Varför vill inte ni yngre in inom politik,styrelser, fack etc?

Ja, ni som bara klagar och klagar. Har viss erfarenhet och insyn. Finns väldigt många fördelar:
Större kontaktnät, det blir ringar på vattnet.
Du lär känna människor på ett mer privat sätt många gånger, än människor på ett vanligt jobb. Ja t o m kanske träffa en partner.
Du utvecklar din kommunikation, argumentationsteknik och blir verbalt mycket säkrare och bättre på föra fram dina åsikter.
Du får chans påverka.
Det dyker upp jobberbjudanden, uppdrag och kurser rätt i knät på dig.
Inte minst om du visar ett allmänt driv.
Du får reda på saker i första hand och inga rykten.
Du blir väldigt duktig på hålla saker hemliga, som inte får släppas ut.
Upplever att du får ett större tålamod och självförtroende.
Du gör saker för andra och blir mindre egennyttig.
Du kan få väldigt mycket uppskattning men även kritik, vilket utvecklar dig också.
Finns säkert en hel del mer på + sidan.
Ja, jag kan verkligen uppmana de som är introverta, de som bara sitter framför datorn och tvn, de som har dåligt självförtroende att engagera sig i typ dylika saker jag nämnt. Det kan göra skillnad i ditt liv.

Du har missat helt att de yngre idag är sönder-curlade och tror att allt som är idag har kommit av sig självt.

De begriper inte att de måste "ta tag" i saker för att det ska hända. Det är därför du har fenomenet med incels idag. Förr fanns det inga incels. Men idag så finns det hur många som helst. De tror att de killar som har flickvän fick tjejen på posten typ. En låda från Temu.

Det är därför allt går åt helvete idag. De klarar inte skolan för att de tycker att en skola som är mycket enklare idag än vad den var för 30 år sen är för jobbig idag, för de tror att den är mycket svårare/hårdare idag.

Det kommer gå åt helvete.

Dagens unga kan inte se nyttan i något som man inte får betalt för.

Och jag låter som den gamling jag är.

Ville ni in i politik, styrelser och fack när ni var unga?

Normala friska barn är inte intresserade av politik. De spelar hellre fotboll, hänger i stallet eller med kompisar.

Så politik blir ett specialintresse för barn som antingen är så socialt tafatta att de inte kan få vänner eller saknar helt behov av att interagera med andra barn. Framför allt blir politik ett specialintresse för människor med autism.

Titta på vår riksdag. Det är nästan enbart människor som var eljest som barn. Palme, Bildt, Federley och Strömmer har eller hade tydliga symptom på autism.
Många har direkt synliga tecken på synliga utvecklingsstörningar. EAP gjorde narr av Palme, man drev med att Ingvar såg ut som en fot, helt appropå drev med Birgitta Dahls utseende i program efter program. Är du äldre bör du minnas Mundebo som inte ens kunde prata riktigt, vilket inte heller vår finansminister kan.

Men när man blir äldre så kanske man blir intresserad av politik och man kanske vill vara med och påverka. Det innebär att du då får ge dig in i en verksamhet där alla var lite eljest som barn.

Inom rikspolitiken är du i princip körd om du inte började som barn. Men visst finns det utrymme inom lokalpolitiken.
Men det innebär också att du tvingas umgås med människor som Jan Myrdal, Allard i Örebro, Barnungen Nooshi (som bara förstör debatten). Du får umgås med idioter som vill ha Butlers i tunnelbanan eller tillåta barnsex (om du är med i centern) och du måste ha tålamod med detta och hålla god min.
Dessutom finns kulturer inom alla partier vem man skall och få vara (om du är äldre kanske du minns kritiken mot Adelsohn för att han gillade ishocky). Både moderaterna och folkpartiet har även en kultur att de är bättre än andra på lokalplanet.

Jag skulle säga att det är helt enkelt inte värt besväret. Se hur socialnämden tex utmålas i våra långa tråd om Malins bebis som blev ett LVU ärende.

Definiera yngre.

Jag blev erbjuden av att sitta med i BRF:ens styrelse men tackade nej då det är ett alldeles för stort jobb om det är en gigantisk förening.

Det tar alldeles för mycket tid från streamingappar (teven) och sociala medier.

Så inte heller du var intresserad som yngre?

Och själv var du engagerad i politik, styrelser och fack som ung?

För att det är så grymt otacksamt. Det är löjligt med arbete för närmast ingen ersättning. Så är man inte maktkåt eller det är en högt arvoderad styrelseplats i något stort AB så är det ganska meningslöst. Därtill då så brukar det dra till sig tidigare nämnda maktkåta idioter som gör att det hela blir ännu tråkigare.

Jag satt som förtroende vald tidigare. Men det var inte någon mening. Dels så krockade det med mitt jobb som var på en annan ort än den jag bodde på. Så det var svårt att hinna till möten på hemorten. Då det hela var politiskt så om du inte tillhörde den styrande gruppen är det närmast helt meningslöst. För de som styr har normalt redan innan mötet bestämt sig för vad som skall beslutas så vad du vill eller tycker är helt meningslöst.

Hela den där "nätverks" grejen men ryggdunk och rövslickande är helt enkelt inte speciellt lockande för alla. Det är ungefär som att vara med i Hantverksföreningen, Frimurare, Odd Fellows eller Lions. Det är idel ryggdunk och så skall man börja göra varandra "tjänster".

Ja. Kommunal nämnd, partiarbete, bolagsstyrelse (fackrepresentant), föreningsstyrelse, kontaktombud facket, skyddsombud. Blev dock senare journalist vilket uteslöt politiska uppdrag.

25-27år ca.