UG - Varför tog de Malins bebis? SOC Örebro (igen)

Man behöver förstå ett och annat om kvinnomyndigheter (familjerätten, socialtjänsten, m.fl)
De skiljer sig en hel del från annars manligt influerade myndigheter.

1) Den magiska magkänslan.

Dessa myndigheter jobbar inte efter logik eller fakta. De jobbar efter den ökända "magkänslan".
Allt handlar om att träffa den där förtrollade muskeln som sitter mellan mage och höftben, och det gör man med beröm, varma ord och färglada berättelser hur man önskar allt var jättebra och underbart.
Den som först träffar den där söta vibrationen som får damerna att bli helt ledlösa av förundran, den vinner del 1, kärlek-vid-första-ögonkastet upplevelsen som avgör allt som följer.

Misslyckas man med att vinna förtroende eller yppar minsta skarpa ordalag att de ska sköta sitt eget, ja då är kärleken en kamp ge igen.

2) En konsekvent oro

Har man vunnit tanternas hjärta så gäller det att ha en konstant oro att dela med sig av. Tanterna känner in oron och vill såklart hjäla, de samvibba och tar över den oron för att hjälpa hitta lösning.. oavsett vad det gäller. Det kan betyda att man hittar på: historier, ändrar papper, tar bort motstridiga uppgifter.. ja, allt man behöver göra för att hjälpa sin favorit i mål kort och gott.

Har man ingen drivande part som har oro, så då skapar tanterna en egen oro när det gäller att ge igen på någon som de inte gillar.

3) Torgförande bestraffning

Nu kommer den exekutiva delen in, här ska saker hända. Man måste agera innan vinden vänder och slå hårt för sin sak. Det spelar ingen roll om det är en petitess som en sång i duschen eller om det är helt påhittade lögner man går på, det gäller bara att handla i blindo. Barn ska hämtas in, familjer ska splittras, LVU ska till, här gäller det visa på bestämt agerande och strunta i vad alla säger. "Magkänslan" har aldrig fel, den har sagt sitt och nu ska vi agera.

4) Gräv och glöm

I sin glädje av att uppfylla sin magkänslan önskan, så slår man sig till ro och klappar sig på axeln. Man flyger på övertygelsen att det här var det bästa och man har räddat ett barn från 2 monster till ett liv i glädje och utopi.
Minsta röst som ifrågasätter är en missaktning och hädelse mot vad man skapat.
Allt ska grävas och glömmas, äran i det rätta beslutet ska stå sig livet ut. Alla anställda ska veta hur rätt beslutet var och hylla den allsmäktighet som framlade beslutet.

I en kombination av en mängd sådana avvikelser gör man till slut en samlad bedömning för var gränsen går.

Herregud vad sjukt! Det sitter gubbar därute som leker att de är käringar samt lider av grov mental ohälsa, men deras barn plockar ingen! Detta fast barnen löper stor risk att utsättas för sexuella övergrepp och/eller påverkan. Vilket jävla övergrepp att ta den här Malins barn ifrån henne, de ansvariga borde sättas i fängelse!

Jag vet inte om jag dömt fel.
Ofta följer rätten nämndens beslut. Oftast är det mycket påtagliga saker typ missbruk, heder, våld, psykisk sjukdom etc. Jag har varit med att och även vårdnadshavaren vill ha LVU. I dom fallen har det handlat om äldre barn. Jag skulle vilja säga att i minst 90% av fallen är det helt klart att LVU är det enda lämpliga.
Vi måste självklart lita på Advokaterna som är företrädare. Jag förstår inte varför dom skulle göra något annat än att sköta sitt uppdrag.
Jag har sett många dåliga utredningar och därför till Domaren bett honom att klargöra vissa uppgifter.
Jag har också varit med där vi nekat LVU. Självklart läser jag utredningarna med en kritisk och vaksam blick. Trots allt är LVU en mycket ingripande åtgärd. Som bara ska tills som sista utväg. Och här har jag en hel del kritik mot lagstiftningen.
I Sverige har vi en försiktighetsprincip där skyddet av barnet är det viktigaste.
Problemet för mig är att vi inte kan sätta in tvångsåtgärder innan ett omhändertagande. Detta går inte enligt lag. Jag tror att vi skulle minska antalet LVU på det sättet. Jag tror också att det skulle förenkla den ev vården.
I många fall placeras barnet hos någon dom redan känner typ morfar, mormor.
Att vänner eller släktingar lämnar in orosanmälningar är inte heller ovanligt.
Rättssäkerhet är mycket men bla att alla har rätt till ombud. Att ingripande åtgärder går att överklaga. Att vi har fastställda processer som går att granska. Att alla domar kan granskas etc.
Ibland krävs hemlig address för barnet. Detta är vanligast vid hot om våld eller bortförande.

Hur mycket tid får vårdnadshavaren med sin advokat och hur mycket av socialtjänstens material hinner advokaten gå igenom? Hur ska alla fel kunna hittas, när felen ofta är dolda i rådatan som föräldrarna givetvis aldrig får ut och se innan förhandlingen eller ens ha en chans att hinna gå igenom?

Jasså vilka handlingar då? Rådatan följer inte med. Föräldrarna får ut utredningen och dess bilagor. Det är socialtjänstens klippta film kan man säga. Vad som är fel i den är omöjligt att veta utan att få se rådatan som "filmen" bygger på så att säga och det är för det mesta antingen extremt krångligt och dyrt att få ut eller rent av hemligt enligt soc och beläggs med sekretess.

Hur ska föräldrarna rimligtvis kunna hinna med detta och granska rådatan och dubbelkolla alla vittnesuppgifter manuellt innan en förhandling i domstol? Kan du förklara detta för mig?

De har en kommun eller stadsjurist.

De kan inte visa vad som är felaktigt om de inte får se rådatan först eller höra alla vittnen och dubbelkolla att dokumentationen stämmer, vilket den ofta inte gör. Du pratar om den fina broschyren. jag pratar om den verkliga världen som föräldrar möter. Du kommer förstå först när du själv sitter i förhandling med ditt eget barn i potten och då kommer du förstå precis varför du sitter och snackar en massa blaj just nu.

ja och hur gick det i det här fallet menar du? Det verkar inte gått så bra, trots att vården erkänt att det var felaktig information.

Problemet är att det är så lite tid som går åt till detta? Hur vet man att barnet fått säga allt och prata till punkt? Hur gör man med eventuella kompletteringar osv? Du förstår inte bristerna alls med detta?


LVU-utredningar håller en genomusel kvalitet, fullproppade med rena sagoberättelser och hörsägen, tredjehandsberättelser x har hört från y att förälder z gjort .....osv.

Hur man gör processen säkrare? Det finns väl tusen sätt att göra det hela mer rättssäkert. Sluta upp och låta soc klippa filmen som de vill. De måste börja redovisa precis hur de klippt filmen och allt ska ligga uppe transparent för domstol och nämnd, samt för advokaterna. Och koppla bort de gravt underutbildade socionomerna och ersätt dem med riktig kompetens.

Det låter ju helt fantastiskt den historia du försöker berätta om hur rättssäker LVU-processen är, men om du gör detta lilla tankeexperient först: Hur hade det sett ut om brottmålsprocessen sett precis likadan ut som LVU-processen? Hade vi då sagt att den var närmast rättssäker? Bara en liten kontrollfråga sådär.

Vadå rådata? Vad är rådata? Dom och advokaten har rätt att läsa allt. Du hatar bara och allt är andras fel.
Den ser i princip likadan ut fast soc är utbytt till åklagare. Den största skillnaden är väl att nämdemännen i Tingsrätten inte får läsa handlingarna i förväg.
Skaffa lite kunskap uppenbart har du noll koll. Tex tredjehandsuppgifter tas inte med. Anonyma orosanmälningar har ett betydligt lägre bevisvärde etc

Men vi gör en liten reality check här. Hur många sidor har soc producerat i ett random LVU-mål. Att en advokat rent teoretiskt har rätt att läsa ett visst material betyder inte att hen kan göra det praktiskt i den verkliga världen. Och som sagt soc kan hävda sekretess, även för domstol och nämnd. Det är därför barn kan vara felaktigt placerade i åratal. Hände bland annat i fallet Adam om du sett det i Uppdrag granskning.

Jag har ställt relevanta frågor och du kommer med helt obegripliga halmgubbar som svar om att jag hatat? Jag har ställt frågor till dig, som du lämnat alla obesvarade.

Nej det är inte ens i närheten likt och det visar att du inte förstår hur LVU-processen egentligen går till. Du pratar om den "officiella" bilden av LVU-processen, men den verkliga är en helt annan. Om du försöker besvara mina enkla frågor på ett faktamässigt sätt så kommer du förstå varför.

vad snackar du för skit? har du ens läst ett beslutsunderlag någon gång? de är fullproppade med tredjehandsuppgifter och namnlösa vittnen etc. Frågan är varför du är så intresserad av att sprida en falsk bild av LVU-processen? Om du tänker efter lite så inser du ganska snabbt varför din beskrivning inte har så mycket med verkligheten att göra .... alls.

Ja lite åt det hållet.
Såhär: Socialtjänst med flera ska värna om BARNETS bästa, det är det första. Det andra är att det ska ganska mycket till för att man ger vårdnaden till någon annan än mamman. Barnet är ju i vårdnad hos sin biologiske far, inte i nån j-random-familjehemsplacering.


I mitt tycke. Det känns som om dokumentären tonar ner de problem Malin och hennes nya partner har.
Nej. Autism är inte automatiskt varken utvecklingsstörning eller ett skäl till att omhänderta ett barn, absolut inte. Det handlar om hur barnet blir behandlat och vilken relation mamman har till barnet och om det är lämpligt eller ej.

Jag ser inte några klockrena bevis för att socialtjänsten skulle ha gjort fel. Det är möjligt, men inget som framkommer tydligt. Det som däremot framkommer är att hon har vid upprepade tillfällen verkat som en olämplig förälder, där har samhället SKYLDIGHET att agera för barnets bästa. Det känns som om dokumentären tonar ner den biten alldeles för mycket, eller, minst sagt, alla kort är inte lagda på bordet!

Nej sekretess för domstolen går inte. Inget som berör själva omhändertagandet får enligt lag döljas. En fråga om du nu ändå tror det vad ör det då som kan vara sekretess. Vittnen måste namnges för domstolen. Uppgifter som lämnas måste kunna bemötas av advokaterna.
Hahaha Jo jag är Nämndeman i Förvaltningsrätten så jag vet exakt hur det går till. Du däremot vet inte ett skit. Jag läser varje vecka beslutsunderlag. Vilken tur jag har då eftersom där inte finns några tredjehandsuppgifter. Nej det finns inga namnlösa vittnen. Däremot anonyma orosanmälningar. Dessa väger ytterst lätt. Rätten vil ha kontrollerbara uppgifter. Vi vare sig kan eller får döma på hörsägen.
Undrar vem som har problem med verkligheten. Du är ett strålande exempel på en foliehatt.
Nu var det du som påstod att ”rådata” (som jag fortfarande inte vet vad det är) inte redovisades. Nu säger du att advokaterna inte läser detta.
Vad som står i media har ofta lite med verkligheten att göra. Jag påstår tex att någon skulle bli av med sitt barn pga en direkt och bevisligen felaktig diagnos är ren lögn.
Jag har varit med i mål som varit omskrivna. När jag ser reportagen är det inte mycket som stämmer med verkligheten.
Den offociella

Nej sekretess för domstolen går inte. Inget som berör själva omhändertagandet får enligt lag döljas. En fråga om du nu ändå tror det vad ör det då som kan vara sekretess. Vittnen måste namnges för domstolen. Uppgifter som lämnas måste kunna bemötas av advokaterna.
Hahaha Jo jag är Nämndeman i Förvaltningsrätten så jag vet exakt hur det går till. Du däremot vet inte ett skit. Jag läser varje vecka beslutsunderlag. Vilken tur jag har då eftersom där inte finns några tredjehandsuppgifter. Nej det finns inga namnlösa vittnen. Däremot anonyma orosanmälningar. Dessa väger ytterst lätt. Rätten vil ha kontrollerbara uppgifter. Vi vare sig kan eller får döma på hörsägen.
Undrar vem som har problem med verkligheten. Du är ett strålande exempel på en foliehatt.
Nu var det du som påstod att ”rådata” (som jag fortfarande inte vet vad det är) inte redovisades. Nu säger du att advokaterna inte läser detta.
Vad som står i media har ofta lite med verkligheten att göra. Jag påstår tex att någon skulle bli av med sitt barn pga en direkt och bevisligen felaktig diagnos är ren lögn.
Jag har varit med i mål som varit omskrivna. När jag ser reportagen är det inte mycket som stämmer med verkligheten.
Den officiella bilden? Kontra den verkliga kan du utveckla det? Menar du att domstolarna inte följer den lagstadgade processen?

Utan att lägga för mycket värderingar i hennes påstådda diagnoser tycker jag det är några händelser som är lite oroväckande.

Felbedömningarna verkar mer ha varit orsak till att annat upptäcktes längs med vägen.

Jag tycker till en början att det är märkligt att man väljer att behålla ett barn från ett några veckor tidigare förhållande. Det skrivs mycket om anknytning i tråden men man verkar bortse från att barnet börjar livet som ett skilsmässobarn. Dessutom är nya partnern inte direkt glad över att ta hand om någon annans unge, speciellt så tidigt in i ett förhållande. Jag har full förståelse för honom.
Även om han nu till slut mjuknade och tog sig ann rollen som pappa.

Kan tycka det är en varningsklocka att på sjukhuset inte få hjälp av sin partner, speciellt om man är såpass svag som hon påstod sig vara. Det förstärker den tidigare bilden av att G inte är speciellt sugen på att vara bonuspappa.

Tredje märkliga händelsen är att man efter 10v på behandlingshem inte lyckas visa att man är en kapabel förälder. Att lämna ifrån sig ett barn på ett bord till personal att övervaka är ett big nono. Liknande situationer uppkommer hemma, och där har man inte alltid denna hjälp heller. Skriksången känns irrelevant men jag personligen hade inte varit så bekväm på ett behandlingshem.
Jämfört med den biologiska pappan som knappt behövde spendera någon längre tid på boendet.

Den fjärde är att man väljer att skaffa ett nytt barn när man redan har ett barn under LVU. Hur man kan tro att det kommer leda till något annat än ytterligare en orosanmälan och omhändertagande är för mig ett mysterium. Det är återigen något som visar på bristande omdöme och stärker dom tidigare påtalade bristerna.

Och sist men inte minst, ”socionomen” som gav lite märkliga och bittra råd. Bland annat att dom ska lämna landet, och att M sen behövde en längre stund att fundera över beslutet huruvida hon faktiskt ska flytta eller ej. Ett sådant drag hade totalförstört relationen till det första barnet, man får ju hoppas att det inte ligger henne till last nu när UGs avsnitt ligger ute till allas beskådan. Inkl region Örebro.

Med det sagt, jag är inte socionom. Har heller inte läst hennes domar utan enbart sett UG. Örebros socialförvaltning verkar lämna mycket att önska då de verkar sticka ut oftare än andra regioner.

Om du nu påstår att processen mellan Tingsrätt och Förvaltningsrätt skiljer sig åt så mycket så vill jag att du förklarar skillnaden?