Var operation Seelöwe dömt att misslyckas?

Dom flesta krigsintresserade känner nog till operation Seelöwe men jag misstänker att just pansardelen av invasionen är mer okänd.
I Normandie använde dom allierade stridsvagnar med en slags bälg som fick dom att flyta och ett antal sjösattes för långt ut från stranden i där vågorna var för höga vilket gjorde att fllera sjönk med man och allt.
Dom flesta ligger kvar på havsbottnen än idag.

Detta var förstås alldeles för enkelt för tyskarna så i Operation Seelöwe skulle stridsvagnarna sänkas ner till botten där dom skulle köra på bottnen av engelska kanalen.

Dom stridsvagnar som skulle användas till detta var Panzer III och Panzer IV modifierade till tachypanzer, alltså ha en 15 meter lång snorkel och gummitätningar på alla ställen som kunde börja läcka.

Då kommer förstås frågan: sikten är usel för föraren redan på land så sikten skulle knappast bli bättre 15 meter under ytan.
Fast det största problemet vore enligt mig att det skulle vara svårt för föraren att se om det fanns stora stenar eller dy så risken bör ha varit stor att stridsvagnarna fastnade på botten.

Ska sedan dom fyra i stridsvagnsbesättningen ta sig ur vagnen och upp till ytan 15 meter upp så misstänker jag att endast en eller två skulle lyckas medan resten drunknade.

Synpunkter?

Är det inte djupare än 15 meter i kanalen?

Mer dömt än att misslyckas, var den snarare dömd att aldrig utföras, eftersom Tyskalnd saknade tillräckligt med landing ships, och flottan saknade styrka att ta sig an Royal Navy,

Nog är det större djup i Engelska kanalen än 15 m.

"Engelska kanalen är cirka 600 km lång. Den smalaste passagen, Doverkanalen (ca 30 km), mellan Dover och Calais är också den grundaste (ca 40 m)."

Gjorde tyska armen alls några flod-passager genom att köra stridsvagnarna på flodbotten?

För tyska flottan var priset för Norge-fälttåget högt, de förlorade en tung kryssare och två lätta kryssare, tio jagare, en kustjagare, sex ubåtar och ett antal hjälpfartyg. Dessutom skadades flera fartyg, däribland slagkryssarna Scharnhorst och Gneisenau, fickslagskeppet Lützow. Den tyska sjökrigsledningen disponerade i slutet av juni 1940, av övervattensfartyg, endast en tung kryssare och två lätta kryssare samt fyra större jagare.

Landstigningen skulle skett med flodpråmar som drogs av bogserbåtar. Detta mot ett i början av slaget intakt Royal Navy med slagskepp, slagkryssare, tunga och lätta kryssare som mängder av jagare som skulle kunna rusa fram och tillbaka genom kanalen och sänka pråmarna.

Även om brittiska armén saknade mycket av sitt tunga material så borde de lätt kunna stoppa de tyska förbanden. Hade räckt att de låset dem från att fortsätta sin framryckning och sedan låta brist på försörjning och förstärkning göra sitt.

Tyskarna förlorade Seelöwe i Norge och i Nederländerna. I Norges fall så försvann flottans kapacitet att skydda en övergång och i Nederländerna så förlorade tyskarna för många transportplan för att i slutet av 1940 kunna underhålla en luftlandsättning i divisionsstyrka.

Seelöwe var nog den mest dödsdöma operationen under hela kriget, och det vill inte säga lite.

Kriegsmarine var helt chanslösa mot Royal Navy och Luftwaffe räckte inte heller till. Lägg till att tyskarna fortfarande hade problem med ubåtstorpederna och det ser om möjligt ännu värre ut.

Seelöwe hace blivit Royal Navys största seger sen Trafalgar och en potentiell karriärdödare för Hitler, som tog det rätta beslutet och ställde in. Den var för mycket till och med för honom.

Jupp, floden Bug korsades under inledningsfasen av Barbarossa 1941.

Vet du något om utfallet, var det lyckat ? Hur djupt var det på stället där de passerade ? Förluster ?

Jättebra info här: https://feldgrau.net/forum/viewtopic.php?t=13069

Verkar gått bra, utrustningen var från Seelöwe så det var nog enda nyttan med den operationen. Bug är dock bara 1-4 meter djup.

Omfattningen av Storbritanniens örlogsflotta vid krigsutbrottet 1939.

Slagskepp: befintliga 12, nybyggnation 5
Slagkryssare: befintliga 3, nybyggnation -
Hangarfartyg: befintliga 6, nybyggnation 6
Tunga kryssare: befintliga 15, nybyggnation -
Lätta kryssare: befintliga 49, nybyggnation 19
Jagare: befintliga 168, nybyggnation 38
Ubåtar: befintliga 69, nybyggnation 11

Förberedelserna för "Seelöwe" iakttogs på ett tidigt stadium av britterna, som i första hand inriktade sina motåtgärder på att förstöra så mycket som möjligt av det i ilastningshamnarna hopade invasionstonnaget. Genom upprepade flyganfall och beskjutningar från havet tillfogades detta betydande förluster, bl a i Antwerpen.

Parallellt härmed kringskars tyskarnas rörelsefrihet genom att ett antal nya mineringar utlades. Med hänsyn till att förvarningstiden vid en invasion bedömdes komma att bli mycket kort, genomfördes även en viss förskjutning av sjöstridskrafterna söderut. De södra marinkommandona förstärktes sålunda med sex kryssare och ett stort antal lätta fartyg, bl a jagare, medan delar av Home Fleet, däribland slagskeppet Nelson och slagkryssaren Hood, i mitten av september ombaserades till Rosyth.

De lätta fartygen togs dels från Home Fleet, dels från sjöfartsskyddet med påföljd, att tonnageförlusterna i konvojerna började stiga. Detta fick emellertid accepteras - sjöstridskrafterna räckte helt enkelt inte till för att samtidigt utföra invasionsförsvar och sjöfartsskydd. Den 7 september gavs invasionslarm i Storbritannien men ingenting hände. Tyska flottan var ju icke beredd för "Seelöwe" förrän den 15 september.

Tyska flottan hade sammandragit följande transporttonnage: 155 handelsfartyg, 1277 pråmar och läktare, 471 bogserbåtar och 1161 sjögående motorbåtar. Genom brittiska flyganfall hade sänkts ett tiotal handelsfartyg och omkring 50 pråmar. För transportomgångarnas direkta skydd räknades med tio jagare och 20 kustjagare på den västra flanken samt 30 motortorpedbåtar på den östra.

Tyngre stridsfartyg avsågs icke direkt delta i operationen - för övrigt befann sig i september 1940 endast en tung och tre lätta kryssare i operationsdugligt skick. Indirekt skydd skulle beredas av 27 ubåtar, därav femton i den västra kanalmynningen, samt av mineringar utanför Start Point (Lyme Bay), Selsey Bill (sydost om Portsmouth), mellan Beachy Head och Dieppe samt ost North Foreland.