Citat:
Ursprungligen postat av
esprit21
De som nämns i reportaget har ju använt sig av Omegle och Zoom... det är ju inte ens krypterat på det sättet. Att alla dessa peddosar ens gick med på att deras ansikten sparades på Lukas enheter är ju helt sinnessjukt egentligen. Eller gjorde han så i smyg?
En annan fråga är ju vad polisen gör med de som "bara" tittat på övergreppsmaterial. Åtalspunkterna får de ju oftast vid själva gripandet när de beslagtar bevismaterial i form av hårddiskar och datorer. Varje gång är åtalspunkten att man hittat barnpornografi hemma hos personen när de fått träff på ip eller så, dvs innehav. Jag har aldrig hört talas om någon som åkt dit för att "bara" ha tittat på övergreppsmaterial, följs den lagen öht?
Jag gissar att straffet för att någon "bara" tittat är så lågt att åklagare inte ens går vidare med ärendet, särskilt inte om brottet begicks bakåt i tiden. Kanske är det svårt att styrka vem som sett vad om inte personen laddat ner något.
Polisen sa ju själva i reportaget att de måste fokusera på de mest allvarliga brotten. De fokuserar nästan bara på de som delar, laddar ner eller själva deltar i övergreppen. Uppenbarligen behöver de mer resurser och pengar.
Polisen måste få resurser att utreda vid konkreta fall och vi måste höja straffen avsevärt, som i USA, däremot ska vi inte ha massövervakning eller chat control. En bra början är att sätta dit dem hårt, istället för att dalta med dem. Börja i rätt ände, istället för att börja med massövervakning.
Svar på fråga: I 16 kap. 10 a§ p.5 Brottsbalken regleras att: "
Den som innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild som han eller hon berett sig tillgång till döms för barnpornografibrott". I praxis framgår att det
inte räcker med att bara betrakta, utan att det krävs att man gjort någon form av ansträngning för att få tillgång till en sådan bild. En sådan ansträngning kan vara att man t ex betalat, aktivt sökt upp online eller efterfrågat sådan bild. Ser man då till dessa "betraktare" så kan det ju vara svårt att styrka sådan ansträngning. Handlar det dessutom om ett ytterst begränsat antal bilder/filmer, så är det troligen att anse som ett ringa barnpornografibrott eller i bästa fall brott av normalgraden. Så för poliserna som utreder så blir ju detta ett svårt brott att bevisa, i kombination med "dålig återbetalning" i form av ett lågt straff. Så då satsar man nog hellre på "huvudmännen".
Jag har inga större synpunkter på att du vill höja straffen för barnpornografibrott. Men jag skulle ändå vilja förklara varför straffen för dessa brott ser ut som de gör, vad proportionerna är och vad man lägger i vågskålen: Straffskalan för
ringa barnpornografibrott är böter-6 månaders fängelse,
barnpornografibrott av normalgraden böter-2 års fängelse och grovt barnpornografibrott 1-6 års fängelse.
Först och främst skall sägas att sådana här brott (generellt) handlar om personer som innehar/laddar ned eller sprider barnpornografi utan att ha en aning om vem barnet är, vart barnet finns, när bilden/filmen togs eller vem som fotograferat/filmat.
En sådan här gärningsman har alltså inte haft något direkt uppsåt att skada barnet eller solidarisera sig med gärningen som sådan. Det skall också klargöras att
Barnpornografibrott juridiskt sätt
inte är ett sexualbrott, utan brott mot allmän ordning (kap.16 Brottsbalken). I en rättegång om barnpornografibrott så finns alltså ingen målsägande, utan brottet är att anse som ett "brott mot staten". Så egentligen skall inte ens dessa brott räknas in i kategorin "sexualbrott mot barn" (även om jag givetvis förstår att det är svårt att undvika).
Om man därefter skall gå in på det som juridiskt är att betrakta som sexualbrott mot barn, och som i någon mening blir "nästa steg i allvarlighetstrappan", så kan man börja med brottet
utnyttjande av barn för sexuell posering där normalgraden har ett maxstraff på 2 års fängelse och där det grova brottet har ett maxstraff på 6 års fängelse. Rent krasst kan man ju säga att en person som begår ett sådant brott potentiellt kan vara den som producerar den ovan nämnda barnpornografin (även om ett sådant brott givetvis inte behöver vara ägnad för barnpornografibrott). Givetvis bör det ju anses allvarligare och mer straffvärt att uppmuntra, pressa eller t.o.m tvinga ett barn att utföra sådan posering - än att inneha eller titta på materialet.
Om man därefter går in på de sista stegen i "allvarlighets-trappan" så handlar ju det om när barnet utsätts för fysiska sexuella övergrepp. Det kan exempelvis handla om
sexuellt utnyttjande av barn eller
sexuellt övergrepp mot barn. Ser man till kontexten "barnpornografi" så kan ju det handla om att barnet tvingas utsätta sig själv för övergrepp, eller att någon annan person gör det. Det är ju då man når de absolut allvarligaste och mest straffvärda brotten i form av
våldtäkt mot barn (straffskala 3-6 års fängelse) och
grov våldtäkt mot barn (straffskala 5-10 års fängelse).
/Det jag vill säga med detta är att det finns många olika anledningar till att man kan behöva göra skillnad på dessa brott straffmässigt. Att IRL producera barnpornografin och övergreppen
och/eller den som fysiskt utsätter barnet för övergrepp måste ju vara mer straffvärt än att endast inneha sådana bilder.
