Citat:
Det var förväntansfull stämning på Filmstaden Luxe i Uppsala på tisdagskvällen. Kurdiska kultur och integrations föreningen, också kallad AKIF, hade nämligen ordnat så att några damer i Uppsala skulle få uppleva sitt livs första biobesök.
"Det är jättemånga invandrarkvinnor som inte tar sig ut och gör sociala aktiviteter som svenskar tar för givet. Aktiviteterna handlar om integration och att berätta om det svenska samhället", säger Sahan, en av initiativtagarna.
"Jag är lite nervös", säger 80-åriga Tevhide innan hon tar plats i biosalongen tillsammans med de andra kvinnorna för att se "Skurkarnas skurk".
https://www.instagram.com/unt.se/
https://www.unt.se/kultur/uppsala/artikel/takhide-gar-pa-bio-for-forsta-gangen-nagonsin/r04ewx9l
"Det är jättemånga invandrarkvinnor som inte tar sig ut och gör sociala aktiviteter som svenskar tar för givet. Aktiviteterna handlar om integration och att berätta om det svenska samhället", säger Sahan, en av initiativtagarna.
"Jag är lite nervös", säger 80-åriga Tevhide innan hon tar plats i biosalongen tillsammans med de andra kvinnorna för att se "Skurkarnas skurk".
https://www.instagram.com/unt.se/
https://www.unt.se/kultur/uppsala/artikel/takhide-gar-pa-bio-for-forsta-gangen-nagonsin/r04ewx9l
Det var alltså "livets första biobesök" för en 80-årig kvinna som enligt folkbokföringen bott i Uppsala sedan 1984. Efter drygt fyra decennier i Sverige kallas hon fortfarande "invandrarkvinna" när hon sätter sig i en biosalong på Filmstaden. Initiativet kommer från Kurdiska kultur- och integrationsföreningen, som enligt egen utsago vill hjälpa kvinnor som "inte tar sig ut och gör sociala aktiviteter som svenskar tar för givet".
Enligt bildtexten är initiativtagaren Sahan dotter till Tevhide. De bor på stenkasts avstånd från varandra. Mamman har varit folkbokförd i Uppsala sedan 1984. Dottern sedan åtminstone 2012. Mamman äger både en Jaguar X-Type och en Audi Allroad C5. Dotterns familj, med körkortsålder i hushållet, har däremot ingen bil registrerad.
Nog kan det tyckas intressant att den 80-åriga mamman kör Jaguar och Audi medan dotterns familj inte är bilburen.
Att diskutera:
Efter 42 år i Sverige, är det rimligt att en person fortfarande etiketteras som "invandrarkvinna" i lokalpressen? När upphör den identiteten, om ens någonsin?
Hur kommer det sig att dottern, som uppenbarligen är engagerad i integrationsarbete, först nu tar med sin egen mamma på bio? Krävs det föreningsprojekt och medial inramning för att familjen ska gå på film tillsammans?
Och slutligen: är det verkligen en rimlig användning av skattefinansierade bidrag att arrangera biobesök för personer som bott i Sverige sedan Olof Palmes tid? Är detta integration – eller är det symbolpolitik med popcornbudget?