Idag, söndag fick räddningsstjänsten hjälpa två personer sm gått genom isen på olika håll i Stockholm. För ett par dagar sedan gick en tredje person genom isen vid Alvik. Idag, söndag, gick även ett antal skridskoåkare genom isen på olika håll i Stockholm, men kunde ta sig upp själva, eller med andras hjälp.
Varför ger sig folk utan utrustning ut på livsfarliga isar? Okunskap är en del av svaret, men bristfällig och rent felaktig information på nätet blir nog en allt viktigare orsak. Några exempel:
1:Israpporter från tidigare år ligger kvar. Typiskt på Facebook eller på entusiastsajter. Här är en på Facebook, från Solna kommun, 24/1, som säger:
Men rapporten är från 2013! Den 24/1 i år (2026) hade isen just börjat lägga sig och var sannerligen olämplig att beträda. Skäms, Solna!
2: AI är verkligen inget att lita på. När jag googlade på ”sjöisar Stockholm” meddelade AI-svaret att skärgårdsisarna i Stockholm är 15-40 cm. Så pyttsan! De har nyligen lagt sig och på flera håll är de bara ett par centimeter, och dessutom rätt gott om vindbrunnar.
3: Dålig och krånglig information. Googla ”israpport Stockholm” och försök hitta status för t ex Brunnsviken, Riddarfjärden och Värtan. Stockholms stad verkar ha många sidor om att åka skridsko. För många.
4: Allmän varning för info från entusiastgrupper. Det är ofta vana personer som gärna tar risker. Och ibland är de dåliga på att ta bort info från tidigare år.
Att diskutera:
Borde man lägga in en timme eller två med iskunskap för alla skolbarn?
Borde inte städer och kommuner ha någon som kollar igenom nätet efter gamla, inaktuella israpporter? De är ju livsfarliga.
Borde inte alla städer och kommuner ha likadana, lättbegripliga sidor med israpporter? Så att alla lätt hittar.
Solnas Brnnsvikenrapport från 2013:
https://www.facebook.com/cityofsolna/posts/israpport-24-januari-under-g%C3%A5rdagen-plogades-rundbanan-och-tv%C3%A5-mindre-planer-p%C3%A5-/311542762300500/