UG - Varför tog de Malins bebis? SOC Örebro (igen)

Socionomer, beteendevetare psykologer och liknande utbildningar.

Så den här artikelserien om hur Norrköpings socialtjänst har helt havererat när det kommer till omhändertagningarna är falsk den med då?

(FB) Socialtjänsten Norrköping sticker ut. Omhändertar väldigt många barn på lösa grunder

Det är så här det ser ut idag och samma haveri utsätts nu Malin för.

Det är precis detta denna debattör inte förstår. Eller kanske inte vill förstå? Socialtjänsten är ute och slirar rejält och går över gränsen, ja till och med bryter mot lagen för att få som de vill i domstol.

Varför? För att ingen kan stoppa den när de gör det. Bryter de mot lagen, så det är det värsta som kan hända att det blir en lex sarah eller lite JO eller IVO-kritik som de fulllständigt skiter i och så går de bara vidare till nästa familj.

Problemet är att det här är inte vilja fall som helst, utan det handlar om barn och barns liv samt deras framtid. Det får inte bli fel. Men med denna ordning är risken stor att det blir fel och att barnet istället skadas istället för skyddas och tjänstemännen går i princip alltid fria oavsett hur mycket skada de orsakat barnet.

Ja föräldrar har rätt att få ut handlingar enligt offentlighetsprinicipen, ja föräldrar har rätt till juridiskt ombud, liksom barnet. Men vad hjälper det om soc förhalar alla försök till att få ut handlingar och lämnar ut dem i närmast oläsligt skick i pappersformat, när de egentlgien finns digitalt, samt hävdar sekretess i tid och otid? Föräldrarna kan alltså inte veta vad som är fel och vad de ska försvara sig emot i praktiken. Hur rättssäkert är det på en skala? Det kanske är något att fundera på trådens skribenter som tror att allt som står i den flashiga broschyren är den absoluta sanningen och alla som säger emot är "konspirationsteoretiker"?

Hur kan detta ens vara kontroversiella åsikter? Jag förstår inte det. Att byråkrater tycker det är en sak, men generellt är det här vanligt jävla sunt förnuft som fler skulle behöva ta till sig av.

Finns det statistik på omhändertagande/år för att följa utvecklingen hos socialstyrelsen?

Man vet inte varför fler omhändertas och alla är för lata för att ta reda på varför, trots att det är en jätte bra fråga.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/antalet-barn-som-omhandertas-med-tvang-okar

Det är en relevant observation att styrkeförhållandena i teorin är asymmetriska, men det är just därför förvaltningsprocessen vilar på officialprincipen som ålägger domstolen ett aktivt utredningsansvar för att säkerställa att beslutsunderlaget är objektivt och fullständigt. Domstolen ska inte bara passivt ta emot socialtjänstens paket utan har en lagstadgad skyldighet att kritiskt granska underlaget och kräva kompletteringar om utredningen framstår som ensidig eller bristfällig. För att balansera socialtjänstens roll som professionell aktör garanteras den enskilde ett offentligt biträde, vars hela uppdrag går ut på att granska myndighetens påståenden, begära ut bakomliggande källmaterial genom partsinsyn och presentera motbevisning som talar till förälderns eller barnets fördel. Det är sant att socialtjänstens yttrande väger tungt, men det krävs enligt praxis en konkret och påtaglig risk för att domstolen ska bifalla ett tvångsomhändertagande, vilket innebär att myndighetens narrativ måste hålla för en juridisk prövning där bevisbördan helt vilar på dem. Även om det i praktiken kan upplevas som en kamp i motvind, är systemet konstruerat med dessa säkerhetsspärrar just för att förhindra att saklighet och opartiskhet kringgås, och det är i samspelet mellan en aktiv domstol och ett engagerat juridiskt biträde som rättssäkerheten i realiteten prövas.



Att en specifik kommun granskas för brister innebär inte att rättssystemet som helhet har slutat fungera eller att varje enskilt fall är ett haveri. Det är viktigt att skilja på kritik mot en myndighets arbetssätt och den juridiska prövningen i domstol; medias roll är att belysa systemfel, medan domstolens roll är att pröva bevisningen i varje unikt ärende. Om en kommun uppvisar statistiska avvikelser är det en anledning till granskning, men det bevisar inte att domstolsprövningen i fallet Malin är satt ur spel. Tvärtom leder ofta medial uppmärksamhet till en mer noggrann juridisk granskning där socialtjänstens påståenden ställs under lupp. Att använda generella brister i Norrköping som bevis för ett specifikt utredningsfel i Örebro är ett logiskt hopp som bortser från att varje LVU-beslut vilar på en individuell bedömning av barnets faktiska situation.

Okej, så allt står rätt till då och rättssäkerheten över LVU är säkrad.

Det finns inget med vad Malin utsätts för som speglas i denna serie. Det är bara en väldigt massa enskilda fall eller nån annan bortförklaring.

Ironi förändrar inte faktumet att enskilda brister och rättssystemets principer är två olika saker. Ingen påstår att systemet är felfritt, men att avfärda hela rättssäkerheten baserat på granskningar av en specifik kommun är ett logiskt haveri.

Mediala granskningar är till för att rätta till systemfel, medan domstolen prövar bevisningen i det unika fallet. Att du kallar individuell bevisprövning för en bortförklaring visar bara att du föredrar en enkel konspiration framför att förstå hur en rättsprocess fungerar. Verkligheten rymmer både allvarliga brister som behöver åtgärdas och en fungerande juridisk kontroll; det ena utesluter inte det andra, oavsett hur mycket du försöker skämta bort det.

Det är ju ändå en miljardindustri.

Familjehemsförmedlaren: ”Blir nästan som en barnmarknad”

Det tycks gälla allt som utredare och andra insatser som kan tjäna pengar på det här. Men om det här är den enskilt drivande faktorn vet jag inte. De talas ju om att det skapas kulturer inom socialen och det finns en typ av cynisk personlighet som söker sig till just jobb som tillåter dem utöva makt över andra utan konsekvenser som soc verkar erbjuda.

Ifall om det endast är institutionellt tänk som Malin drabbats av eller om det är någon som har ekonomisk vinst eller bara personlighetsstörning kan jag inte säga.

Jag pratar om den verkliga världen. Du lever i en fantasivärld. Enda sättet du kan lära dig hur det egentligen fungerar är att du lägger ditt eget barn i potten och hamnar i process med soc i domstol. Då kommer du förstå att det inte är så enkelt som du beskriver och att soc tar till fula tricks som gör att du inte kan förvara dig fullt ut, eller ens får veta vad det är som är fel i deras underlag. För fel är det. Det är snarare en regel än ett undantag att barnutredningar innehåller grova fel, överdrifter, rena påhitt, tredjehandsinformation, värdeladdade ord och slarv.

De läser utredningen. Inte akterna. Utredningen är sällan på så många sidor. Det blir några timmar de kan fakturera. Det brukar landa under ca 30 k för ett vanligt LVU-mål i totalt arvode ca. Advokater har rätt hög timlön så det blir inte så många timmar det. Ska man gå igenom rådatan, alla vitten och göra den kontroll som egentligen skulle behöva göras så skulle betydligt mer tid behöva läggas till.

Ja fast LVU fungerar indirekt som ett straff, även om det på pappret är ett "skydd" för barnet. Värre ingrepp i en familjs liv finns egentligen inte och därför borde rättssäkerheten vara rigorös, men det är den dessvärre inte. Snarare precis tvärtom.

Alltså vad snackar du om? Föräldrar polisanmäler inte vad som helst, utan de polisanmäler exempelvis att en socialsekreterare klippt in egna påhittade citat i en utredning och tillskrivit en förälder åsikter hen aldrig yttrat utan journalstöd. Det är inte brottsligt enligt brottsbalken anser polisen, utan det är ett förvaltningsrättsligt fel. Det betyder indirekt att socialsekreterare kan hitta på precis vad som helst i en barnutredning för att det ska passa LVU-narrativet utan att åka dit och de gör det också. Vanligare än man kan tro. Det är just detta som behöver ändras. I annat fall har vi ett mini-DDR inbyggt i Sverige.

Jag önskar att du själv utsätts för dessa kafkaprocesser. Det är enda sättet du kan lära dig vad som är fel. Och alla som har barn kan faktiskt riskera att drabbas. Det räcker med att en socialsekreterare fått en misstanke och en magkänsla om dig som förälder så kan det vara kört. Bevis? Nej det behöver hon inte. OCh det är just det som är så bisarrt och det är inte en konspirationsteori. Det är verkligheten som gör sig påmind.

Alltså, du beskriver inte hur systemet fungerar, du beskriver hur det är tänkt att fungera....

Det är två helt olika verkligheter.

Att hänvisa till officialprincipen som något slags bevis för rättssäkerhet blir mest teoretiskt fluff. Förvaltningsrätten gör inte egna utredningar i praktiken. De har inga egna socialutredare, inga hembesök, inga parallella intervjuer, inga egna experter. De sitter bokstavligen och läser det material parterna lämnar in.

Så nej... domstolen "utreder" inte.
Den bedömer det som redan producerats.

Och vem har producerat nästan allt material?
Socialtjänsten.

Det betyder att domstolen i praktiken granskar socialtjänstens färdigskrivna narrativ, inte någon objektiv "egen" verklighetsbild. Officialprincipen blir mer en skrivbordsprodukt än ett faktiskt skydd.

Samma grej med offentligt biträde. Det låter jättefint i teorin att den enskilde "garanteras ombud". I praktiken får advokaten ärendet sent, har begränsad tid och noll egna utredningsresurser. De kan argumentera juridiskt, men de kan inte trolla fram en alternativ social utredning som matchar månader eller år av myndighetsdokumentation.

Det är inte jämbördiga parter.
Det är en privatperson mot en myndighet med hela maskineriet bakom sig.

Att kalla det "balans" är rätt kreativt.

Och bevisbördan… ja, formellt ligger den på myndigheten. Men när domstolen redan utgår från att socialtjänsten är professionell och objektiv finns en uppenbar trovärdighetspresumtion. Då hamnar den faktiska bördan på den enskilde att visa att myndigheten har fel.

Det är i praktiken omvänd bevisbörda, oavsett hur lagtexten är formulerad.

Dessutom: om systemet verkligen fungerade så kritiskt och självständigt som du påstår borde det märkas i utfallet. Då skulle fler ansökningar avslås. När nästan allt går igenom är det svårt att låtsas att domstolen bedriver någon djupgående egen granskning.

Det grundläggande problemet är rätt enkelt: den som skriver utredningen kontrollerar verklighetsbeskrivningen. Det som inte dokumenteras existerar inte juridiskt. Domstolen kan inte pröva saker som aldrig kom med.

Det är en strukturell obalans. Inte något man löser genom att rabbla principer.


Teori är fint.
Men det är praktiken som avgör.

Och det finns som bekant massiv kritik mot socialtjänsten.

Ja du har rätt. Det är jag som inte tar detta på allvar. Jag ser det nu.

Så det är ok att alla dessa barn, bland dem Malins, separeras från sina föräldrar på det här viset.

Klart det finns statistik..

Det har de senaste 60åren varit ungefär lika många omhändertagande per år. Av 400 tusen orosanmälningar leder ca 30k till någon form av heldygnsinsats.
Vad det nu har med Malin att göra.