Varför ljuger människor (t.ex diplomaten Lisa Svensson)?

Jag tycker det är fascinerande hur vissa människor fortsätter att ljuga, även när det är uppenbart för alla att de inte talar sanning. Nyligen var det den där polisen som stannade vid vägkanten, tog en lina och sedan körde vidare. Och nu är det diplomaten som har rört sig runt i Kenya. Hon säger, eller snarare skriver, att hon inte haft någon nära kontakt med sexförbrytaren Epstein och att hon aldrig sovit hos honom, trots att både hon själv och alla andra vet att det inte stämmer.

Det får mig verkligen att fundera över varför människor ändå väljer att ljuga, även när de vet att andra genomskådar dem.

Folk ljuger för att det fungerar. För att de inte anser sig ha något att tjäna på att vara ärliga.

Ärlighet behövs bara i sammanhang där det blir uppenbart om någon ljuger, och därför ertappas med sina lögner.

Egentligen är det bara ytterst få som är ärliga, och de är det för att de tycker det är "ärofyllt" att vara det. De får en go känsla i bröstet av att vara ärliga. För det är väldigt svårt att vara det, jämt, därför har dessa få personer valt det svåra som en utmaning. Men dessa slags människor är mycket sällsynta. De flesta av oss ljuger flera ggr varje dag, hela våra vuxna liv.

Konstigt egentligen att man lär barn att inte ljuga, när sedan samhället hyllar de vuxna som är de bästa lögnerna och indirekt bestraffar de som är ärliga.

Vad skulle polisen och diplomaten ha att vinna på att erkänna sin skyldighet?

De skulle vara lika rökta och bli av med jobbet oavsett. Om de ljuger så finns i alla fall en chans att rädda karriären.

1% chans är ändå bättre än 0% chans. Att inbilla sig att man har 1% chans känns bättre, än att acceptera nederlag.

"Försöka duger" brukar vi svenskar säga, när något var värt ett försök, trots att det misslyckades totalt.
Funkar ju för Trump. Än så länge.

För att de tror att de kan ljuga sig ur skuld och delaktighet i den största skandalen på årtionden.

För att sanningen inte stämmer överens med deras självbild och den bild av sig själva de selektivt förmedlat till andra.

Men nu när lögnen är avslöjad blir folk argare på henne än om hon skulle varit ärlig från början. Så det är inte nödvändigtvis att hon valde det mer logiska alternativet. Nu kanske vissa är så arga på henne att de kommer slå henne i ansiktet om de ser henne IRL. Och ingen kommer någonsin tro på henne igen om de minns hennes lögner. Hon hade kunnat spela offer eller ovetande om hon talat sanning.

Men ja, det stämmer nog att de ljuger för att de tror det är det bästa alternativet. De förstår inte att verkligheten är ett andligt spel och att alla val vi gör analyseras och diskuteras av högre varelser.

Jo, jag håller med dig.

När någon blir avslöjad som lögnare blir de helt ställda och mer eller mindre desperata efter enkla snabba lösningar.

Då ligger "Vinna eller försvinna!" nära till hands.
Nu blir det antagligen "försvinna", men hon räknar säkert med att hon har sitt på det torra ändå. Hon drar sig tillbaka och tiger som muren resten av livet, samtidigt som hon skrattar hela vägen till banken.

Man behöver inte känna sig "övervakad av en högre kraft" för att vara rakryggad och ärlig. Det ska komma inifrån.

Det handlar om uppfostran och människosyn.

Du tror alltså att du skulle vara en oärlig ohederlig skitstövel, om du inte "kände dig ständigt övervakad" pga din religiösa tro?
Jag tror att du är en god människa för att du uppfostrades till en god människa.

Enda undantaget är kåkfarare som varit kriminella as hela livet, och "hittat Jesus" i fängelset.
Bra för dem, om det nu gjorde dem till goda människor. Jag köper det inte. De är inte bättre människor bara för att börjat "tro på gud".

Varför skall man vara ärlig? När vinner man på att berätta sanningen?
"Ja jag knullade runt som fan med Epstein och han byggde min karriär då jag saknade kompetensen att ens jobba som skräpplockare. Sedan har jag knullat mig vidare till toppen"
Hur tycker du detta låter jämfört med ett "nej, det är inte sant"?

Det intressanta är inte Lisa och hennes ljugande utan varför folk accepterar lögner.

Varför accepterade man att Annie Lööf ljög om sin bakgrund. Alla applåderade hennes företagarebakgrund fast alla visste att hennes pappa var kommunens ordförande och innan det polis? Ingen i hennes familj hade någonsin drivit ett företag.

Varför accepterade svenskarna företagaren Daniel när alla visste att han aldrig drivit något företag utan kungens kompisar (bla. stefan persson) köpt en andel i företaget och gett den till daniel.

Du märker det i tråd efter tråd på flashback. Covid, Ukraina, Malins bebis, hur folk väljer lögnerna istället för att läsa inantill.

Därför annars skulle man inte orka leva. Det skulle kräva handling av en själv när ens värld inte håller ihop.

Vi vet detta från sovjet och nazi-tyskland.

En del tror på lögnen med. Det gör saken ännu svårare.

Jag kan inte tala för exemplen, men min erfarenhet är att en del är sjuka i huvet.