Citat:
Jo,absolut borde tänka på att börja någon utbildning nu när jag har chansen att planera .Jag är fortfarande ganska ung så allt är inte kört på den fronten.
Det finns väl inget som hindrar att du skaffar dig utbildning och arbete, d.v.s. om barnen är tillräckligt stora för att gå på kindergarten? Annars får du väl stå ut med det du har nu, tills det är möjligt. Du kan hur eller hur inte ta med dig dina barn till Sverige utan pappans tillåtelse, men det vet du ju. Jag tror som sagt att du måste börja i den ändan, att du kommer ut "under your own speed". Egenförsörjning. Och du behöver ju inte lämna mannen för det, det innebär bara att du veta att du har MÖJLIGHETEN att göra det, vilket kan göra stor skillnad.
Vill du gifta dig med mannen? Vad har han för ursäkt att inte gifta sig, i så fall? Det vore ju också bra, eftersom han skulle bli försörjningsskyldig för dig ett tag efter skilsmässan - kan vara flera år i Storbritannien men det vet du ju. Du skulle också få mer respekt från folk om du är gift, detta är viktigare i Storbritannien än här - men det vet du ju också.
Men ska ni fortsätta så här så är det väl "leva och låt leva", du kan inte göra så mycket åt mannens fruntimmersaffärer när ni a) inte är gifta och b) du är helt beroende av honom. Du får stå ut i så fall, du har ju dina barn som bör vara en stor tröst, och du kan ju när de blir äldre skaffa dig någon rolig hobby i alla fall, där du träffar andra människor. Har du sökt kontakt med Svenska kyrkan i Utlandet (SKUT), förresten? Det kan vara värt det annars, även om du inte är troende. Där träffar du andra svenskar, som du kan prata med utifrån ett svenskt perspektiv. Barnen behöver ju också få med sig sitt svenska ursprung.
Vill du gifta dig med mannen? Vad har han för ursäkt att inte gifta sig, i så fall? Det vore ju också bra, eftersom han skulle bli försörjningsskyldig för dig ett tag efter skilsmässan - kan vara flera år i Storbritannien men det vet du ju. Du skulle också få mer respekt från folk om du är gift, detta är viktigare i Storbritannien än här - men det vet du ju också.
Men ska ni fortsätta så här så är det väl "leva och låt leva", du kan inte göra så mycket åt mannens fruntimmersaffärer när ni a) inte är gifta och b) du är helt beroende av honom. Du får stå ut i så fall, du har ju dina barn som bör vara en stor tröst, och du kan ju när de blir äldre skaffa dig någon rolig hobby i alla fall, där du träffar andra människor. Har du sökt kontakt med Svenska kyrkan i Utlandet (SKUT), förresten? Det kan vara värt det annars, även om du inte är troende. Där träffar du andra svenskar, som du kan prata med utifrån ett svenskt perspektiv. Barnen behöver ju också få med sig sitt svenska ursprung.
Han vill inte gifta sig så det kan jag utesluta däremot vet jag att han vill skicka pengar/vara generös vid en separation då barnen fortfarande är små och under 18år.
Jag är ganska lyckligt lottad på de sättet att han tänker på min och barnens överlevnad och vill inte se oss lida .
Jag skulle behöva komma ur min bekvämlighets bubbla helt enkelt precis som dom flesta har påpekat här.
Det gäller bara att stärka mig mentalt och sluta tänka på sådant som stör mig.