Alain Topor, född i Frankrike, professor i Norge, har bestämt sig att lägga sig i svensk migrationsdebatt. Det är väl ungefär som svenskar som lägger sig i konflikter i mellanöstern; alltså en slags "främmande inblandning". Men låt gå. Sverige är en demokrati och även utlänningar kan få tycka.
Alain Topor skriver en passionerad debattartikel i DN, helt i linje med tidningens värderingar. Under rubriken "Blir du lönsam, lille invandrare?”
Han inleder med:
Läser man vidare förstår man att frågan är retorisk och att han redan har ett svar på den. Han vill inte höra vad andra tycker, utan ägnar resten av det utrymme som DN givit honom till att argumentera för sin personliga åsikt.
Men låt oss ta honom på allvar, låt oss diskutera frågan "Vilka är de rättvisa utvisningarna?"
- De som kom hit o bosatte sig i förorten, lever i andra och tredje generation på brott och bidrag. Skall dom ut? Och i så fall: Varför? Dom kommer antagligen ha det förfärligt mycket sämre i sitt hemland, och den svenksa ungom som hade behövt lägenheten kan bo kvar hos mamma o pappa ett tag till.
- Men läkarparet från Turkiet då? De som gjorde upp en livsplan flera år i förväg, skaffade sig kompetens och lärde sig svenska redan innan de kom hit, men försökte få stanna på en historia som inte höll för granskning. Men tyckte sig ha hittat ett kryphål genom att byta taktik och få stanna på andra grunder. Något asylskäl hade dom inte, men dom kanske blir lönsamma. Men de var inte ärliga eller uppriktiga när de drog sin historia på Migrationsverket.
- Afghaner som aldrig varit i Afghaninstan utan växt upp i Iran, som påstod sig vara 15, men det visade sig att några var både 25 och 35 år gamla. Stanna eller utvisa?
- Palestinier som jobbade för Hamas i Gaza i många år, allt medan de påstod att de hela tiden bott i Sverige.
- "Flyktingen" som tog jobb som minister i sitt hemland men kom tillbaka till Sverige när det började osa katt. Och som vi inte kan utvisa därför att vi gav honom meborgarskap här.
- Eller de mest behövande: Kvotflyktingarna som FN utrett och prioriterat. Som det finns minst 4 miljoner av, så det är bara att säga en siffra så kommer det minst så många.
- Eller kanske ukrainare vars land anfölls av vår granne för mer än 10 år sedan och som fortfarande tappert står emot. Alltså riktiga flyktingar som flyr under krig. Som inte behöver ljuga hos Migrationsverket, men som svenska staten inte vill ha hit.
Bara för att det finns "orättvisa" utvisningar innebär det inte att alla utvisningar är det. På samma sätt som all illegal invandring inte är oförlåtlig. Men Alain Topor tycks ha sin åsikt klar. Vi skall tydligen göra som Spanien. Alain avslutar med:
Är det så vi skall göra?
Alain Topor skriver en passionerad debattartikel i DN, helt i linje med tidningens värderingar. Under rubriken "Blir du lönsam, lille invandrare?”
Han inleder med:
Citat:
Ni säger att utvisningar av de duktiga invandrarna som kör buss, arbetar på sjukhus och inom äldrevård är ”orättvisa”. Förklara då: Vilka är de rättvisa utvisningarna?
Läser man vidare förstår man att frågan är retorisk och att han redan har ett svar på den. Han vill inte höra vad andra tycker, utan ägnar resten av det utrymme som DN givit honom till att argumentera för sin personliga åsikt.
Men låt oss ta honom på allvar, låt oss diskutera frågan "Vilka är de rättvisa utvisningarna?"
- De som kom hit o bosatte sig i förorten, lever i andra och tredje generation på brott och bidrag. Skall dom ut? Och i så fall: Varför? Dom kommer antagligen ha det förfärligt mycket sämre i sitt hemland, och den svenksa ungom som hade behövt lägenheten kan bo kvar hos mamma o pappa ett tag till.
- Men läkarparet från Turkiet då? De som gjorde upp en livsplan flera år i förväg, skaffade sig kompetens och lärde sig svenska redan innan de kom hit, men försökte få stanna på en historia som inte höll för granskning. Men tyckte sig ha hittat ett kryphål genom att byta taktik och få stanna på andra grunder. Något asylskäl hade dom inte, men dom kanske blir lönsamma. Men de var inte ärliga eller uppriktiga när de drog sin historia på Migrationsverket.
- Afghaner som aldrig varit i Afghaninstan utan växt upp i Iran, som påstod sig vara 15, men det visade sig att några var både 25 och 35 år gamla. Stanna eller utvisa?
- Palestinier som jobbade för Hamas i Gaza i många år, allt medan de påstod att de hela tiden bott i Sverige.
- "Flyktingen" som tog jobb som minister i sitt hemland men kom tillbaka till Sverige när det började osa katt. Och som vi inte kan utvisa därför att vi gav honom meborgarskap här.
- Eller de mest behövande: Kvotflyktingarna som FN utrett och prioriterat. Som det finns minst 4 miljoner av, så det är bara att säga en siffra så kommer det minst så många.
- Eller kanske ukrainare vars land anfölls av vår granne för mer än 10 år sedan och som fortfarande tappert står emot. Alltså riktiga flyktingar som flyr under krig. Som inte behöver ljuga hos Migrationsverket, men som svenska staten inte vill ha hit.
Bara för att det finns "orättvisa" utvisningar innebär det inte att alla utvisningar är det. På samma sätt som all illegal invandring inte är oförlåtlig. Men Alain Topor tycks ha sin åsikt klar. Vi skall tydligen göra som Spanien. Alain avslutar med:
Citat:
I Spanien har regeringen nyligen beslutat att ge över en halv miljon illegala migranter uppehålls- och arbetstillstånd. En annan politik är möjlig.
Är det så vi skall göra?