Kollegor som pratar om alldeles för privata ämnen?

Eller så erkänner TS bara att hon är en snöflinga som vill ha diskussionerna i rosa.

Det är väl bara att vara som du är. Utstrålar du - mot all förmodan - att du är en person som ser ut/ger intryck av att kunna ta emot det så öva in frasen "jag är ledsen men jag orkar knappt med mig själv, lite mycket nu" så slipper du undan de flesta.

Klarar du det?

Fast du är ju okänslig, så lev upp till det?

En kvinna jag jobbade med berättade för mig att hon också använde den salvan i underlivet.

Jag delar med mig av privata grejer... Detta är för att du som kollega skall ha förståelse för att jag inte kan "prestera" och utföra alla arbetsuppgifter likt du som frisk och utan skador kan. Om du tycker något är jobbigt att lyssna på, tänk hur mycket lidande den som berättar det för dig får utstå. Man berättar inte saker om det inte påverkar en. En självmordsbenägen person kan ha svårt att samverka likt du kan. Det handlar inte om att berätta det till just dig. Utan det handlar om att du skall visa respekt och förståelse för något som besvärar personen. Den kan inte fungera som en frisk person. Du får se lite längre än bara det som sägs.... Det är en varning eller önskan om förståelse.

Du kan ju omöjligt ha varit ute på den vanliga arbetsmarknaden, låter mer som någon typ daglig verksamhet eller något Samhalliknande?

Folk är så prydda idag. Kan inte prata om sig själv, duscha gemensamt eller ens tilltala en granne i trapphuset.

Det hör ju till normal hyfs att man inte pratar om vad som helst på en arbetsplats. Personligen anser jag att både politik och lön är sådant som absolut inte hör hemma, men även rent privata problem behöver hanteras på ett lämpligt sätt.

Med en enskild kollega som man har bra kontakt kan man ju berätta om något personligt problem, men sådant hör inte hemma på en gruppfika. På samma sätt är det ju helt okej att berätta på samma gruppfika om problemen man har med hantverkare som skall renovera sitt badrum just nu.

Det skulle man kunna tro. Kvinnor har högre i tak att kunna säga vad som helst. En kollega frågade om hon fick låna min snopp.

Varför känner du att det är för privat?

Vad exakt är det som gör dig obekväm?

Att andra mår dåligt? Varför ska det vara tabu att prata om det menar du? Är det inte bättre och bra om vi alla delar med oss ännu mer?

Sen negativitet är en grej. Man kan säga, "tänk mer positivt" ofta.

Du har då en tendens att råka ut för att kvinnor gör och säger de mest märkliga saker till just dig. Jag misstänker att det kan vara att du i många fall missuppfattar / feltolkar vad det är som sägs och menas.

Varför?

Är det inte bättre om folk pratar mer?

Kommunikation är väl något bra?