Citat:
Varför ville Olof att Mårten och hans flickvän skulle följa med till Gamla stan?
Därför att inget möte var avtalat och inget samtal med GM ägde rum.
Det finns inga bevis för varken det ena eller det andra. Vittnena Anders Delsborn och Anders Björkman såg inget samtal. Delsborn gjorde misstaget att tala med journalister vid mordplatsen (innan han förhördes av polis). Journalisterna ställde sensationella frågor (som journalister alltid gör). Delsborn förklarade i både Dagens Eko och Aktuellt nästa dag att han (liksom Björkman) upptäckte paret Palme och GM så sent att han uppfattade dem som ett "sällskap". Delsborn visste inte om "sällskapet" hade ett samtal. Anders Björkman uppgav samma sak i förhöret den 3 mars. Björkman visste inte om "sällskapet" hade ett samtal.
Att Lisbeth Palme skulle ljuga om ett samtal är befängt (och inte bara ett infamt påstående). Lisbeth visste att hon var omgiven av vittnen. Hon visste att minsta avvikelse från sanningen kunde avslöjas av dem.
De 43 sekunderna uppfanns av civilekonomen Ingvar Heimer 1991 (fem år efter mordet). När han feltolkade förhöret med Nicola Fauzzi den 25 mars 1986 och glömde att jämföra med förhöret den 3 mars. De 43 sekunderna finns inte. Den tröttkörde Ström feltolkade Fauzzi den 3 mars och flyttade platsen där Fauzzi mötte paret Palme och platsen där Fauzzi hörde skotten ett kvarter norrut. Den 3 mars visste inte Ström att paret Palme korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogata och inte vid Kammakargatan (förhöret med korvhandlaren Ljubisa Najic kunde Ström läsa i Expressen dagen därpå). En amatör toppstyrde utredningen 1986 (och såg inte till att rätt kriminalpoliser delgavs rätt information).
Fauzzi mötte paret Palme vid Sveavägen 44 och inte 56. Fauzzi hörde skotten vid Sveavägen 50 och inte 62. Länninge feltolkade Ströms feltolkning och bad Fauzzi att gå till Sveavägen 56 istället för 50 (det framgår av referatet den 25 mars att detta var Länninges och inte Fauzzis initiativ). Länninge trodde att platsen där Ström trodde att Fauzzi mötte paret Palme (Sveavägen 56) var platsen där Fauzzi hörde skotten. Den 22-årige Fauzzi gjorde som han blev ombedd.
Ingvar Heimer hittade på "mötesscenariot" (att paret Palme samtalade med GM). När han "upptäckte" de 43 sekunderna (som inte finns). Erik Amkoff (en journalist som träffade Ingvar Heimer och den excentriske TV-producenten Lars Krantz) kryddade storyn året därpå (1992). Amkoff hittade på att "mötet" avtalades i förväg.
Matte var inte Heimers bästa ämne (även om han var civilekonom). Om paret Palme hade samtalat i 43 sekunder med GM vid mordplatsen hade Fauzzi mött paret Palme 43 sekunder tidigare och hamnat framför Björkmans kamrater när de lämnade bankomaten. Fauzzi hörde skotten. Björkmans kamrater hörde inte skotten.
Heimer kontaktade många på 90-talet (han var en envis man som jobbade på inkassoföretaget Intrum Justitia). Även Gunnar Wall. Heimer förledde Wall att nämna "mötesscenariot" i några av sina böcker. Utan att påstå att det var sant. Wall var inte påläst (han kan inte vara påläst jämt). Det är han nu.
Skattebetalarna kan glädja sig åt att polisen inte har utrett "mötesscenariot". Det kan inte polisen göra. Polisen kan bara utreda utredningsbara uppgifter. "Mötesscenariot" innehåller inga sådana uppgifter. Det är ett påhitt.
Därför att inget möte var avtalat och inget samtal med GM ägde rum.
Det finns inga bevis för varken det ena eller det andra. Vittnena Anders Delsborn och Anders Björkman såg inget samtal. Delsborn gjorde misstaget att tala med journalister vid mordplatsen (innan han förhördes av polis). Journalisterna ställde sensationella frågor (som journalister alltid gör). Delsborn förklarade i både Dagens Eko och Aktuellt nästa dag att han (liksom Björkman) upptäckte paret Palme och GM så sent att han uppfattade dem som ett "sällskap". Delsborn visste inte om "sällskapet" hade ett samtal. Anders Björkman uppgav samma sak i förhöret den 3 mars. Björkman visste inte om "sällskapet" hade ett samtal.
Att Lisbeth Palme skulle ljuga om ett samtal är befängt (och inte bara ett infamt påstående). Lisbeth visste att hon var omgiven av vittnen. Hon visste att minsta avvikelse från sanningen kunde avslöjas av dem.
De 43 sekunderna uppfanns av civilekonomen Ingvar Heimer 1991 (fem år efter mordet). När han feltolkade förhöret med Nicola Fauzzi den 25 mars 1986 och glömde att jämföra med förhöret den 3 mars. De 43 sekunderna finns inte. Den tröttkörde Ström feltolkade Fauzzi den 3 mars och flyttade platsen där Fauzzi mötte paret Palme och platsen där Fauzzi hörde skotten ett kvarter norrut. Den 3 mars visste inte Ström att paret Palme korsade Sveavägen vid Adolf Fredriks Kyrkogata och inte vid Kammakargatan (förhöret med korvhandlaren Ljubisa Najic kunde Ström läsa i Expressen dagen därpå). En amatör toppstyrde utredningen 1986 (och såg inte till att rätt kriminalpoliser delgavs rätt information).
Fauzzi mötte paret Palme vid Sveavägen 44 och inte 56. Fauzzi hörde skotten vid Sveavägen 50 och inte 62. Länninge feltolkade Ströms feltolkning och bad Fauzzi att gå till Sveavägen 56 istället för 50 (det framgår av referatet den 25 mars att detta var Länninges och inte Fauzzis initiativ). Länninge trodde att platsen där Ström trodde att Fauzzi mötte paret Palme (Sveavägen 56) var platsen där Fauzzi hörde skotten. Den 22-årige Fauzzi gjorde som han blev ombedd.
Ingvar Heimer hittade på "mötesscenariot" (att paret Palme samtalade med GM). När han "upptäckte" de 43 sekunderna (som inte finns). Erik Amkoff (en journalist som träffade Ingvar Heimer och den excentriske TV-producenten Lars Krantz) kryddade storyn året därpå (1992). Amkoff hittade på att "mötet" avtalades i förväg.
Matte var inte Heimers bästa ämne (även om han var civilekonom). Om paret Palme hade samtalat i 43 sekunder med GM vid mordplatsen hade Fauzzi mött paret Palme 43 sekunder tidigare och hamnat framför Björkmans kamrater när de lämnade bankomaten. Fauzzi hörde skotten. Björkmans kamrater hörde inte skotten.
Heimer kontaktade många på 90-talet (han var en envis man som jobbade på inkassoföretaget Intrum Justitia). Även Gunnar Wall. Heimer förledde Wall att nämna "mötesscenariot" i några av sina böcker. Utan att påstå att det var sant. Wall var inte påläst (han kan inte vara påläst jämt). Det är han nu.
Skattebetalarna kan glädja sig åt att polisen inte har utrett "mötesscenariot". Det kan inte polisen göra. Polisen kan bara utreda utredningsbara uppgifter. "Mötesscenariot" innehåller inga sådana uppgifter. Det är ett påhitt.
Om igen så hittar du på.
Det var Mårten som kom med förslag att dricka te på Västerlånggatan 31, inte Olof Palme.
Mårten kommer även med förslag att de skall gå hem till Västerlånggatan och dricka thé.Källa: https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1986-04-18_T2-00-B_F%C3%B6rh%C3%B6r-M%C3%A5rten-Palme-olika_versioner.pdf/6
Mamma Lisbeth avråder dock till detta då klockan blivit mycket.
I fortsättningen kan du väl ange källorna för dina felaktiga påståenden.
Och vad har Ingvar Heimer med vad jag skriver?