Kan nån ha en diagnos innan de får den?

Ibland förstår jag det som att en diagnos är något en läkare ställer enligt vissa kriterier. Läkaren ställer t.ex. frågor och noterar svaren. När mallen är ifylld sammanställs resultatet och om kriterierna är uppfyllda kan läkaren sedan "ställa en diagnos". Efter det "har patienten en diagnos". Man säger ibland t.ex. "först som 18-åring fick hon sin diagnos".

Men ofta frågar folk t.ex. "har Trump en diagnos?" eller "jag tror min fru har en diagnos". Frågan borde väl vara enkel att besvara: om en läkare har gjort undersökningen korrekt på Trump och ställt diagnosen så har han en diagnos, annars inte. Samma med frun.

För hur skulle nån kunna "ha en diagnos" innan läkaren ställer diagnosen? Jag skulle fatta om man frågar "har Trump en medfödd mental defekt" eller "jag tycker min fru är dum i huvet". Men inte kan man använda ordet "diagnos" på något annat än det som en läkare ställer, typiskt med syftet att ge en behandling av nåt slag?

Alltså, jag fattar inte varför de som sysslar professionellt med sånt här inte protesterar mer mot hur ordet diagnos används?

Man kan ha mentala eller psykiska problem innan man blir medicinskt diagnotiserad - en diagnos är bara ”kunskapen om utmaningar” och en textruta i journalen.

Trump kanske inte har en diagnos, men han är isåfall garanterat odiagnostiserad.

Jag ska få en praktikant på jobbet och jag sa till hans lärare att ”det kan vara tufft att ha mentala eller psykiska utmaningar” varpå svaret blev ”det har han inte! Han har autism och asperger” 😂
Jaja. Det låter inte alls utmanande då.

”Diagnos är en medicinsk (eller mer allmänt: professionell) bedömning som fastställer vilken sjukdom, störning eller vilket tillstånd en person har, baserat på symtom, undersökningar och tester.”

Seriösa psykiater och andra som kan hamna i t ex radio- och tvstudion och får frågor brukar vara mycket försiktiga att "sätta" diagnoser på personer som är döda eller de själva inte träffat.
Så t ex Winston Churhill hade många symtom talande för någon variant av bipolärsjukdom men han lär aldrig varit intresserad att få en officiell diagnos av uppenbara skäl.


En yngre grannpojke som vid tjugo års ålder under psykotisktskov gick till attack mot två poliser med vapen blev tilltagande introvert och allmänt skum att prata med redan när han var runt 12-13 år.

Jag har kapitulerat inför detta. Förr var jag noga med att diagnos är något en doktor ställer. Man kan ha influensa innan man får en diagnos. Diagnosen är vad läkaren tror man har, det kan vara rätt eller fel.

Men diagnos har istället nästan kommit att betyda en NPF. Så när man säger att någon måste ha en diagnos menar man nästan alltid det motsatta, att personen t ex har ADHD, men inte har en diagnos, eller har en man inte vet om. Man säger diagnos, när man menar en neuropsykiatrisk eller ibland psykiatrisk problematik.

Diagnos har man både innan och efter att en läkare satt det på pränt.
Annars är det ju väl ingen diagnos?
Du har inte alltid rätt till hjälp för din diagnos innan du fått den på papper.
Kan bli svårt för psyk att sätta upp mål och hjälpa någon om man inte blivit grundligt utredd.

Ja, diagnos är ju sannerligen ett begrepp som felanvänds väldigt mycket. Så fort någon uppvisar minsta tecken har någon en diagnos... Ska det vara korrekt är ju diagnos enbart fastställt av exempelvis läkare, psykiatriker med mera efter en eller flera utredningar bestående av formulär, undersökningar, intervjuer med mera. Men oavsett om man har en diagnos fastställd har man ju ändå tillståndet, men det är ju så att säga fel att använda ordet diagnos.

Du har uppenbarligen inte läst eller förstått trådstarten.

En diagnos är en bedömning som blivit konstaterad. Du kan självklart ha en diagnos bara den inte blivit konstaterad ännu.

Detta är egentligen en språkfråga mer än en fråga för psykologiforumet.

Det vi ser exempel på är väl en slags betydelseglidning. Ordet diagnos har i allmänspråket (dvs utanför det professionella läkarspråket) fått en utvidgad betydelse. Man kan tycka att det är fel, men det är väldigt svårt att göra någonting åt saken.

Vad tror du psykologin/anledningen är bakom att en diagnos tappar koncentrerad tyngd socialt?
Internet?

Ja.

Diagnos har ju betytt namnet på det tillstånd eller sjukdom man har, satt av någon inom vården. Säg att man har TBC och går och hostar i ett år. Man fattar att man är sjuk men inte vad det är. Går till läkaren och de sätter ett namn på sjukdomen, du har TBC! Det är ju själva diagnosen.

Att gissa på vad det är, ensam eller kanske med nätets hjälp, är en självdiagnos.

Jag tror att vi säger diagnos om NPF för att vi inte vill säga rakt ut att den personen har en störning. Att det ligger lite vänlighet bakom. Sedan kan man ju alltid använda det elakt, som någon som inte är diagnosbar men har vissa NPF-drag, då kan någon argt säga "Har du en diagnooos eller?"

Jag vet inte varför just ordet diagnos nu likställs med NPF. Men allt språkligt har en förklaring. Man får nog tänka att, jaja, nu betyder diagnos NPF i folkmun. Jag har själv använt det, det har gått så långt, men försöker undvika.

Har även sagt till mina närmaste att de bör använda ordet diagnos korrekt, vilket de inte gör, inte ens de som jobbar med psykvård...

Som du säger, det finns inget att göra. Och ju mer man hör det, ju mer normalt låter det även i kritiska öron.

Hmmm... Kan man ha diabetes innan man får diagnosen? hmmm...