte radikalt annorlunda ån hur det brukat funka, men jag skulle tro att de Trump går ett steg längre i kravet på lojalitet mot honom och hans politik. Trump har en krigares själ.
Men man kan verkligen ifrågasätta om den mentaliteten är konservativ (å ena sidan vill inte konservativa inte splittra sitt land samt bidra en strid mellan två lika radikala alternativ - men å andra sidan tycker säkerligen många konservativa amerikaner att de behöver en ledare som tar strid föt deras värderingar; Nixon körde en matchande retorik i och med sin valvinst 1972 .
Framförallt har dock Trump inte en personlighet som anstår en konservativ politiker. Han är mer fokuserad oå egen vinning än lojalitet mot sin nation. Han har liten respekt för etablerade institutioner och traditioner (se exempelvis hams snack om att få en tredje mandat period). Oberoende hur skicklig ham varit som affärsmän - man kam ifrågasätta em del av hams framgångar - är det uppenbart att han aldrig använt sim intelligens för att förvärva bildning. Därtill är hams kristna tro - om den ens existerar - häpnadsväckande ytlig för att vara en amerikansk politiker. Framförallt har han dock massor med personliga brister.
Och de personliga bristerna var förstås en viktig anledning till.det republikanska motståndet mot honom (till och med J D Vance var en gång en Trump-kritiker utifrån sådan bedömnimg. När det gäller sakpolitisk
konservativ kritik mot Trump (National Review stödde honom.i alla fall.inte 2016) måste man nämna mannens kamp mot den verklighetsfrämmande neokonservativa utrikespolitik som inte kam ses som riktig amerikansk konservatism. I den kampen anknyter han till en än äldre amerikansk höger som inte haft makt på länge. Men samtidigt kan man kanske inte kalla hans egen aggressiva utrikespolitik för konservativ.
Men hut det än är med hans politik tror jag att Trump inte är en djupt ideologisk person; han leds inte av konservatism utan mer av politiska instinkter av en auktoritär och ofta personlig prägel - hans.politiska karriär är ett ego-projekt på än värre nivå än vad som är vanligt för en framstående politiler.
Men amerikansk konservatism innehåller givetvis fler grupper än så. Man kan se Trump som en arvtagare till Pat Buchanan - i invandringspolitik och avstånd från global frihandel. De invandringskritiska har varit svältfödda på en politiska ledare och kan därför överse Trumps brister. Jag föredrar Buchanan sett till moral, ideologisk skärpa och allmän intelligens, men han nådde aldrig Trumps framgångar. Och i kampen mot politisk korrekthet, i invandraningsfrågor och den kristen moral som är politisk relevant står Trump på den paleokonservativa sida Buchanan stod för. Man lägga till att de båda valt en protektionisk handelspolitiik (extra relevant för att den tilltalar den vita arbetarklass som blivit republikaner, ich för att det äe en viktig fråga i delstater som innan Trump inre röstat republikanskt sedan valet 1988.
Man kan även tänka oå Tredje Riket-filosofen Carl Smchmitts tes om att politik handlar om skillnaden mellan vän och fiende. Trump har utifrån det förr en strid mot såväl media som latinamerikansk invandring. Ham har också försökt se till att statstjänstemän ska vara trogna honom (rent praktiskt inte radikalt annorlunda ån hur det brukat funka, men jag skulle tro att de Trump går ett steg längre i kravet på lojalitet mot honom och hans politik. Trump har en krigares själ.
Men man kan verkligen ifrågasätta om den mentaliteten är konservativ (å ena sidan vill inte konservativa inte splittra sitt land samt bidra en strid mellan två lika radikala alternativ - men å andra sidan tycker säkerligen många konservativa amerikaner att de behöver en ledare som tar strid föt deras värderingar; Nixon körde en matchande retorik i och med sin valvinst 1972 .
Framförallt har dock Trump inte en personlighet som anstår en konservativ politiker. Han är mer fokuserad oå egen vinning än lojalitet mot sin nation. Han har liten respekt för etablerade institutioner och traditioner (se exempelvis hams snack om att få en tredje mandat period). Oberoende hur skicklig ham varit som affärsmän - man kam ifrågasätta em del av hams framgångar - är det uppenbart att han aldrig använt sim intelligens för att förvärva bildning. Därtill är hams kristna tro - om den ens existerar - häpnadsväckande ytlig för att vara en amerikansk politiker. Framförallt har han dock massor med personliga brister.
Och de personliga bristerna var förstås en viktig anledning till.det republikanska motståndet mot honom (till och med J D Vance var en gång en Trump-kritiker utifrån sådan bedömnimg. När det gäller sakpolitisk
konservativ kritik mot Trump (National Review stödde honom.i alla fall.inte 2016) måste man nämna mannens kamp mot den verklighetsfrämmande neokonservativa utrikespolitik som inte kam ses som riktig amerikansk konservatism. I den kampen anknyter han till en än äldre amerikansk höger som inte haft makt på länge. Men samtidigt kan man kanske inte kalla hans egen aggressiva utrikespolitik för konservativ.
Men hut det än är med hans politik tror jag att Trump inte är en djupt ideologisk person; han leds inte av konservatism utan mer av politiska instinkter av en auktoritär och ofta personlig prägel - hans.politiska karriär är ett ego-projekt på än värre nivå än vad som är vanligt för en framstående politiler.