Jag har inte sökt på detta, men jag anar att väldigt många anser de var mobbade i skolan. Men alla var ju inte mobbade... Vissa var istället mobbare och så fanns de som inte deltog alls eller mycket lite i mobbning. Den sista kategorin borde ju kanske vara den största då att inte mobba väl bör vara normen...
Men hur många anser egentligen att de var mobbade? Alla har väl någon gång blivit retade... Barn är inte alltid snälla... Men för att det ska räknas som att någon utsatts för mobbning, tycker jag åtminstone det måste ha varit upprepat och/eller i större skala.
Men mobbning är ju ett stort problem. Det är säkert en av de saker som för vissa kan påverka deras psykiska välmående, också senare i livet. Dessutom är det en av de saker som i USA och vissa andra länder, fått fruktansvärda konsekvenser. Även om just mobbning troligen inte är enda orsaken...
Hur vanligt är att folk anser sig varit mobbade? Är allt folk kallar "mobbning" verkligen mobbning? Anser ni er ha varit mobbade eller var ni kanske mer på "andra sidan"?
Vad tror och tycker ni?
Hör detta bättre hemma i annat forum så flytta men pga ämnets natur tycker jag det relaterar ganska mycket till psykologi.
__________________
Senast redigerad av Snobird 2026-02-20 kl. 07:13.
Baserat på min egen skoltid så var äkta mobbing som man såg inte så vanlig.
Att folk retas och bråkar är ju inte riktigt mobbing.
Vet en som var riktigt mobbad, en kille.
Han var en äkta nörd och luktade svett varje dag.
Några "tuffa killar" kunde va ganska elak mot honom, kasta tomma läskburkar på han när han gick förbi, spotta snus på han och kalla han elaka saker.
Jag vill börja med att skilja på barn och vuxna till att börja med.
Barn har en tendens att mobba punkt (natuligtvis är det ett spektrum). Vi hade lite mobbing i min klass i alla år. Bra va? Nej, det berodde på att vi hade enormt många fler pojkar med aggressiva tendenser (4 olika fick så småning om flytta till andra klasser).
Det är svårare att mobba folk i sådan miljö.
Men den ena parallellklassen hade mer som pågick i flera år. Och skolan hanterade det mycket skamligt (jag sa det till rektorn rakt i ansiktet i 7e klass "att någon som behandlat x så som du har gjort har inget att lära mig" och så vände jag ryggen och gick (x var den mobbade killen i parallelklassen som mobbades dag ut och dag in).
Det är vuxenvärlden (mäns) uppgift att styra upp barns tendenser att mobba andra. Punkt.
PS. att få sina kläder inslängda i duschen och annat liknande dag in och dag ut är riktig mobbing.
Min erfarenhet är inte att det var de tuffa killarna som höll på. De kunde naturligtvis komma med gliringar men sällan fysisk mobbing.
__________________
Senast redigerad av kyrkstocken 2026-02-20 kl. 07:26.
Baserat på min egen skoltid så var äkta mobbing som man såg inte så vanlig.
Att folk retas och bråkar är ju inte riktigt mobbing.
Det beror väl på vad man kallar "äkta mobbning"? Mobbning behöver inte bara vara att någon blir slagen och sparkad på varje dag. Även om någon frekvent får saker ropade efter sig och så kan väl vara mobbning?
Citat:
Vet en som var riktigt mobbad, en kille.
Han var en äkta nörd och luktade svett varje dag.
Några "tuffa killar" kunde va ganska elak mot honom, kasta tomma läskburkar på han när han gick förbi, spotta snus på han och kalla han elaka saker.
Det verkar ju inte snällt och kan väl klassas som mobbning... Jag tror dock att det är värre om någon blir mobbad inom sin egen klass än av andra elever...
Jag vill börja med att skilja på barn och vuxna till att börja med.
Barn har en tendens att mobba punkt (natuligtvis är det ett spektrum). Vi hade lite mobbing i min klass i alla år. Bra va? Nej, det berodde på att vi hade enormt många fler pojkar med aggressiva tendenser (4 olika fick så småning om flytta till andra klasser).
Det är svårare att mobba folk i sådan miljö.
Men den ena parallellklassen hade mer som pågick i flera år. Och skolan hanterade det mycket skamligt (jag sa det till rektorn rakt i ansiktet i 7e klass "att någon som behandlat x så som du har gjort har inget att lära mig" och så vände jag ryggen och gick (x var den mobbade killen i parallelklassen som mobbades dag ut och dag in).
Det är vuxenvärlden (mäns) uppgift att styra upp barns tendenser att mobba andra. Punkt.
Varför just män? Kan inte kvinnliga lärare hantera det? En man är såklart "bättre" på att ryta till och verkligen sätta skräck i eleven. Idag finns dock detta med icke-affektivt bemötande som verkar totalt rubbat. Låt eleven härja och gör inget. Sen hävdas det att det är mer än så men det är skapat av en man som tjänat stora pengar och tar 50000 per föreläsning.
Varför just män? Kan inte kvinnliga lärare hantera det? En man är såklart "bättre" på att ryta till och verkligen sätta skräck i eleven. Idag finns dock detta med icke-affektivt bemötande som verkar totalt rubbat. Låt eleven härja och gör inget. Sen hävdas det att det är mer än så men det är skapat av en man som tjänat stora pengar och tar 50000 per föreläsning.
Nej kvinnor kan inte det.
Pga utvecklingbiologi löser inte kvinnor sina konflikter. Det fungerar i familjen men fungerar inte på arbetsplatser. Istället växer bara konflikterna och man måste nu mer tex ta in utomstånde konsulter för att lösa konflikter som uppstår på de nu mera kvinnodominerade universiteten.
vi kan skratta åt när birgit friggebo tycker att man skall sjunga "we shall overcome" men så är kvinnors kablar dragna pga utvecklingbiologi.
Pga utvecklingbiologi löser inte kvinnor sina konflikter. Det fungerar i familjen men fungerar inte på arbetsplatser. Istället växer bara konflikterna och man måste nu mer tex ta in utomstånde konsulter för att lösa konflikter som uppstår på de nu mera kvinnodominerade universiteten.
vi kan skratta åt när birgit friggebo tycker att man skall sjunga "we shall overcome" men så är kvinnors kablar dragna pga utvecklingbiologi.
Men detta med icke-affektivt bemötande gör det väl bara ännu värre? Det verkar för en utomstående som att en lärare bara ska stå och ta skit och sen ska detta på något sätt fungera. Sen hävdas det att det är mer än så... Och jag vet inte vilken saga som passar här som parallel? Kejsarens nya kläder?
Kvinnor är redan kanske mer mesiga från början men har svårt att tro att denna psykologiska metod kan göra det bättre.
Men detta med icke-affektivt bemötande gör det väl bara ännu värre? Det verkar för en utomstående som att en lärare bara ska stå och ta skit och sen ska detta på något sätt fungera. Sen hävdas det att det är mer än så... Och jag vet inte vilken saga som passar här som parallel? Kejsarens nya kläder?
Kvinnor är redan kanske mer mesiga från början men har svårt att tro att denna psykologiska metod kan göra det bättre.
Ja, icke affektiv eller låg-affektivt fungerar inte någonstans.
Var kommer då alla dessa ideer ifrån? antagligen att en viss typ av människor söker sig till vissa områden, en viss typ till byggen, en viss typ till pedagogisk forskning, en viss typ till politik.
Problemet är att släpper man ut en grupp barn i skogen blir det flesta bra av sig själva. De allra flesta utvecklas till empatiska , hjälpsamma osv av sig själv. För det finns redan inprogrammerat.
Därmed är det fritt fram att hitta på precis vad som helst och sedan peka på de barnen som ändå skulle blivit normala som stöd för sina teorier.
Det beror väl på vad man kallar "äkta mobbning"? Mobbning behöver inte bara vara att någon blir slagen och sparkad på varje dag. Även om någon frekvent får saker ropade efter sig och så kan väl vara mobbning?
Det verkar ju inte snällt och kan väl klassas som mobbning... Jag tror dock att det är värre om någon blir mobbad inom sin egen klass än av andra elever...
haha, varför skulle det va värre att bli mobbad i klassen?
Vi fick inte sitta i klassrummen på rasterna så den nörden jag nämnde fick möta sina mobbare dagligen.
Mobbing ä i min mening något som sker mer än bara en enda gång och är ett medvetet val av mobbarna för att göra skada hos offret.
Ja, icke affektiv eller låg-affektivt fungerar inte någonstans.
Var kommer då alla dessa ideer ifrån? antagligen att en viss typ av människor söker sig till vissa områden, en viss typ till byggen, en viss typ till pedagogisk forskning, en viss typ till politik.
Problemet är att släpper man ut en grupp barn i skogen blir det flesta bra av sig själva. De allra flesta utvecklas till empatiska , hjälpsamma osv av sig själv. För det finns redan inprogrammerat.
Därmed är det fritt fram att hitta på precis vad som helst och sedan peka på de barnen som ändå skulle blivit normala som stöd för sina teorier.
Idéen kan ha en enda poäng och det är att det finns tillfällen då att bli arg på ett barn eller även vuxen person inte är lyckat eller inte hjälper. Men att liksom göra inget när barn grovt förolämpar lärare? Varför skulle det funka? Det är ju bara ren dumhet... Och svenska skolor har anammat detta och betalar för att deras personal ska utbildas inom det...
haha, varför skulle det va värre att bli mobbad i klassen?
Vi fick inte sitta i klassrummen på rasterna så den nörden jag nämnde fick möta sina mobbare dagligen.
Känns det inte bättre om det inte är elever i klassen som mobbar? Typ det indikerar kanske åtminstone kompisar i klassen är hyfsat lojala. Sen är det lättare att undkomma mobbare ute och omkring på skolan en elever som någon behöver dela klassrum med dagligen.
Citat:
Mobbing ä i min mening något som sker mer än bara en enda gång och är ett medvetet val av mobbarna för att göra skada hos offret.
Så du menar det är förmildrande om de är omedvetna om effekterna? Såklart att slå någon är något som det inte är troligt mobbare är omedvetna om det är skadligt.
Fast mer upprepad mobbning av annat slag som att ropa öknamn? Det är ju inte snällt men är det säkert syftet i sådana situationer alltid är att skada?
