25-årig kvinna styckmördad, Rönninge, Salem (2025-12-26)

Frågan är inte helt enkel och generellt så finns det mycket missuppfattningar kring retroaktiv lagstiftning/rättstillämpning, så även i denna tråden. Men skall försöka svara så bra jag kan:

Säkerhetsförvaring
Om man börjar med säkerhetsförvaring så är detta en lag som träder i kraft i mars alternativt april 2026. Påföljden skall främst rikta sig mot grova återfallsförbrytare eller seriebrottslingar (likt Hagamannen, Nytorgsmannen och Gryningspyromanen). Vid säkerhetsförvaring skall domstolen fastställa en minimitid (minst 4 års fängelse) och en maxtid som kommer att vara 4-6 år utöver minimitiden (dvs en maxtid på minst 10 år och max 24 år). När denna tid passerat så kan åklagare, i särskilda fall där återfallsrisken är hög, ansöka om att förlänga maxtiden med 3 år (åt gången). Denna ansökan skall då prövas av domstol. Med andra ord så kommer säkerhetsförvaring inte nödvändigtvis vara inlåsning livet ut. Man kommer få en ramtid och när denna tiden är slut så är tanken att man skall få komma ut. Att straffet därefter KAN förlängas med 3 år (åt gången) kräver ju att en åklagare faktiskt anser att detta behövs, att det föreligger hög återfallsrisk samt att domstolen beslutar att straffet skall förlängas. I detta fallet är säkerhetsförvaring en ickefråga. Detta eftersom att personer som begår, eller återfaller i, mord fortsatt kommer dömas till vanliga fängelsestraff. Säkerhetsförvaring skall alltså inte ersätta livstidsstraffet och heller inte anses vara ett högre/hårdare straff än livstid. Ser man dessutom till fallet där han dömdes för Medhjälp till människorov så var ju det varken ett återfall i brott eller seriebrottslighet. Så jag anser att säkerhetsstraff inte ens kan tillämpas på denna gärningsmannen - oavsett retroaktiv rättstillämpning eller ej.

Säkerhetsförvaring och retroaktiv rättstillämpning
Om man ser till Regeringsformen och Brottsbalkens bestämmelser om retroaktiv rättstillämpning så anges ett förbud mot att döma någon till straff för en gärning som inte var straffbelagd när den begicks, och heller inte döma någon till en påföljd som inte hade lagfart när brottet begicks. Dock finns undantag i fall där det handlar om en ny påföljd som anses lindrigare, dvs mer fördelaktig för den dömde, för då får den lagstiftningen tillämpas retroaktivt. I just detta fallet så hade ju säkerhetsförvaring kunnat var mer fördelaktigt än ett livstidsstraff (läs ovan) men då har jag också poängterat att den påföljden med all sannolikhet inte kan tillämpas på denna gärningsmannen (läs ovan). Men ser man till de flesta andra fall så hade ju säkerhetsförvaring varit en påföljd som definitivt inte skulle vara lindrigare, eller mer fördelaktigare för den dömde, vilket gör att den påföljden inte får tillämpas retroaktivt. Därför är mitt svar att säkerhetsförvaring inte kommer kunna tillämpas i efterhand. Tilläggas skall att säkerhetsförvaring troligtvis kommer att kunna tillämpas på återfallsbrott där "det första brottet" skedde innan påföljden trätt i kraft, men där "det andra brottet" skedde efter att påföljden skett i kraft. Men det ser jag som en helt annan fråga.

Andra lagändringar och retroaktiv rättstillämpning
Fr.o.m 1 januari 2026 så kom ju andra lagändringar med bäring på detta fallet. Detta handlar om 3/4dels villkorlig frigivning (istället för 2/3dels), att ansökan om att få ett livstidsstraff tidsbestämt får göras tidigast efter 12 år (istället för 10 år) samt att villkorlig frigivning kan skjutas upp i fall där det föreligger konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet (OBS! skall inte blandas ihop med säkerhetsförvaring). Dessa lagändringar kommer att tillämpas "retroaktivt" på så sätt att det avser alla som dömts efter 1 januari 2026, oavsett när brottet begicks. Med andra ord kommer gärningsmannen i detta fallet omfattas av dessa lagändringar. Att just frågor kring straffverkställighet inte träffas av förbudet mot retroaktiv rättstillämpning handlar främst om att frågor kring t ex frigivning, permissioner, frigång osv. inte har någon korrelation med tidpunkten för själva brottet. För att leva upp till förutsebarhetskraven så brukar man därför vid sådana här lagändringar implementera lagändringen successivt eller ha s.k övergångsbestämmelser, vilket man alltså gjort här.

/Jag hoppas jag varit tydlig.

Rättspsykiatrisk vård kan utdömas för alla slags brott, bortsett från rena bötesbrott. Om man då ser till det faktumet så är ju en snittid på 7,5 års fängelse oerhört långt. Jag menar vem som begår en stöld eller skadegörelse får i vanliga fall sitta inne i 7,5 år?

Detta är som sagt endast en snittid som inte säger någonting om vårdtiden vid mord i allmänhet, eller för Vilma i synnerhet. Den statistik man har visar också att vårdtiden generellt är längre för de personerna som begått våldsbrott. Som jag redan sagt så krävs det ju både att det inte längre till följd av den psykiska störning som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för fortsatt allvarlig brottslighet, samt att det inte annars med hänsyn till den dömdes psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat med psykiatrisk tvångsvård. Så det är ju oerhört individuellt och ser man just till Vilma så talar väl allt för att det kommer finnas en bedömd hög risk för återfall i brott under en oerhört lång tid framöver. Så jag tror inte han hade vunnit särskilt mycket på att döma till rättspsykiatrisk vård.

Svaret är ett rungande nej - och varför har jag utvecklat i detta inlägget: (FB) 25-årig kvinna styckmördad, Rönninge, Salem (2025-12-26)

Han kanske själv tror att det finns något mer att vinna på det, t.ex. en lite "skönare" tillvaro än i fängelse, vilket han uppenbarligen har fått vara med om denna tid under undersökningen.. personligen skulle jag nog känna mig mer trygg om han hamnar under RPV, i fängelset lär han aldrig ha en chans att komma ur sitt beteende eller tankebanor, utan bara komma ut som äldre och göra liknande saker igen. Det beror förstås på hur återfallsstatistken ser ut mellan RPV och fängelse också. Just denna person vet man inte om det går att "rädda", men ändå.

Visst ligger det ju någonting i det du säger. Men man kan säga såhär:

-Först och främst så belades han ju med fulla restriktioner ("alla förbud"). Om alla dessa restriktioner fortfarande kvarstår så skulle åklagaren aldrig tillåta att han hade samsittning med annan intagen. Om åklagaren däremot lättat på restriktionerna, eller gett undantag till samsittning, så skulle det precis som du säger vara oerhört svårt att hitta någon lämplig samsittare - av alla möjliga skäl.

-Men låt säga att åklagaren skulle lättat på restriktionerna eller ge undantag för samsittning, samtidigt som häktestiden och isoleringen drar ut på tiden, då hade Kriminalvården troligen varit tvungen att vidta andra åtgärder för att leva upp till antitortyrkraven och att motverka negativa följder av frihetsberövandet. Det kan vara att "handplocka" en specifik intagen som även den är utsatt för lång häktestid, hård isolering och svårigheter till samsittning. I extrema fall kan t.o.m detta göras genom att flytta den intagne till det häktet där den aktuella samsittaren sitter. Dock hade även en sådan lösning varit svår att få till eftersom detta rör en person som mördat och styckat en kvinna, och dessutom är transperson. Det finns med andra ord många potentiella faktorer till fientlighet hos den potentiella samsittaren.

-Hamnar man i ett läge där häktestiden och isoleringen blir utdragen, och ovan nämnda lösning är uttömd/omöjlig, så skall Kriminalvården se sig om efter andra lösningar för att bryta isoleringen. Detta kan vara ett veckoschema där den intagne har planerade isoleringsbrytande åtgärder/aktiviteter med personal eller träffar med t ex präst.

Det här är för det första, inte en person man kan "prata" tillrätta. För det andra saknas det överlag kompetens även om han hade haft ett uns av något behandlingsbart hos sig.

Du förstår väl att en sådan här person inte vill förändra sitt tankemönster eller beteende?

Det här är inte en sjuk person utan en ond person.

Den lagändringen gällande säkerhetsförvaring på obestämd tid för gm som begått allvarliga brott och som har hög risk för återfall, borde väl denna Vilma/Robin bli en av de första att kvala in på.

Lagändringen föreslås träda i kraft i mars 2026.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/K8z664/vilma-andersson-flyttas-till-vanligt-hakte-enligt-uppgifter

"Till exempel räknas inte personer med missbruksproblematik, antisociala personlighetsdrag och personer med psykopatiska drag med bristande empati, lida av en allvarlig psykisk störning."

De säger indirekt att han lider av psykopati, alltså mycket svåra hjärnskador. Föga förvånande. Då utförde han mordet såsom en sadistisk handling och eftersom han ej kan dömas till rättspsykiatrisk vård, får han ett kortare straff.

@förändra svenska straff

Du kan inte bota bort en sexuell preferens så att läggningen försvinner. Men man kan behandla den och därigenom minska risken för övergrepp.

Jag vill inte rätta dig på något sätt, bara fråga.

Vår prins Carl Philip var ju kronprins när han föddes, men sedan ändrades successionsordningen, alltså en av våra grundlagar, så att förstfödslorätt skulle gälla. Det gjorde att vi nu har en kronprinsessa istället.

Helt bortsett från betydelsen av det, betyder inte detta ändå att lite vad som helst kan hända, bara den politiska viljan finns?

Även fallet Mattias Flink var ju lite spännande på det sättet då han blev dömd, trots att han var drängfull, något som sannolikt inte skett bara några år tidigare. Det blev väl ett prejudikat också, tror jag.