Ångrar ni någonsin att ni fick barn?

Dock kan man bli ensam och isolerad långt före 75... Vänner har en tendens att försvinna och bli sittande när de får sina egna familjer, eller så vill de bara umgås med andra barnfamiljer. Den nya väninnan som den bästa väninnan träffat på föräldrakursen, blir plötsligt mycket intressantare än man själv trots 20 års nära vänskap. De två kan ju gå på barnvagnspromenader tillsammans, och dela med sig av råd om spädbarnets skötsel... Inbjudningarna börjar utebli, de få vänner man har kvar som också är barnlösa försvinner kanska av andra anledningar, och det blir allt svårare att få nya vänner ju äldre man blir.

Barnen är de människor man vet att man alltid har... om man inte har begått väldigt grova övertramp mot dem under deras uppväxt, såklart.

Är det inte fett själviskt och rätt kallblodigt att skaffa barn till den här hemska världen för att man själv vill ha sällis på ålderns höst?

Fast så kan man ju inte tänka. Och om vi inte skaffar barn så dör ju hela svenska folket ut, och det vill vi väl inte? Jag tänker så här, att det är viktigt att det föds barn för att svenska folket inte ska tas över och blandas ut till oigenkännerlighet med blatte- och negergener. Sedan har alla människor sina olika idéer om varför de vill ha barn, och vissa tänker inte alls utan graviditeten är bara ett faktum en dag. För att detta ska gå bra måste samhället finnas där och stötta på olika sätt - göra det möjligt att föda barn på ett säkert sätt och uppfostra dem utan alltför mycket oro för olika saker (dålig ekonomi, dåliga skolor, dåliga bostadsområden...).

Dock kan man bli ensam och isolerad långt före 75... Vänner har en tendens att försvinna och bli sittande när de får sina egna familjer, eller så vill de bara umgås med andra barnfamiljer. Den nya väninnan som den bästa väninnan träffat på föräldrakursen, blir plötsligt mycket intressantare än man själv trots 20 års nära vänskap. De två kan ju gå på barnvagnspromenader tillsammans, och dela med sig av råd om spädbarnets skötsel... Inbjudningarna börjar utebli, de få vänner man har kvar som också är barnlösa försvinner kanska av andra anledningar, och det blir allt svårare att få nya vänner ju äldre man blir.

Barnen är de människor man vet att man alltid har... om man inte har begått väldigt grova övertramp mot dem under deras uppväxt, såklart.

När man har barn och det är jobbigt så tänker man att livet vore bättre utan dem. När man inte har barn så tänker man "fan vad tråkigt jag har. Tänk om jag hade barn". Man ska alltid ha det man inte har. Det är så människor fungerar.

Jag har barn, och ångrar dem inte. Absolut inte. Men man är orolig över saker. över hur sjuk världen är. Att de kanske kommer få vara med om tredje världskriget osv.. Terrorism.

Men förhoppningsvis slipper de.

Vad har du för usla erfarenheter av vänner? Jag är frivilligt barnlös och mina vänner är kvar, trots att de alla har barn. Vi är i 45-årsåldern så småbarnsåren är över. Jag kanske blir ensam som gammal, men det är helt orimligt att skaffa barn om man inte vill för att eventuellt bli lite mindre ensam som gammal (en ålderdom som man inte ens vet om man får uppleva).