Varför är ateister så känslostyrda?

Som jag skrev så är incest ett moraliskt problem därför att det kan förstöra en familj om den ene sedan inte längre vill fortsätta, men den biten fattade du tydligen inte.

Du hänger upp dig på "att om båda är med på det så är det väl okej", vilket du då tydligen menar skulle vara en ursäkt fram tills båda inte längre är med på det. Vad händer då?

Tänk efter innan du skriver.

Vad dillar du om?

Ja, så länge båda är med på det. Då är det okej? Om de aldrig ångrar sig?

Ateism säger att det finns ingen mening med livet. Det är ett brott mot mänskligheten.

Likaså är många kristna.

Ofta för de inte vill ta ansvar för sina egna synder.

Både ateister och kristna vill avsäga sig sitt eget ansvar för sina synder på ett sätt. Eller hur?

Ateister att de inte behöver ta ansvar.

Kristna att de inte kan ta ansvar.

Kristna blir förlåtna för synder, men att de saknar konsekvenser, personliga som externa, tror jag är fel. Om du skadar en vän, och den vännen förlåter dig så finns det konsekvenser kvar ändå på båda sidor, eller?

Det är ateisterna som tror att de kommer hoppa glatt in i döden och att allt de gjort bara försvinner, som att de hoppar in i flyktbilen medans poliserna är hack i häl, så ropar de "adjö, förlorare"

Det finns flera aspekter men en stor är att många kristna inte tror de kan bli syndfria som Jesus.

De tror alltså att de måste vara känsliga och inte kan bli av med denna känslighet som synder skapar. På olika sätt.

En annan är att många tror de kan synda hur mycket de vill så länge de tror på Jesus.

När man tar upp det här med ansvar så blir de ofta väldigt känsliga i försvars läge. Precis som ateister.

Ingen av de, verken artisterna eller många kristna vill ta ansvar fullt ut. Och det gör de väldigt känsliga. Speciellt när man tar upp det här.

Det finns verser i bibeln som säger att om man syndar fritt för att man ändå blir förlåten så gäller inte kontraktet längre. Det inkluderar att man faktiskt försöker. Och dessutom så betyder det också att ifall man är sann kristen, så älskar man jesus och håller sig från synd inte så att man kommer till himlen, utan för att det är vad jesus vill som man älskar.

Om en kristen har en annan attityd så är det inte en sann kristen i teologisk mening. Och inte säger bibeln att alla som säger att de är kristna kommer till himlen heller.

"Many will come to me and say, "did we not do great works and cast out demons in your name?" and i will respond, depart from me, i never knew your, evildoers" något sånt. Skrev från minne nu så kanske fick någon formulering fel.

Också: "Not everyone who says lord lord will enter the kingdom of heaven"

Ja.

Men stan alla kristna anser man inte kan bli syndfri.

Altså anser i princip alla kristna att man inte kan ta ansvar för sina känslor.

Och de blir väldigt känsliga när man ifrågasätter om det verkligen stämmer att Jesus sa att ingen kan ta ansvar för deras känslor?

Enligt mig är det en missuppfattning kristna gör om jesus. Han sa aldrig att kristna inr kan ta ansvar för sina känslor och synder.

Men ändå tror nästan alla kristna det.

Att ingen kan bli syndfri är ju klart, det är ju därför jesus kom. Jesus är den enda syndfria.

Sen vet jag inte vad du menar med ta ansvar för sina känslor. Vad jag vet sa jesus aldrig något liknande. Han säger att ingen kan komma till himlen utan mig därför att för att komma till himlen måste man vara perfekt, och ingen är perfekt, inte en enda på jorden. Därför är enda sättet att komma till himlen att jag släpper in er ändå för att jag förlåter er imperfektion.

Tror typ alla kristna tror detta. Vet inte vad du pratar om med känslor, vad har känslor med något att göra i sammanhanget.

Så du är också en av alla kristna som anser du inte kan ta ansvar över dina känslor.

Menar så här. Kan du inte bli syndfri. Då är det samma sak som du säger att du inte kan ta ansvar över dina känslor.

För det är negativa känslor som gör att vi synder eller hur?

Jag menar att det är ett missförstånd att Jesus skulle komma med en son negativ lära. Jesus vill att vi ska ta ansvar över våra känslor och bli helt syndfri. Han sa aldrig att det inte går, tvärtom finns verser som talar för att det går att bli helt syndfri precis som han själv.

Du hävdar att jag skulle mena att det inte finns någon mening med livet, att folk bara är gegga som skapades av en slump och att allt som finns är att jaga behov precis här och nu.

Var skulle jag ha skrivit det?

Bara för att livet inte har en förutbestämd, kosmisk ritning beslutad av en Gud betyder det inte att det skulle sakna mening. Var får du sånt ifrån?

Tvärtom skulle man kunna argumentera för att meningen istället blir viktigare när vi vet att det är vi själva som skapar den.

Jag förstår att tanken på ett universum utan en skapare kan kännas tom för dig, men att vara en del av en naturlig process gör oss inte till ”gegga”. Tvärtom är det ganska svindlande att vi, genom miljarder år av evolution, har blivit varelser som kan förstå universum och skapa en moral baserad på sunt förnuft. Alltså att vi själva får se vår mening med livet – genom familj, konst, vetenskap eller empati. Det är snarare en hyllning till människans frihet än ett tecken på misär. Varifrån fick du tanken att fri sekularism skulle innebära misär? Vilka bevis har du för det?

Och du skrev att det jag påstår går emot bevisen. Vilka bevis?

Det är väl bara inom vetenskapen (biologi, fysik, astronomi) som det faktiskt finns bevis, alltså bevis på att vi faktiskt uppkommit genom naturliga processer och under lång tid, snarare genom gudomlig design som ett färdigt paket. Du nämner att det går emot bevisen, men inom naturvetenskapen ser vi snarare hur komplexitet uppstår ur enkla lagar utan behov av en extern designer. Att acceptera vetenskapliga fakta är inte att vara ”ful”, det är att förstå verkligheten som den faktiskt ser ut. Är det inte mer respektfullt mot människor att söka sanningen, även om den är utmanande, än att tro på något bara för att det känns trösterikt?

Och hur vi mår av en ”sanning” förändrar inte om denna påstådda sanning är sann eller inte. Det är en viktig diskussion hur vi mår i det moderna samhället, men en idé blir inte sann bara för att man mår bra av den. Om jag vinner på triss mår jag jättebra, men om jag bara ”tror” att jag vunnit utan att ha en vinstlott i handen så lever jag i en lögn. Att diskutera historia och vetenskap handlar om att hitta vad som är sant, inte vad som är det som känns mest bekvämt att tro.

Sekularism säger inte alls att folk ”inte är värda ett skit”. Var har du fått det ifrån? Tvärtom gäller att mänskliga rättigheter och demokrati bygger på att vi alla har ett värde i oss själva, inte på att vissa är mer värda än andra eller att vissa ska ha fler rättigheter än andra. Att folk ”inte är värda ett skit” är vad man tänkte under det kristna feodala systemet, och dit vill vi inte tillbaka.

Så, nej, sekularism säger inte alls att folk ”inte är värda något”. Tvärtom: om vi inte har en gud som bestämmer allt, blir vårt eget enskilda ansvar för varandra ännu större. Sekularism har lyft fram vikten av demokrati och mänskliga rättigheter just därför att man insett att vi måste skydda varandra här och nu. Det är ett bevis på människans inneboende styrka och empati, inte på misär.

Skriv om verkligheten i stället för att bara hitta på.