Det fanns många fetmagade fabrikörer och brukspatroner, som inte behövde utföra något kroppsarbete. Samtidigt skulle deras hustrur behärska alla led i matlagning och textiltillverkning.
Männen skötte förmodligen slakten och styckningen av grisen, men sedan tog kvinnorna över. Eller ta linet. Männen ansvarade kanske för de tre första leden i processen: rycka, röta och bråka, där de två första utfördes utomhus och det sista i ladan, men sedan var det kvinnornas tur. Skäkta, häckla spinna, varpa, väva och sy gjordes inomhus. Vid vävningen slängde man inte in garnet i vävstolen, utan att sätta upp en väv är en lång process, som jag förmodar att du inte behärskar. Sömnaden gjordes för hand, vartenda sygn. Så småningom skulle textilierna tvättas och då fick inte långa kjolar hindra utan skörtas upp.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tv%C3%A4tt#/media/Fil:Kratky,_Frantisek_-_Kolin,_prani_pradla_(ca_1893).jpg
Bondkvinnornas arbete var alltså förlagt nära hemmet, även ladugården ingick, medan deras män befann sig längre bort på åkrarna och i skogen. I de mer välbärgade familjerna, där hustrurna hade anställda att styra över, måste de ändå själva behärska alla arbetsuppgifter. Hade de tid över tillbringades denna ofta med ett handarbete, medan mannen när affärerna var avklarade kunde slå sig ner med ett glas och en tidning.
Detta gäller Sverige, men förmodligen var arbetsfördelningen likartad på andra håll. Männen arbetade mer utomhus och kunde därför bli mer solbrända. Att kvinnornas arbete var förlagt till hemmet berodde inte minst på att de utöver arbetet hade ansvaret för barnen och kanske själva gick med ett nytt barn i magen.
Vad gäller kläder idag, så är ju långbyxor dominerande även på kvinnor under arbetstid, långa naglar har nog arbetande kvinnor aldrig haft.
