UG - Varför tog de Malins bebis? SOC Örebro (igen)

Jag håller med om att det inte var rätt gjort.



Inte det minsta irrelevant då man vill måla upp Malin som en kapabel mamma som borde få vara med sin son. Att ett fel begåtts från socialens sida innebär inte att det inte finns något behov av ett LVU.
Låter lite som ett halmstrå att jaga IF om problemet ligger annanstans. Det är detta, eventuella, ’annanstans’ som jag undrar över.

Du fortsätter att argumentera mot något jag inte har påstått.

Ingen har sagt att domstolen är en "passiv biopublik" eller att advokater sitter och tittar på Powerpoints. Det är en halmgubbe. Frågan gäller vilket material som överhuvudtaget existerar och kan begäras in. Partsinsyn och utredningsansvar förutsätter att uppgifter faktiskt har dokumenterats. Muntliga uppgifter som aldrig journalförs, bortsorterade anteckningar, alternativa bedömningar som inte förs in i akten, allt detta är per definition omöjligt att begära ut, oavsett hur skickligt ombudet är.

Att du tror att "rådata" alltid finns tillgänglig visar snarare din okunskap om hur socialtjänstens dokumentationsprocess fungerar i praktiken. Det finns ofta ingen rådata att begära, eftersom systemet bygger på sammanfattningar, tolkningar och urval och inte på fullständig spårbarhet. Det är just detta som kritiken gäller.

Officialprincipen förändrar inte detta. Domstolen kan inte utreda sådant som aldrig dokumenterats och kan inte återskapa material som aldrig har funnits i akten. Det är ett välkänt strukturellt problem i förvaltningsprocessen, inte ett påstående om korruption.

Att avfärda administrativa hinder som "småsaker" missar poängen totalt. När tillgång till handlingar försvåras, fördröjs eller filtreras påverkar det i praktiken möjligheten till effektiv partsinsyn och faktisk kontroll. Rättssäkerhet handlar inte bara om hur processen är tänkt att fungera i teorin, utan om hur den faktiskt fungerar för den enskilde.

Är det verkligen rimligt att svenska kommuner år 2026 fortfarande tvingar föräldrar som vill granska sina ärenden att hantera omfattande pappershögar, betala tusentals kronor i kopieringsavgifter och samtidigt mötas av godtyckliga sekretesshänvisningar som gör det omöjligt att kontrollera samtliga påståenden som riktas mot dem?

Du beskriver hur systemet är tänkt att fungera. Kritiken handlar om hur det fungerar i praktiken. Det är därför du pratar förbi frågan. Frågan är varför?

3 timmars övervakat umgänge dessutom. Skulle bra gärna vilja veta hur de motiverar det? Är det vanligt i Örebro kommun? I andra kommuner är det definitivt inte vanligt enligt min erfarenhet.

Du bekräftar egentligen bara det jag påpekat hela tiden: du svarar med förolämpningar i stället för att bemöta sakfrågan.

Ingen har påstått att domstolar "accepterar osanningar utan granskning" per automatik. Kritiken gäller förutsättningarna för granskningen. Editionsplikt och bevisbörda förutsätter att relevant material existerar och är identifierbart. Uppgifter som aldrig journalförts, muntliga bedömningar som sammanfattats bort, alternativa observationer som sorterats bort i utredningsfasen och sådant kan varken begäras ut eller granskas, oavsett hur kompetent ombudet är. Det är ett faktum om dokumentationskedjan, inte en åsikt.

Du påstår att advokater "rutinmässigt" begär ut källmaterial. Då återstår den enkla frågan, som du konsekvent undviker:

Vad granskar man när källmaterialet aldrig dokumenterats, eller när sekretess och administrativa hinder i praktiken blockerar insyn?

Du beskriver återigen hur systemet är tänkt att fungera. Kritiken gäller hur det fungerar i verkligheten. Tills du bemöter den skillnaden, pratar du bara förbi frågan.

Är det att de har fått för sig att hon skulle försöka skada eller fly med barnet?

Som jag har förstått har ingen konkret motivation getts.

Vi ser uppenbarligen på saken utifrån helt olika perspektiv, där mitt vilar på den juridiska verkligheten medan ditt verkar vara en biprodukt av dina egna dåliga erfarenheter och personliga bitterhet mot systemet. Det är djupt problematiskt att du låter dina subjektiva upplevelser färga din syn på rättssäkerhet så till den grad att du helt ignorerar hur bevisföring faktiskt fungerar.

Att du hävdar att det inte finns någon rådata att begära ut är ren lögn och visar bara att du försöker dölja din bristande kunskap med ännu mer ordbajseri. Varje anteckning, varje journalblad och varje logg är en del av den allmänna handlingen och omfattas av både partsinsyn och editionsplikt; att du påstår något annat bekräftar bara att du rör dig i en konspiratorisk bubbla där fakta inte längre spelar någon roll. Din fixering vid papperskopior och avgifter som ett strukturellt hinder för rättvisa är inget annat än en patetisk distraktion från det faktum att du har fel i sak.

Du pratar inte om hur det fungerar i praktiken, du pratar om hur din egen skeva verklighetsuppfattning ser ut, och det är skrämmande hur du försöker sälja in din personliga frustration som någon form av allmän sanning.

Jasså vilka missförstånd har du rättat menar du?

Klarar fortfarande inte att ha fokus på barnet och de grundläggande behoven gällande barnet

Vilket gör det märkligt att Malin tydligen klarar av att vara ansvarig för andras barn då. Det går inte ihop.

Du fortsätter att snurra in dig i en teoretisk återvändsgränd om dokumentation som inte existerar, vilket är ett genomskinligt försök att flytta målstolparna när dina juridiska argument fallerat. Det perspektiv du presenterar är så verklighetsfrånvänt att det bara kan förklaras av en djup, personlig bias och sannolikt egna misslyckade erfarenheter som du nu desperat försöker projicera på hela rättssystemet.

Att påstå att kritiken gäller material som inte dokumenterats är ett logiskt haveri; man kan inte bygga en rättslig argumentation på spökhändelser som ingen sett eller hört. Om socialtjänsten åberopar en omständighet i domstol måste den styrkas, och det är där källmaterialet kommer in. Om en advokat upptäcker att det saknas underlag för ett påstående, så faller det påståendet i bevisprövningen. Det är så verkligheten ser ut i en rättssal, till skillnad från den mörka fantasi du lever i där osynliga dokument styr barns liv.

Ditt tjat om administrativa hinder och sekretess som blockerar insyn för parterna är juridiskt nonsens. Som part har du full insyn i ditt eget ärende – det är en grundbult i svensk rätt. Att du väljer att se systemet som en ogenomtränglig mur säger mer om din egen oförmåga att förstå juridisk process än om systemets faktiska funktion. Vi ser på det här från olika plan: jag utgår från hur juridisk bevisföring och kontroll faktiskt fungerar, medan du sitter fast i en bitter loop av anekdotisk bevisföring och konspirationsiver.

Är det så soc motiverar det? (Har sett dokumentären nu och minns inte att de sa något om det, men har kasst minne). Hur hon kan jobba på förskola, med goda referenser från kollegor och chef, och samtidigt anses oförmögen att hålla fokus på sitt eget barns behov.. Det har jag svårt att få ihop.

Borde inte socialen orosanmäla förskolan eftersom de låter en så pass omdömeslös människa att hon inte ens kan vara obevakad i tre timmar med sitt egna barn ansvara för andras barn hela dagarna?