Citat:
Jag menar ju det! Folk säger att dem inte vill betala för sådana som mig, samtidigt sitter dem och betalar kopiöst mycket mer för andra individer. Meningslösa offentliga jobb tex. Jag hade varit jäkligt nöjd med pengar till mat och vatten. Jag hade kunnat avstått all underhållning om det krävdes. Min kropp vill överleva, vare sig vad jag tycker om det. Det sista jobbet jag var på, min hastiga och impulsiva uppsägning gick ut över ALLA på jobbet, dem fick det skittufft att rätta upp det jag gjorde. Så att jag ska tvingas in i skiten går bokstavligen ut över alla andra. Det hade varit bäst för mig, för min omgivning och för samhället om jag bara kunnat fått lämnas utanför och ifred med en minimal mängd för att överleva. Tycker man att det är bättre att min "stackars mor" ska betala för mig istället för staten? Bara funderar. Eller ska sådana som mig, som inte platsar i samhället avrättas med pistol? Ni bestämmer, inte jag.
Nej du ska försörjas. Innnan psykreformen var det in på psyket direkt. Allt fixat. Du har där allt vad du behöver. Tak över ditt huvud och käk. Allt prima! Efter reformen var det mer eget ansvar, egen frihet. Man ska inte kunna stänga in medmänniskor bara sådär. Men se här exempel på en som vill det! Att det var bra förr.
Inte för att säga att du är något likt. Ta inte detta på fel sätt. Men Örebro mördaren Rickard Andersson var ju sådan. Han tyckte bara han skulle få bidrag och alla skulle lämna honom ifred. Jag menar jag är ok med det. Så länge det bara är just ett fåtal som absolut inta kan jobba pga fysiska eller psykiska skäll. Tom ok att ge dom mer så de får mjölk till kaffet.
