Ni som anställer - vad är viktigast, maximal kompetens eller kemi?

Ni har en kandidat som ni känner bra känsla inför under intervjun (trevligt bra samtal, allmän känsla att ni vill träffa personen igen och att denne passar för tjänsten), men personen är något mindre kompetent än en annan kandidat. Vem tar ni? Tar ni alltid den med bäst kvalifikationer eller har intryck och känsla så pass stor betydelse att det väger över? Vi säger att personen ska ingå i en arbetsgrupp där ni har daglig kontakt.

Beror lite på typen av jobb.

Ett introvert jobb där man mestadels sitter själv och "fnular på kammaren" - kompetens.
Ett serviceinriktat jobb med mycket (kund)kontakter - kemi.

Varför måste man välja?

I början av min karriär: CV, kunskap, erfarenhet trumfade allt.

I dagsläget: Jag tittar inte ens på CVzt. Låt och ta ett samtal, vilka gemensamma kontakter har vi? Vad säger du när vi pratar om det ansvarsområde jag vill ha hjälp med, känns det som att jag kan ge dig det och du styr upp det?

Otroligt mycket bättre utfall, bättre kultur, trevligare arbetsplats.

Beror på arbete. Jag har anställt människor inom restaurang, då är attityd och energi oerhört viktig.

Skulle jag anställa någon för ett annat typ av arbete så är förstås kanske kompetens mycket viktigare än energi.

Tar du ett samtal med alla sökande?
Annars brukar det väl vara CVt som styr vilka man tar in för ett snack men det är snacket som styr vem av de man tagit in som man anställer.

Vi anställer i princip uteslutande på referenser. Endast några få roller är annonserade, där det är mer naturlig omsättning av personal.

Anställd tipsar om ”bra person”. Vi tar kontakt.

Lite förenklat kan man säga att vi anpassar verksamheten efter vilka personer vi hittar, inte tvärtom. Vår tes är att bra människor kommer i större utsträckning självorganisera sig optimalt.

På pappret skulle jag beskriva oss som ett Fintech-bolag.

Dom bästa kontakterna jag fått nyligen är företag som jag ringt upp efter jag sätt deras annons på AF. Jag har bara gymnasieutbildning och lite olika jobb, så ingen höjdare ifall man bara läser mitt CV.

Men jag kan prata bra, är väldigt lojal och social, det har gett mig en del kontakter senaste året.
Nu har jag inte varit så seriös i att försöka hitta ett riktigt jobb, men jag har fått många erbjudanden och nu har dom mitt nummer och jag deras ifall det skulle behövas.

Det beror på arbetet, är det på en mindre bondgård så betyder personligheten mer än cv:t, är det på ett stort kontorslandskap så är det kompetensen som gäller!

Det spelar ingen roll hur kompetent någon är på papperet om de är helt omöjliga att jobba med.

Kompetensen tar dom till intervjun (om det är många sökanden), kemin avgör om de får jobbet.

Är inte själv den som anställer, men är senior räv som agerat bollplank kring en del kandidater med chefer under åren. Jobbar inom IT, och i de allra flesta fall sker anställning opportunistiskt - det är sällan det finns exakt en position som ska fyllas med exakt en kandidat, utan man tar löpande in på intervjuer och fördelar godkända kandidater på öppna positioner, baserat på styrkor, kandidatens intresse, vilken chef som nappar och så vidare.

Min uppfattning är att de flesta har mer överseende med bristande tekniska kunskaper än med brister i personligheten, framförallt om de tekniska bristerna främst beror på oerfarenhet. Man kan alltid lära sig mer och bli bättre på sitt jobb, men det är väldigt svårt att överkomma personliga tillkortakommanden. En person som är väldigt svår att ha att göra med kan vara hur kompetent som helst, men så pass besvärlig att han sänker produktiviteten hos alla som måste arbeta med honom och nettotillskottet blir väldigt lågt.

Har en bror som anställer folk inom IT. Hans huvudfråga brukar vara, "har du programmerat något, eller skapat något?"
Han har stött på så många personer med hög utbildning som blir tysta och kan inte visa upp något de själva har gjort. Sen kan en följdfråga komma, "vad har du för dator?" och många gånger får han svaret, "jag har ingen dator hemma, bara Ipad".

Så den han söker efter är oftast inte den med bäst cv eller hög kompetens, utan folk som sitter hemma på fritiden och utvecklar sig genom intresse.