Hur vågar man ens sälja sex?

Häromnatten under ett ons slog det mig att det säkert skulle gå att leva mer bekvämt om man tog betalt för att bli påsatt, men jag skulle ju verkligen aldrig våga. Tänk om någon skulle känna igen mig på gatan? Tänk om någon skulle få reda på det och berätta för familjen, det hade ju varit döden. Dessutom behöva gå in och läsa om när någon torsk ger ens ansikte 6/10 och fittan 5/10 och att man borde ha snyggare underkläder, nej tack. Torskar verkar drömma om undersköna kvinnor som älskar att knulla och bli förnedrade och att allt annat är skit, det verkar ju hur läskigt som helst.

Ni horor, hur har ni börjat våga?

Man kan ju välja ut sina kunder själv och sedan träffa de endast under "glory hole med kondom".

Börja med grabbar och gubbar du känner.

Det är väl lämpligt att avstå från försäljningen då?!

Har du skapat dig ett problem som inte finns?

Det är väl inte det värsta problemet att råka bli igenkänd, att ens familj får reda på det eller vilken rating man får på fittan eller fejset!?

Herregud. Det värsta är väl att man blir ihjälslagen, misshandlad eller liknande....

Tänkte precis samma sak.

Jag sa ju inte att det var det värsta problemet så det behöver du inte bli upprörd över.

Jag är inte upprörd över någonting alls, var inte orolig, men jag antar bara att du tycker det iom att du inte ens berör värre saker i din trådstart.
Men visst, jag kan ha mycket fel i mitt antagande :-*

Och det finns torskar som är som ditt ons.

En del kvinnor raggar till exempel i hotellbarer eller nattklubbar. Får napp och förklarar att dom gärna går med en kund för lite ersättning.

Det var ett dumt antagande. Jag undrar över hur någon kommer över den där gränsen, tröskeln, spärren, som inkluderar internaliserad skam. Självklart finns andra risker som är värre, inklusive våldtäkt och död, jag visste inte att vi var tvugna att vara så jävla rimliga och logiska.

Jag vågade för att jag då inte förstod hur hårt sexarbetare faktiskt jagas av polis och myndigheter i Sverige. Jag har en liberal syn på sex, och att ta betalt för något jag var bra på kändes inte konstigt, jag mådde dessutom bra av att kunna hjälpa människor sexuellt. Jag visste riskerna med att träffa okända, med eller utan pengar, men det var en risk jag var villig att ta och jag är en stark kvinna.

Under alla år jag var aktiv blev jag aldrig illa behandlad av någon kund eller kände mig otrygg i ett enda möte. Jag bryr mig heller inte om vad andra tycker om mig eller mina val. Men när polisen kom rasade allt. Då blev jag illa behandlad och mitt liv föll bokstavligen samman, så jag slutade direkt.

Idag, i backspegeln, hade jag aldrig vågat göra samma sak i Sverige, inte på grund av kunderna, utan på grund av myndigheterna. Det är inte värt att riskera att förlora hela sitt liv och sin familjs liv för det.

Fast idag är det ju lovligt att sälja sex, även om skattemyndigheten vill ha sin del av kakan.
Iofs får ingen köpa sex... Det är olagligt.

Lite som att säga att alla får köpa ett vapen, men ingen får sälja dem...

Det är liksom lite samma sak...