Citat:
Ursprungligen postat av
EnCarte
Problemet med vänstermänniskor när man diskuterar, är att de delar upp allt man säger i små bitar och ska diskutera varje sak och driva politik istället för att hålla ihop saker, så inläggen sväller bara. Om det är en taktik eller inte är svårt att veta men problematiskt. Så nu blir det två inlägg då man hamnar över 10000 tecken och allt är OT.
Men vi kan väl utifrån frågeställningen, konstatera att konservativa har rätt konsekventa värderingar, medan vänstern inte har några konsekventa. De är olika i olika frågor.
Tack för en bra diskussion, jag tror att om vi hade ett längre samtal skulle vi hitta flera saker där vi har liknande åsikter, även om det självklart finns grundläggande skillnader i hur vi ser på vissa saker.
Jag håller helt med om att delar av vänstern har varit och fortfarande är en polariserande faktor, precis som delar av högern, där man i båda lägren låter känslor styra snarare än pragmatism och fakta.
Jag håller även med om att många inte vågar vara öppna med sina åsikter av rädsla att stämplas som rasist eller homofob etc.
Och jag delar även din åsikt att woke-rörelsen banat väg för Trump, men det är på samma sätt som motrörelser skapas i reaktion.
Arbetarrörelse skapades i reaktion mot arbetares förhållanden och woke skapades i reaktion mot hur exempelvis homosexualitet bemöttes. Men pendeln svänger sedan tillbaka, så anti-woke är en reaktion mot woke.
Däremot så förenklar båda sidor något enormt. Komplexa frågor görs svartvita och populistiska, av både höger och vänster.
Om vi tar homonormen exempelvis så är det enkelt att påvisa att det inte är en norm, en norm vore det om majoriteten av alla serier, filmer, böcker etc. handlade om homosexuella, där de utmålades som en majoritet. Så är inte fallet. Jag försökte göra en uppskattning inom svensk långfilm de senaste 10 åren och efter googlingar kunde hitta ett 15-20 tal med HBTQ personer i huvudroller, men det har premiär nånstans runt 40-50 filmer om året.
I så fall handlar det om 15-20 av 400-500 filmer, vilket är långt ifrån en majoritet.
Jag kan absolut reagera på filmer där man försöker klämma in så många olika raser, könsidentiteter, sexuella läggningar, socioekonomiska tillhörigheter etc som möjligt, när man känner att en film/serie etc enbart inkluderar för själva inkluderandets skull. Och jag kan då tycka att det blir fånigt och genomskinligt, men jag ser inte det som något hot mot min heterosexualitet eller mot att majoriteten av människor är heterosexuella.
Om jag ser en film där alla är vita hetero-män så kommer jag absolut inte att reagera som att det finns en övergripande vithets-agenda, på samma sätt som jag inte anser att det finns en övergripande homo-agenda.
När det kommer till hat så kan vi inte säga att högern inte har en hatisk retorik. Nedsättande termer som kulturkramare, batikhäxa, blattekramare, blattevurmare, pensionsräddare etc är ju något som man inte behöver leta efter direkt.
För att återgå till ämnet:
vissa konservativa är väldigt konsekventa, vissa vänster är också väldigt konsekventa, men historien påvisar att konservativa också är inkonsekventa och högern är lika inkonsekvent som vänstern. Trump är ju vandrande inkonsekvens exempelvis.
Både höger och vänster är också något amorft, där vissa tankar i vissa länder räknas som vänster medan i andra länder räknas som höger och där man inte är ense om saker ens inom högern/vänstern.
Som Ivar Arpi-exemplet, där han (och flera högertänkare) är djupt kritiska mot marknadsskolan trots att det är en väldigt kär baby för stora delar av högern.
Jag har inga problem att tillstå att det finns stora brister i både höger och vänster. Det finns historiskt även saker vi har att tacka båda sidor för.
Det finns en sak som jag har väldigt svårt för dock och det är när människor gräver ner sig så totalt i en sida att de inte kan se negativa saker med den "egna" sidan eller positiva sidor med "motståndarsidan".
I mina ögon är det människans stora problem; man söker enkla, ideologiska lösningar på komplexa problem där en specifik ideologi kanske rent av enbart är ivägen.
Det och att man väljer att fokusera på små företeelser där känslor får styra istället för större frågor.