Ateister vs kristna debatt

Att vara kristen innebär väl typ att man tror på att det jesus sa och påstod var sant, och att han dog för våra synder.
Känns lite väl petigt det där, men jag tror jag förstår vad du menar

Skaparen har alltid funnit och har skapat mycket förutom det materiella. Han har skapat oss odödliga själar som har en vilja och som får visa vad vi vill och får se konsekvenserna av vad vi gör.

Du skriver mycket om filosofin bakom jesus och liknande, och jag håller med om att det är bra, men jag ser saker från ett annat perspektiv.
Att evangelisera och bara säga och skriva saker som "vänd dig till jesus och bli förlåten" känns lite meningslöst på något sätt när det är till någon som inte tror ändå.

För mig handlar det mer om bevis och logik för att det här faktiskt är sant, och ren fakta och slutledningsförmåga.
Det är därför jag lägger min energi där, just på bevisen, för det var så jag blev övertygad och eftersom jag blev det tänker jag att andra kanske också kan bli det på samma sätt.

Hur ser du på det? Hur viktigt är bevis för dig, och hur säker är du på att allt det här är sant?
Vad är det som får dig att tro?

Ateisterna har sin egen tro, de har fått för sig att en fisk nån gång i tiden har förvandlats till en apa, och sen till en människa. Och för att få det att låta rymligt så påstår de att detta ska ha skett genom flera generationer på ett förlopp av miljontals år, vilket innebär att man varken kan replikera eller bevisa makroevolution. En av ateisternas första profeterna var Anaximander, en grekisk filosof, som trodde att jorden var en cylinder.

https://www.britannica.com/biography/Anaximander

Min tro är att jag postulerar Jesus budskap, utan bevis men med övertygelse.

Kortfattat har jag aldrig trott på kristendom. Jag tror på lärjungarnas berättelser om Jesus men inte på vad de själva hittade på eller på vad andra människor har hittat på.

Vi uppfattar verkligheten genom olika filter som filtrerar bort det för oss obegripliga. Det är vår enda möjlighet. Den som förlorar filtrering upplever en värld där man är mycket maktlös. Där finns kamp och illvillja men också precis allt.

Det enda som egentligen kan "bevisas" är vissa mer eller mindre tillfälliga mönster.

Att tro på jesus men påstå sig inte vara kristen känns för mig som underligt.
Att förespråka jesus och samtidigt säga "bevis är oviktigt" eller liknande är något som enligt mig ger kristendom ett dåligt rykte och får folk att säga saker som "att tro på gud är att tro saker utan bevis".

Det jag vill visa är att kristendom kan vara intellektuellt tillfredställande och är en logisk och rationell hållning. Varför är så många kristna, åtminstone i sverige, rädda för att ge sig in i debatter och gå in på de verkliga detaljerna?
Än så länge känns det som jag är den enda som bryr sig om den sidan.

Att tro på Gud handlar om känslor, inte logik. En önskan att det finns något högre medvetande som styr världen.

Ok? Hur starkt troende är du då? Är det så pass att du har efterforskat om vart kristendomen kommer ifrån från början?

Det är inte ologiskt att tro att det finns högre makt än den mänskliga.

Skulle man inte kunna tro på Jesus budskap utan att tro på Paulus och treenigheten?¨

Bevis är viktigt som murbräcka. De som verkligen är fast i en övertygelse behöver bevis för att ändra sin uppfattning. Lärjungarna och många andra israeler tyckte att de fick bevis från Jesus. Men verkligheten är komplex och oöverblickbar och det finns många mäktiga aktörer förutom Gud och sanningen är att människor inte kan få bevisat för sig att någon är mäktigast.

Det viktigaste för oss människor är att tro på Guds väg, det budskap han förmedlar genom profeterna och framför allt Jesus. Människors egna tankar och vägar är från djävulen, att man ska utnyttja varandras svaghet och konkurrera ut varandra. Det är så djävulen härskar genom att splittra.

Kristendomen och Bibeln är inte alls intellektuellt tillfredställande eller logiska. Det kan du inte övertyga någon enda ateist om.

Det beror väl på hur man menar. Att tro på något man inte kan visa, känns väl rätt ologiskt. Men jag förstår att det finns en sorts önskan hos många människor att det ska vara så. Så utifrån det, känns det kanske som naturligt för dem.
Även om jag inte är sån.

Du har samma inom ufologin, att man på något sätt önskar att det finns högre stående intelligenser som agerar i bakgrunden. Även inom vetenskapen, att vi lever i en simulering eller ett medvetande och verkligheten styrs av något annat medvetande. Panpsykologin som jag debatterat nyligen, att det finns ett universellt medvetande i Universum. Dyker upp sådana här saker hela tiden.

Sen bryr jag mig inte om ifall människor tror på sånt här. Problemet blir när de ska försöka använda vetenskapen för att försöka övertyga de som inte tror. Vill man frälsa andra, är det känslorna man ska appellera till, inte logiken.

Alla religiösa använder ungefär samma argument för guda existens. Vissa kan jag köpa mer än andra. Men i det stora hela kan man inte bevisa med det mått vi har idag. Det är mer antaganden.

Att uttrycka och uppleva hymner, musik, instrument, natur och mystik är fundamentalt. Men varför anser du just att kristendom har patent på det.

Något jag inte gillar med kristna är just den där känslomässiga biten när det kommer till argument. Man påstår att människor föds med en ond natur, vilket är bedrövligt.

När två kristna.
En kristen person har en helt okay uppväxt inom kristendom. En annan kristen fick stryk och blev våldtagen av sin pappa som var pastor. Det är kroppens känslor som väljer argumenten.

Mitt påstående ovan är svar på allt. Den ena kommer kunna vara kristen den andra inte. För att kroppen glömmer aldrig det förflutna. Religion är inget annat än känslor.